Känns liksom som om jag bara har ca 20-30 år kvar att leva. Varför? För jag är rädd och helt enkelt inte vill bli gammal, för de känns som att livet kommer vara slut för min del strax efter att jag fyllt 50.
Låt mig förklara: Ni alla vet ju mina bekymmer med kvinnor, och jag har noll förtroende på att jag kommer träffa någon långvarig. Kanske i bästa fall att jag börjar lära mig hur man raggar på krogen, men de håller ju heller inte hela livet, men de är ju då i bästa fall.
Och även om jag mot förmodan skulle hitta kärleken, så har jag mycket svårt å förstå varför hon då skulle vilja leva med resten av livet med mig, då jag inte vill ha barn, och tänker absolut inte gifta mig.
Varför vill jag inte ha barn? Känner dels att det inte är något för mig, visst så kan de alltid ändras. Men sen är det också ett till problem. Jag har nu två kusiner på 5 och 8 år. Och barn är ju gärna väldigt livliga, och när dom börjar springa runt och tjuta och väsnas så får jag panik, och inte så lite heller. Måste bara gå ut så de blir tyst, och för att få frisk luft.
Så jag ser inte heller att jag skulle ens klara av att ta hand om ett barn.
Och iallafall de flesta tjejer kommer väll vilja bilda familj förr eller senare? Självklart finns det ju många som i unga åren säger att dom inte vill ha barn, men de lätt kan ändras när dom börjar närma sig 30-sträcket.
Och sen om jag skulle hitta någon menning med livet efter att kroglivet är över, när man inte längre glider runt på stan med någon japansk sportbil på nätterna, så vill jag heller inte ligga på min dödsbädd vid kanske 75-80 års åldern, och absolut inte ha någon där? Utan bara försvinna i min ensamhet...
Detta är väll lite av en snabb summering. Känns liksom att när "ungdomslivet" har nått sin ända, ja då är resten av mitt liv också över, för dehär med volvo, villa vovve är absolut inget som passar mig, och antagligen inte något som kommer ändras heller av just de annledningar jag redan gett.
Så de jag önskar just nu är väll nästan att man kanske skulle dö i en bilkrasch vid 40-50 års åldern, eller de ultimata kanske vore att dö i en eldstrid i afghanistan? Men jag kvalificerar inte till försvaret så de är ju uteslutet. De mesta känns bättre än att dö gammal, helt ensam på sjukhuset, då glömms man bara bort. Om man dör för tidigt i en olycka, eller i strid, så då kommer man minnas av alla.
Jag fruktar bara för att bli gammal, är 22 år nu och känns som att "de roliga" snart kommer ta slut...
Jag hette tidigare _Ozy_