Jag vill minnas att jag påpekade att väldigt få skriver intressanta diskussioner och en snabb överblick utav de senast startade trådarna ingav inte särskilt mycket hopp. Vem vet, läget kanske ser annorlunda ut när jag har skrivit klart.
Hur som helst, vad jag började fundera på efter att ha avbruit mitt vilande är de återkommande trådarna som är stöpta i dessa former eller liknande åtminstone: "Jag är jättekär i en tjej i klassen"/"Han är skitsnygg och jag är 13 och kär men vågar inte snacka med honom" eller någon av hundratals variationer.
Min personliga åsikt är att det borde räcka med en tråd. Jag menar snälla någon, ett halvdussin nya trådar i veckan om exakt samma ämne med identiska svar varje gång?
"Snacka med honom/henne"
"Skaffa mobilnummer eller msn"
"Träffas i verkliga livet och gör något tillsammans"
"Gå på samma fest eller något sådant"
Ja, det gamla vanliga man kan runda upp med att folk borde få tummen ur och använda sina existerande sociala kunskaper (något jag hoppas de flesta äger även om mängden trådar verkar tyda på något helt annat) till att gå fram och snacka med personen.
Ett utstakat "hej" med röda kinder kan likt ett frö gro till att leda till nästa fras "hur är det med dig?".
Sedär, en elementär konversation med innehåll och uppvisat intresse om den andres välmående.
Det jag funderar på är då varför i all världen behöver man fråga om något sådant då det alltid ges samma svar och personerna som frågar redan vet svaren egentligen?
Lite pepptalk för att samla personligt manna/kvinno mod?
Är det måhända dekadent social kompetens som råder eller har svenska människor blivit för skygga för att ens hälsa på någon man finner intressant eller rentav är kär i?
Sen att ingen ger verkligt hjälpsamma svar såsom kroppsspråk, att läsa på om retorik, hur man skaffar sig självförtroende och social kompetens, det tänker jag inte ta upp just nu.
För att avsluta och göra tråden rolig på köpet så hittade jag en skiss till en artikel jag tänkte skriva en gång i tiden som en slags guide för de kärlekskranka och då ack så betagande människorna uppfyllda av längtan, passion, lust och kärlekens söta honung.
Dejten:
-Steg 1, Att tvätta sig
Dusch, bad, sjö, brandslang eller högtryck. Gör detta noggrannt. Tvålen är ens bästa vän, inte ens värsta fiende. Det är det aromen ifrån läsidan som är.
Varning till den oerfarne, drunkningsolyckor kan ske. Bär en flytväst.
-Steg två, Att parfymera sig
Anticimexbesprutning för den som inte skött hygienen.
Måttfullhet med parfymen, annars får man göra om steg ett.
-Steg tre, Sminkning. Helst enbart för det täcka könet.
Att spackla sig äro icke lyckat.
Naturlig måttfullhet ger oanade resultat.
-Steg fyra, Att välja rätt klädsel
Tomas Dilevas idé om klänning och skägg är sååå före Jesus.
Jag uppmanar var och en till passande klädsel som inte ser sunkig ut.
Om du är kort: platåskor
Om du är för lång: huka dig.
Eller gör som den vanliga människan, älska dig själv så att den du dejtar börjar göra det med oavsett hur liten eller lång du är.
-Steg fem, Ställe att träffas
Ödslig gränd med dammbollar och dåliga lampor äro ingen god idé.
Upplyst café, ungdomsgård eller liknande är till din fördel.
-Steg sex, Att bryta isen
Brumbrumbåten, att placera sitt ansikte i urringingen på dejten och leka motorbåt fungerar endast för den modige som vågar stå för det och knappt då heller.
Satsa hellre på intressanta samtalsämnen
"Får jag se dina bröst i cam någon gång?" är ingen lyckad isbrytare.
Smink eller något annat alldagligt och torrt är desto bättre för den ringrostige talaren.
FNs beslut om hjälp när det gäller Ugandas vattenförbrukning under sommarmånaderna längs med norra gränsen är att sikta mot stjärnorna och sen ramla ned ifrån garagetaket om du inte möter en kvinna eller man som intresserar sig för frågan.
Trevlig läsning för den som orkar ta sig igenom texten!
(Fick göra om tråden efter krångel.)
Inget gör mig så smickrad som att bli kallad för syndare.