Hej, vet inte om detta är rätta stället att skrivt och fråga på men jag testar.
Jag är en tjej på 20 år, jag har bodd och jobbat i Norge i 1 år. Som för alla andra svenskar så var tanken att jobba ett år, spara pengar och resa. Jag är verkligen en sån person som måste upptäcka allt! Planen var att jag och min kompis sedan skulle åka till Australien och jobba och bo där. Men självklart jag har träffat en norsk kille som blivit stormkär.
Han är äldre än mig och har utbildning och jobb här, är dessutom bunden till sin sport på kontrakt på 1,5 år till så han kan heller inte följa med mig.
Jag har även stora ambitioner vad det gäller studier, gick ut gymnasiet med toppbetyg och stipendium för att kunna komma in på en utbildning på 5 år i Sverige efter att jag rest och sett världen.
Jag vill verkligen resa och sedan utbilda mig högt, kan inte stadga mig innan jag sett allt det jag vill se, men om priset för att göra detta är min pojkvän så kommer jag inte kunna njuta av resan. Kommer hela tiden tänka att detta kostade mig min älskade, perfekta pojkvän.
Och om jag inte reser, så är det att flytta till Norge för alltid som gäller.
Har någon varit med om något liknande, eller har några synpunkter på vad som är bäst att göra i denna situation. Vet såklart att jag själv måste bestämma.
Alternativ 1:
Jag stannar här och väntar medan min kompis gör mitt livs drömresa. Detta får jag panik av att tänka på, och kommer inte alls vara en bra flickvän medan jag hör allt kul hon gör som jag också hade kunnat göra.
Alternativ 2:
Jag åker på den samma resan, som är en lång resa som antagligen kommer resultera i att det tar slut mellan mig och min kille. Kommer inte kunna ha superkul på den resan, om det har kostat mig personen jag älskar.
Pga detta sätter jag sjukt höga förväntningar på att min pojkvän ska vara perfekt för att han ska "vara värd det", om jag stannar.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
