Svar till Lordkrall [
Gå till post]:
Jo, jag är ganske övertygad om att jag inte hade levt idag om jag inte hade upptäckt cannabis. Just för att livet var så tråkigt.
Tänk dig själv, ingen ambition att göra någonting för vad man än gör så ger det inget. Känner nada. Även om jag hade fått för mig att bestiga mount everest så hade jag stått där uppe och tänkt "jaha, nu då?".
Min plan har alltid varit att stå ut med livet tills det blir jobbigt och sen begå självmord, inte för att mådde dåligt utan för att jag inte tyckte det var värt att leva när det inte gav något. Det kom jag fram till när jag var typ 12år och ändrade mig inte förrens jag började röka på och insåg att det faktiskt fanns mer i livet än jag någonsin hade anat.
Så en förlamad människa som anser sig vara beroende av sin rullstol är rullstols-missbrukare? Eftersom han helt klart kan leva utan rullstol. En löjlig paralell, jag vet, men principen anser jag vara densamma.
Det beror väl på hur allvarlig astma man har? Eller är det så för alla astmatiker? För då drar jag tillbaka mitt uttalande.
Som sagt, jag överlever rent fysiskt ja. Men all glädje som jag idag kan finna i livet, och all sorg för den delen, försvinner.
Svar till BinBin [
Gå till post]:
Att jag behöver röka för att känna känslor är ett grundfel jag har, läs ovan.
Senast jag gjorde ett uppbehåll på en månad var i september för att visa för min flickvän att jag inte var missbrukare. (suck)
Höll visserligen på att förlora henne under tiden, men jag hade inga större problem med att klara mig utan det. Hade bara problem med faktumet att jag hade flickvän, såg inte någon logisk anledning till det eftersom jag kan få sex i princip när jag vill från ett ganska brett urval och bortsett från att fylla känslomässiga behov så är det ganska onödigt att ha en flickvän om hon inte är rikare än vad jag är själv. Och eftersom känslorna förvinner när jag inte röker på så var det inte långt från att hon försvann från mitt liv, vilket jag hade ångrat ganska rejält om jag börjar känna känslor igen.
Nja, vatten var mest för att jag inte höll med om vad han tyckte klassade ett missbruk eftersom man kunde få in vatten under hans klassifiering.
Men jag anser helt klart att jag har samma behov av cannabis (eller annan berusning kan jag tillägga) för mitt psykiska handikapp som en förlamad behöver rullstol för sitt fysiska handikapp. Såklart är det svårare att leva ett normalt vardagsliv för en förlamad människa utan rullstol än vad det är för mig utan cannabis, men paralellen anser jag vara relevant.
Jo, jag går till motattack det vet jag och jag vet att det är så missbrukare gör. Men jag anser att jag har ett legitimt skäl till att bruka, vilket missbrukare också gör såklart.
Vilket är hela anledningen till att jag startade tråden.
Jag lyssnar faktiskt på alla argument, även om jag argumenterar mot dem. ;)
