hej, jag har sen en lång tid tillbaka i mitt liv haft dessa väldigt negativa och obehagliga tankar/ och en känsla av extrem besvikelse där jag bara vill dra mig undan och sluta existera för omvärlden.
Jag skulle till affären för att köpa lite cola, där väl i kassan möter jag på en sjukt jobbig blick ifrån en kvinna, men en förvirrad och rädd blick, jag läste blicken som om att hon tror att jag är våldtäktsman, så jag höll mig på längre avstånd, (vilket jag alltid gör för att visa respekt till människan framför, "men folk frågar då om jag står i kön för att det är typ 2 meter emellan),
eftersom i mitt huvud kändes det som om att hon kände sig hotad av mig, när hon väl packade sina varor, så vart det min tur att betala, men hon stod så nära kortläsaren, det gjorde mig förbannad, personen i kassan ser ju också det, men istället hoppar över mig och tar nästa person bakom mig, väl där står en äldre dam med en kundvagn och krockar in i mig.
När jag väl ska hem igen, så står det några kvinnor precis utanför dörren där jag bor, som ger mig en blick som om att jag är värsta jävla människan i världen, och bara bör avlivas för att dom tror att jag är våldtäktsman och då går jag därifrån, och tänker för mig själv va i helvete, jag är så hatad så jag inte ens har rätt att få gå in i min egen bostad.
En annan gång mötte jag på några män med bakgrund ifrån typ Irak, Syrien, där deras blickar kändes som om att dom tror att jag är värsta nazist/rasist, men jag har inga såna åsikter.
Många fall där jag mött på människor som t,ex barnfamiljer, så känns det som om att föräldrarna stirrar rätt in i ögonen på mig så det nästan känns som mina ögon spricker och dom tror att jag är en pedofil.
Mitt syfte med detta inlägget: är att få fråga, varför tror många människor att dom är såna grymma människokännare och tror att dom har rätt bild av någon, fast dom har helt fel.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!