Hej, jag undrar vart skillnaden mellan att må dåligt/vara deprimerad går och vad ni tycker jag borde göra.
Det här är jag:
Jag har under säkert ett år haft vissa nätter då jag vaknar och börjar gråta hejdlöst, ledsna tankar gräver sig in i huvudet och det verkligen värker i själen känns det som, utan att överdriva.
Sen skolan började igen för 2 månader sen har jag inte orkat hängt med. Det värsta är att jag vet om vilka konsekvenser som kommer komma om jag inte arbetar, men ändå arbetar jag inte.
Jag har aldrig någon hunger. Min mage kan kurra, men hungerkänslan finns inte där(det började för ungefär en vecka sedan).
Jag gråter, gråter och gråter. Försöker stoppa ''gråtattackerna'', men har det väl börjat så slutar inte tårarna rinna, hur mycket jag än försöker. Jag mår för det mesta dåligt, känner mig hela tiden likgiltig/nedstämd. Det händer några gånger i veckan att jag faktiskt känner mig helt okej, när jag är med min kompis. Men det känns mer som ett andrum i det stora hela jobbiga.
Jag har haft konstant huvudvärk i 2-3 veckor, det spänner hela tiden bak i huvudet och då och då kommer det ''sprängningar'' som gör så in i helvetet ont. Ipren och alvedon har jag knapprat utan effekt, så nu har jag slutat med det.
Jag har också känt att jag mer och mer tappar koncentrationen på saker. Det började redan förra hösten. Jag har alltid kunnat sitta ner, ta det lugnt och fokusera på mitt arbete men numera orkar jag inte sitta och tänka i ens 5 minuter i t.ex matte, läsning osv. Jag är inte hyperaktiv, bara mycket okoncentrerad och det är verkligen inte likt mig.
Är det här typiskt tonårsgrejer? (är 16, tjej).
Är det här någonting jag ska vänta ut eller vad ska jag göra?
Helst vill jag bli av med gråtattackerna, koncentrationssvårigheterna och huvudvärken..
Liten uppdatering..
För snart två veckor sedan dog min katt och självklart blev jag jätteledsen men fram tills för några dagar sen har jag mått ganska bra. Jag har inte varit världens lyckligaste men jag har inte heller fått några gråtattacker. Varför har det varit så?
Men nu börjar jag gå tillbaka i gamla banor tror jag. Jobbiga tankar poppar upp mer och mer.. och nu är det lov i en vecka framöver vilket betyder ingen skola och det känns jobbigt.. Jag gillar inte skolan i sig eftersom jag ständigt hamnar efter mer och mer, men samtidigt finns det en i skolan som jag vet att jag kan gå till om jag skulle vilja det.