Det här kanske inte är ett stort problem om man jämför med utbredningen av HIV i afrika, men det är något som får mig att vara olycklig, så om ni ändå kan tänka er att såga något hjälpsamt så uppskattas det.
Jag fyller 18 om någon månad, och är alltså bland de första i min bekantskapskrets som blir officiellt "vuxen". Vanligtvis är ju detta något man ska se fram emot och vara riktigt glad över, men jag har fastnat i en negativ tankebana som gör att jag mer och mer önskar att det aldrig kommer att hända, och det är på grund av en ganska löjlig sak egentligen. Många brukar ju dra ihop en stor fest och fira arslet av sig, men jag har aldrig varit en festarkille, har aldrig ordnat en fest i hela mitt liv. Mina födelsedagar har alltid varit att släkten kommer över på lite tårta, that's it. Ska verkligen min 18-årsdag vara på samma sätt?
Om jag ska samla ihop ett gäng kompisar och fira, vad ska vi egentligen göra då? Jag festar och dricker som sagt inte, och fester utan tjejer uppskattas väl inte särskilt mycket (jag känner inte så mycket tjejer jag kan bjuda). Jag har nyss gått igenom en flera år lång kraftig depression och tycker det är skönare att vara hemma och ta det lugnt än att festa loss, tyvärr.
Jag tror starkt på att man ska stå för sig själv och vara den man är, oavsett hur det uppfattas av allmännheten (i det här fallet, att jag är en tråkig jävel om jag inte har en fest på 18årsdagen). Men en del av den osäkerhet jag fått arbeta emot så länge finns fortfarande kvar och den håller på att ta över, för det känns som att jag "måste" ha en fest, härja supa och slåss och svärja, bränna röda stugor och allt vad det heter. Och jag har aldrig varit den typen.
Jag tänker på det här dagligen och det håller på att bryta ner mig, får av nån anledning känslan av att jag inte "duger" om jag inte har 18-årsfest.
Onödigt problem egentligen men nu känns det som att jag behöver andras åsikter än mina egna. Hjälp? :P
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
