Det händer oftast när jag ska sova och då kan jag inte sova.
Snälla vad ska jag göra för att ränsa skallen och börja tänka vanligt igen?
Sex? No thanks, My life fucks me everyday
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
Annons
hej, på den senaste tiden har jag börjat oroa mig för nästan allt som kan hända i mitt liv. Jag vet inte om det är någon jävla fas jag går igenom just nu men det är skit jobbigt, t.ex som när jag pratar med någon kompis så brukar vi snacka rätt länge och det är skit kul men helt plötsligt så kommer dom tankarna fram och då mår jag bara dåligt.
Det händer oftast när jag ska sova och då kan jag inte sova.
Snälla vad ska jag göra för att ränsa skallen och börja tänka vanligt igen?
Det händer oftast när jag ska sova och då kan jag inte sova.
Snälla vad ska jag göra för att ränsa skallen och börja tänka vanligt igen?
Svar till Jezeh [Gå till post]:
Det låter kanske som att du kan behöva prata med en psykolog/kurator..? Du kanske överanalyserar dig själv och allt lite för mycket..?
Jag vet inte om du har ångest över något speciellt, som du beskriver det så är det bara en oro över framtiden? Att något ska hända, att det kommer gå dåligt i skolan? Att du kommer leva ett ensamt liv? Lite vag beskrivning av dig kanske, men jag tror det är rätt vanligt med sånna tankar ibland, man bara blir lite upprörd, som en kalldusch eller bara något pirr.. men du har ju full kontroll att styra ditt liv åt hållet du vill mer eller mindre :) Plus du är bara 14, du har verkligen inget speciellt att behöva oroa dig för just nu. Och även rent konkret om det är saker som typ jobb, så kommer det liksom se helt annorlunda ut för dig när du blir äldre.. det finns liksom ingen anledning att oroa sig över något som inte är ett faktum än.
Och du behöver inte göra något nu heller, kommer med tiden och att du växer upp bara. Försök hitta en miljö du trivs i, hitta folk du kan prata med om saker, hitta något du gillar att göra och gör det när du mår konstigt. T.ex. spela instrument, programmera, skateboard (beror på vad du gillar själv).. Lär acceptera dig själv för vem du är och var ärlig mot dig själv, bygg upp ditt självförtroende och självkänsla (det finns skillnad i båda).
Jag vet inte om dina tankar härstammar från filosofiska bekymmer, eller om du är deprimerad, isåfall tycker jag du kan se om det finns en religion, levnadsstil som gör att du mår bättre. Bli informerad, läs böcker.. T.ex. förut var jag riktig deprimerad över en tjej, men jag insåg att det inte var värt mödan att känna mig nere längre (trots att jag var hemskt deppig i ett helt år).. om saker är så dåliga som de kan bli och jag verkligen inte har en möjlighet, varför behöver jag må dåligt.. och jag kände mig konstig förut i alla situationer, men sedan insåg jag att många känner som jag gör, och att jag är ett gruskorn i universum.
Du har säkert bara blåst upp en bild i huvudet med din vilda fantasi, i verkligheten finns det nog ingen riktigt anledning till att bekymra sig.
Låt oss ta "worst-case". Seriöst, tänkt ut en framtid som är helt hemsk, liksom det värsta scenariot du kan tänka dig. Du är hemlös kanske? Resonera nu kring hur osannolikt det är att dessa saker inträffar, och hur du skulle kunna ta dig ur en sådan situation, innan den har hunnit inträffa.. och se på dina egenskaper också.
Om du kan göra något åt saken --> Gör det --> Inga bekymmer.
Om du inte kan göra något åt saken --> Finns inget du möjligen skulle kunna göra ändå--> Ingen anledning till bekymmer / Onödig stress.
Du lever just nu i ett ställe där du har de bästa möjligheterna för både överlevnad/utbildning/vänner/hälsa etc. Och teknologin blir ju bara bättre och bättre med tiden! Finns inga direkta hot, inga stora krig, du fattar.
Jag tycker du ska sätta upp lite mål så att du har ett håll att styra ditt liv åt, hitta en hobby, gör framtiden till något du ser fram emot (körkortet t.ex.) istället för en press..
Bekymmer är bara en indikation på att du själv vill agera och göra något... du kanske känner att tiden går men att inget verkar hända. Så du behöver bara hitta det som får det att försvinna. Bli informerad och läst på, men fastna inte i träsket .. låt inte oroandet vara något negativt. När du ska tala inför publik kan det vara lite "pirrigt" men det är ett bra pirr som håller dig på dina tår..
men när du börjar få sömnproblem är det dags att inse att det inte lönar sig, din sömn lider ju av det!
Det låter kanske som att du kan behöva prata med en psykolog/kurator..? Du kanske överanalyserar dig själv och allt lite för mycket..?
