Jag bodde i arton månader åren 2010 och 2011 i Hagfors på boendet Tutemo som ägs av Solhagagruppen som har boenden över hela Sverige. Det är det sämsta beslutet jag har tagit i hela mitt liv. Majoriteten av de boende vantrivdes å det grövsta. Jag blev utsatt av personalen för åldersdiskriminering, förtal, ärekränkning och ofredande konstant. Jag flyttade därifrån för snart fyra år sedan och mår fortfarande dåligt. Jag har försökt få upprättelse genom att få en ursäkt och att personalen erkänner att de betett sig illa och gjort sig skyldiga till grov inkompetens och tjänstefel, men de vägrar göra det. Jag blev knivhuggen på boendet och var två millimeter ifrån att dö. Några minuter senare när jag är på väg ut för att åka till sjukhuset så får jag höra av en anställd att han inte har gjort något fel och att jag får skylla mig själv. Det är det mest förståndshandikappade jag hört i hela mitt liv och hon är den mest vidriga och elakaste människan jag stött på i mitt liv. Som om inte den kommentaren var illa nog så avslutar hon med att säga att jag själv har sagt att man får knivhugga folk till höger och vänster. Det har jag aldrig sagt i hela mitt liv så där gör hon sig skyldig till grovt förtal. Det är flera i personalen som är vittnen till de vidriga orden hon vräker ur sig, men ingen reaktion. Alla anställda var ryggradslösa ynkryggar och ställde sig alltid på personalens sida. Jag bad chefen att säga till henne att jag vill ha en ursäkt och att hon tar tillbaka det hon sagt, men han säger bara att jag ska släppa det och gå vidare. Jag fick ingen ursäkt av gärningsmannen, trots att jag krävde att han skulle be om ursäkt. Istället så överför boendet problemet på mig. Offret fick en massa skit för det här och gärningsmannen daltade dom med. Efter incidenten så blir jag tvungen att flytta till en utsluss lägenhet trots att jag inte vill det. Gärningsmannen får däremot bo kvar. När jag vill besöka boendet för att umgås med mina kompisar där så idiotförklarad de anställda mig och skäller ut mig. Det är ju för tusan deras plikt och se till att jag inte blir knivhuggen igen och de tvingade mig att flytta. Jag sa åt dom flera gånger om att medla mellan oss så att vi kunde skaka hand och glömma gammalt groll så inte det blir fler incidenter, men det gick dom inte med på, så därför kan de ju inte bli förbannade på mig som de lik förbannat blev. En annan gång i slutet av min vistelse på boendet så fick jag höra att gärningsmannen också befann sig på utsluss. Då kan de i alla fall inte säga något tänkte jag, men ack så fel jag hade. Då blir jag utskälld av chefen, eftersom gärningsmannen kunde befinna sig på boendet, eftersom han brukade hälsa på och därför fick jag inte besöka boendet. Gärningsmannen får alltså hälsa på, men inte offret. En annan grej där de daltar med gärningsmannen och jävlas med offret är att de drog ner mina hjälptimmar till hälften sista månaderna jag bodde där, men gärningsmannen hade full hjälp dygnet runt i fyra år som han bodde där. Jag behövde mer hjälp men fick det inte och en person som han som är i störst behov av psykiatrisk hjälp som inte fanns att få på boendet fick dubbelt så mycket personaltimmar än jag fick. Några månader efter knivattacken besöker jag en annan boende på boendet och står ute med honom och pratar. Då ringer det i hans mobil och det är gärningsmannen som ringer och säger att han ska säga till mig om att jag ska upp till honom så att han kan knivhugga mig igen. Jag säger till chefen om vad han sa till mig och att de ska polisanmäla honom, men chefen säger ånyo att jag ska släppa det och gå vidare. De anmälde inte ens knivattacken, trots att jag befann mig på sjukhuset i flera timmar så hade ingen anmält. Det fick jag göra själv när jag kom tillbaka till boendet flera timmar senare. Det hade garanterat blivit nertystat annars. De gjorde inte ens en lex Sarah anmälan, trots att jag bad dom om det. De påstår att det inte var någon idé eftersom De löste det så bra genom att tvinga mig till utsluss. Insatta inom LSS jag pratat med efteråt säger att det är bedrövligt dåligt och att det är ett boendes plikt att anmäla sig själva. De säger också att det är ett boendes plikt att be om ursäkt om de har betett sig illa. Ironiskt nog så fick vi ett papper att skriva under när vi flyttade dit om att vi inte fick mobbas, men personalen mobbade mig konstant hela tiden. Snacka om dubbelmoral. Jag blev helt oprovocerat kallad för apa och återigen när jag pratade med chefen så gjorde han inget åt det, utan sa att jag skulle vända blad och gå vidare. När jag efter att ha flyttat därifrån besökte boendet för att få upprättelse så hälsade dom inte ens på mig och totalignorerade mig och släppte inte ens in mig. Jag diskuterade alltså utanför boendet med en personal som var ute och hade rökpaus och han sa att jag inte bodde där längre och att jag skulle åka hem igen. Så fort man flyttat därifrån så är man partaj, eftersom detta boende enbart är intresserat av pengaintresset. När de inte tjänar pengar på en brukare längre så vill de inte veta av en. En sista incident jag måste nämna innan jag skrivit klart för den här gången är att en personal lurade mig att åka tio mil i onödan när jag befann mig på utsluss och skulle möta en annan boende i en annan kommun som varit hemma på sommarlov och skulle tillbaka till boendet. Hon dök aldrig uppnå den platsen vi hade gjort upp om och givetvis tog min olja i mopeden slut och macken hade stängt. Jag fick vandra en och en halv mil i skogen mitt i natten för att meddela chefen som bodde på en annan ort än boendet om att jag hade slut på olja och personalen aldrig dök upp. Han vägrade gå med på att ersätta mig genom att betala bensin och oljekostnaden som jag gjort slut på helt i onödan De som har högfungerande autism och har funderingar på att flytta till ett Solhagagruppsboende. Tänk om.
Jag måste också tillägga om att Solhagagruppsboendet inte bryr sig om de som har missbruksproblem. Flertalet boende rökte spice, marijuana och hasch och de blev inte skickade till rehabilitering. Jag skrev på Facebook att drogerna flödar på Tutemo, men då fick jag en utskällning och de idiotförklarade mig och påstod att det var förtal. Jag har svårt att tro att de är så dumma personalen så att de inte lade märke till missbruket, men förmodligen skämdes de och var för lata för att ta itu med missbruket så att de såg mellan fingrarna på problemet. De som missbrukade var alla under arton år och de rökte även vanlig tobak, snusade och drack öl och cider, trots att det är arton och tjugo års gräns på tobak och alkohol, men ingen reaktion från personalen.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
