Nu kanske jag överdriver lite. Men jag är arg, och trött på min mamma.
Det har alltid varit jag och mamma, inga syskon, ingen farsa, det har lett till att jag och mamma har en relativt bra relation. Hon är i de flesta fall en ganska förstående mamma som jag kan prata med, och ok, jag är ingen exemplarisk dotter, men jag sköter skolan, går i princip aldrig ut mer än 2 timmar i streck och bara dagtid, och aldrig några vilda äventyr eller pojkar utan då en lång cykeltur eller gå och plocka blommor.
Men nu när jag blivit lite äldre (jag är 16 år) stör det mig att mamma tar för givet att jag och hon alltid ska vara bästisar. Dessutom kan hon inte förstå att jag plötsligt börjat säga emot henne, och det har blivit ett litet dolt, outtalat krig här hemma.
Mamma försöker trycka ner mig och kontrollera mig och ställer en massa krav, vissa förstår jag men ibland blir det lite för mycket. Alltid är det något.
Ett par exempel:
"Nämen oj, en sån liten mullig mage du fått. Bäst att undvika sötsaker nu..." Fast jag är 171 och hållit mig stadigt på 65 kg under en längre tid.
Jag har gått 3 veckor i gymnasiet och mamma försöker få mig att hitta en distanskurs för att läsa fler ämnen, fast jag egentligen inte orkar och har sagt det till henne. Men då blir svaret "Jaså, så du vill gå direkt från gymnasiet och jobba resten av ditt liv på McDonalds då eller?!"
Jag har nyligen haft körtelfeber. Det har gett min mamma totalt fritt spelrum i mitt liv. Eftersom jag inte får anstränga mig. Så nu har jag suttit utan att få cykla eller ens promenera i 6 veckor. Eftersom mamma inte jobbar så har jag haft henne som enda sällskap utan att få lämna lägenheten i en månad av sommarlovet.
Sedan får jag inte använda min mobil i närheten av henne eftersom hon är rädd för strålningen. Detta innebär att jag kan använda den i ca 2 timmar per dag.
Detta är ändå bara ett par av sakerna hon gör. Det går inte att prata med henne om det för då blir hon arg, börjar skrika och hotar med att kasta ut mig eller avliva mina husdjur.
Så vad gör jag?
Just nu är jag riktigt utmattad av det här. Allt har lett till en ond spiral och eftersom jag blir så trött på henne vill jag sova hela tiden, vilket får henne att tro att jag är sjuk och har feber och hon tvingar i mig febernedsättande som får mig ännu tröttare + att hon jämt är på mig. Det gör i sin tur att jag blir ännu tröttare och presterar sämre i skolan och mamma blir sur på mig för det. Och jag blir tröttare och vill sova mer och får mer febernedsättande osv...
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att bryta det här. Jag älskar verkligen min mamma men jag orkar inte ha det såhär mer.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