Jag vet inte om du har ångest över något speciellt, som du beskriver det så är det bara en oro över framtiden? Att något ska hända, att det kommer gå dåligt i skolan? Att du kommer leva ett ensamt liv? Lite vag beskrivning av dig kanske, men jag tror det är rätt vanligt med sånna tankar ibland, man bara blir lite upprörd, som en kalldusch eller bara något pirr.. men du har ju full kontroll att styra ditt liv åt hållet du vill mer eller mindre :) Plus du är bara 14, du har verkligen inget speciellt att behöva oroa dig för just nu. Och även rent konkret om det är saker som typ jobb, så kommer det liksom se helt annorlunda ut för dig när du blir äldre.. det finns liksom ingen anledning att oroa sig över något som inte är ett faktum än.
Och du behöver inte göra något nu heller, kommer med tiden och att du växer upp bara. Försök hitta en miljö du trivs i, hitta folk du kan prata med om saker, hitta något du gillar att göra och gör det när du mår konstigt. T.ex. spela instrument, programmera, skateboard (beror på vad du gillar själv).. Lär acceptera dig själv för vem du är och var ärlig mot dig själv, bygg upp ditt självförtroende och självkänsla (det finns skillnad i båda).
Jag vet inte om dina tankar härstammar från filosofiska bekymmer, eller om du är deprimerad, isåfall tycker jag du kan se om det finns en religion, levnadsstil som gör att du mår bättre. Bli informerad, läs böcker.. T.ex. förut var jag riktig deprimerad över en tjej, men jag insåg att det inte var värt mödan att känna mig nere längre (trots att jag var hemskt deppig i ett helt år).. om saker är så dåliga som de kan bli och jag verkligen inte har en möjlighet, varför behöver jag må dåligt.. och jag kände mig konstig förut i alla situationer, men sedan insåg jag att många känner som jag gör, och att jag är ett gruskorn i universum.
Du har säkert bara blåst upp en bild i huvudet med din vilda fantasi, i verkligheten finns det nog ingen riktigt anledning till att bekymra sig.
Låt oss ta "worst-case". Seriöst, tänkt ut en framtid som är helt hemsk, liksom det värsta scenariot du kan tänka dig. Du är hemlös kanske? Resonera nu kring hur osannolikt det är att dessa saker inträffar, och hur du skulle kunna ta dig ur en sådan situation, innan den har hunnit inträffa.. och se på dina egenskaper också.
Om du kan göra något åt saken --> Gör det --> Inga bekymmer.
Om du inte kan göra något åt saken --> Finns inget du möjligen skulle kunna göra ändå--> Ingen anledning till bekymmer / Onödig stress.
Du lever just nu i ett ställe där du har de bästa möjligheterna för både överlevnad/utbildning/vänner/hälsa etc. Och teknologin blir ju bara bättre och bättre med tiden! Finns inga direkta hot, inga stora krig, du fattar.
Jag tycker du ska sätta upp lite mål så att du har ett håll att styra ditt liv åt, hitta en hobby, gör framtiden till något du ser fram emot (körkortet t.ex.) istället för en press..
Bekymmer är bara en indikation på att du själv vill agera och göra något... du kanske känner att tiden går men att inget verkar hända. Så du behöver bara hitta det som får det att försvinna. Bli informerad och läst på, men fastna inte i träsket .. låt inte oroandet vara något negativt. När du ska tala inför publik kan det vara lite "pirrigt" men det är ett bra pirr som håller dig på dina tår..
men när du börjar få sömnproblem är det dags att inse att det inte lönar sig, din sömn lider ju av det!
Ingen status
Svar till harddrive [Gå till post]:
Du har precis fått mig att inse att jag ska starta ett nytt kapitel i mitt liv. Fortsätta åka skateboard och fortsätta sjunga, när jag gör dom två sakerna känner jag mig som bäst och när jag sjunger känner jag att jag bara försvinner. Tack, direkt när jag hade läst klart det du skrev släppte allting från mina axlar. Jag kan inte tacka dig tillräckligt. Att du tog dig tid att skriva allt. Tack.
Du har precis fått mig att inse att jag ska starta ett nytt kapitel i mitt liv. Fortsätta åka skateboard och fortsätta sjunga, när jag gör dom två sakerna känner jag mig som bäst och när jag sjunger känner jag att jag bara försvinner. Tack, direkt när jag hade läst klart det du skrev släppte allting från mina axlar. Jag kan inte tacka dig tillräckligt. Att du tog dig tid att skriva allt. Tack.
Sex? No thanks, My life fucks me everyday
Forum » Mellan Himmel och Jord » Oroar mig
Ansvariga ordningsvakter:
Användare som läser i den här tråden just nu
1 utloggadSkriv ett nytt inlägg
Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!