Jag, som i stort sett alla ungdomar, försöker under sin uppväxt att finna sitt rätta jag. Att kunna acceptera sig själv för den man är och våga vara sig själva. Jag fyller snart 18 och har under flera långa år grubblat en hel del över min sexuella läggning. Jag är själv säker på att jag är bisexuell men jag kan helt enkelt inte acceptera mig själv pga dagens samhälle. Rädslan att förlora vänner om de skulle få veta och helt enkelt folks reaktioner och vad detta skulle kunna leda till i mitt sociala liv osv.
Jag har alltid haft flickvänner och jag hade små känslor för en specifik brud för några veckor sedan men som inte varit alltför starka. För bara någon vecka sedan börjar jag prata med en kille i min egen ålder, en polares polare som är homosexuell och som jag fallit för så jävla hårt. Jag har känslan av att jag kan vara lycklig tillsammans med honom och han visar tydligt sina kärlekskänslor emot mig MEN! Det är nu normen och dagens samhälle kommer in. Det som får mig att backa ur, inte pga att jag ser något fel i detta med att jag har fått känslor för denna kille helt plötsligt utan RÄDSLAN om vad som kan ske i mitt sociala liv.
Att jag kan bli utfryst, nedtryckt, ett offer för mobbning samt/eller drabbas utav oerhört mycket skitsnack bakom ming rygg. Det värsta är att min absolut närmsta vän är homofob samt HELA min familj. Min familj att homo och bisexualitet är en sjukdom att homosexuella borde stenas .. Jag är bisexuell och jag är stolt, dock vet absolut INGEN om detta och så kommer det förbli ett tag till men jag är så jävla kär i denna kille och detta tar kål på mig </3
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!