Vad det gäller min trovärdighet så tror jag inte på spöken eller annat påhitt...
Jag förstår att ingen annan kommer tro på detta för jag är själv en rationell människa som skulle behöva bevis innan jag tror på något. Är inte heller religiös.
Jag begär ingen att tro på detta för jag hade nog själv inte gjort det, men det är vad jag och min bror upplevde iallafall, inte nått som jag hittat på.
Hade en riktigt märklig dröm idag och det är inte första gången som jag upplevt den på senare tid heller. Jag har sover, samtidigt som jag känner mig medveten av att jag ligger i sängen börjar min kropp sväva upp och kan alltså kan känna täcket och en stark känsla av tyngdlöshet, nu flytande i luften så driftar jag bara iväg omkring i rummet, skönt men ändå inte. Vete fan kanske blivit inspirerad från filmen, "The Fourth Kind"... Sen vaknar jag ganska så fort, inte med rädsla eller någon obehaglig känsla. Har någon drömt en liknande dröm? Vad tror ni om detta, astrala upplevelser?
Jag är tvilling. En gång när jag var yngre så drömde vi att vi flög ut tillsammans genom fönstret på en säng, riktigt härlig upplevelse. Dagen därpå berättade jag om min dröm och han hade haft samma dröm. Märkligt...
Men inte märkligare än den upplevelse som bara jag och min bror kunde bevittna klarvakna i sängen (hemma) en gång. Det var mitt i natten (vi sov i våningssäng) helt plötsligt från ingenstans så dök dom upp... (på allvar alltså) två individer, en äldre kvinna och en äldre man. Jag låg på våningssängens övre plan och var nära till paralyserad av rädsla. Dom satt nedanför på våra små gröna stolar vilka var riktade mot varandra med ett (grönt) bord mellan dem. Jag minns inte vad dom sa, dock minns jag att dom sa våra namn (liksom en harry potter upplevelse!) BOKSTAVLIGEN TALAT! Han bar en hatt med halvmåne på och hans dräkt hade stjärnor på (klädseln var blå), han hade vitt långt skägg. Hon påminner mig om McGonagall, (detta var innan vi hade sett/läst om harry potter)
Liksom Dumbledore och McGonagall satt och pratade om mig och min bror, jag var paralyserad och kunde inte säga nått, tryckte mig mot sängen och låtsades sova och minns att jag nöp och rev mig själv på armen, för det kunde inte vara på riktigt. Efter ett tag så tystnade det och jag vågade kicka ner från våningsängen för att se om dom var kvar, men dom hade försvunnit, inte genom dörren 'bara poff borta!' sen somnade jag i min säng. Senare berättade jag för min bror om upplevelsen, han hade upplevt det han med. Jag och han minns det fortfarande med samma detaljer om klädseln & utseende.
Trollkarlar finns
