Hej
Jag har inte mått bra de senaste veckorna, eller inte sen ca ett halvår tillbaks, men det har blivit värre de senaste veckorna, så dåligt att jag får gråten i halsen när jag tänker på det. Jag har nästan alltid varit en väldigt social person, pratat med alla och velat hälsa på nytt folk. Fast det har under de senaste halvåret ändrat sig väldigt mycket. Jag började se mig själv som en tönt, var jag än än, i skolan, på fester, överallt. Att jag var den person som alla ser ner på och som ingen vill vara kompis med.
Detta blev väldigt jobbigt och gjorde/gör att jag inte får så mycket kompisar men framförallt, som det alltid handlar om när man är 18 år och oskuld. Tjejer.
Har bara strulat med en tjej som var väldigt ful och i min syn äcklig, det var bara för att "ha strulat".
Patetiskt och omoget, fast jag var väldigt desperat.
Fick i helgen veta att den person som varit min bästa polare i många år, är tillsammans med den tjej som nekade mig för ca 5 veckor sedan, att han fått en tjej och att det var den tjej som nekade mig gjorde mig ingenting. Dock att han inte sagt någonting om detta var väldigt frustrerande. Jag har känt att han har undvikit mig hela tiden sen en tid tillbaka och det har varit väldigt jobbigt. Har försökt få lite mer kontakt med han vilket inte har fungerat överhuvudtaget.
Jag har kommit på att jag har blivit väldigt paranoid, varje gång jag träffar en ny person flyger tankarna omkring i mitt huvud om hur den personen måste tycka att jag ser ut som en riktig "loser".
Varje gång en tjej har sett mig har jag sett minsta lilla tecken på att hon tycker illa om mig. Ett litet leende får mig att tro att hon hånar mig och varje gång jag är på en fest har jag väldigt svårt att ta i hand med nya människor för att jag tror de ändå inte vill ha med mig att göra.
Detta har beteende har blivit värre och värre och sliter mig sönder och samman psykiskt. Orkar inte med det och jag hatar just nu mig själv, känns som alla mina kompisar är med mig för att de på nått sätt tycker synd om mig. Fattar inte vart mitt sociala och galna jag har tagit vägen. (Jag brukade vara den riktiga party-killen förut). Det jag tror har bidragit till detta är att jag är oskuld och har helat tiden baserat detta på att andra killar och tjejer ser mig som en mindre värd person.
Till er som har läst såhär långt och tänker:
"18 år och oskuld? Det finns ju massor med folk som är 25 år och oskuld, och så är ditt "psykiska problem" inte så farligt eller? Folk skär sig ju och tar självmord".
Snälla se det på ett annat sätt, jag vill ju göra nått åt problemet innan det utvecklas till att jag är 25 årig oskuld som sitter hemma och skär sig.
Det var väldigt skönt att skriva av sig och jag hoppas och tackar er jätte mycket ifall ni orkar läsa och ge mig en kommentar som skulle lysa upp min vardag och få min hjärna att tänka i andra banor!
Är förövrigt kille ifall ni vill veta.
Tack.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
