Tjenare.
Jag tror jag behöver hjälp. Eller jag vet att jag behöver hjälp.
Har haft det jävligt tufft med skolan och psykiska åkommor som började i gymnasiet. Det var någonting som klämde, jag vet fortfarande inte vad det är.. det resulterade i alla fall att jag till en början (3 år sedan) började röka gräs. En gudagåva, vilket jag fortfarande tycker. Det hjälpte mig att få tankarna på annat än mitt i mitt tycke raserande liv.
Dock dröjde det inte länge innan jag och mina likasinnade, dvs lyckosökande nya vänner provade tramadol. En "engångsföreteelse" som blev mer än så.
Vi bröt löftet om att hålla oss till cannabis endast och provade i princip allt vi fick tag på, butylone, olika benzos, krypton, MDPV, 4-HO-MET, osv.
Jag var mästare på att dölja mitt bruk så mina föräldrar hade aldrig ens en misstanke om att jag skulle bruka droger utöver alkohol trots alla övernattningar hos mina polare. Tror snarare att dom trodde jag var bög än brukare, hehe.
Hur som haver så åkte min bästa polare in på behandlingshem i nästan ett halvår, under tiden så fortsatte jag att knarka i min ensamhet istället på nätterna när kusten var klar och ingen behövde se mig neddrogad.
Kontakten bröts med polarn nästan direkt efter han åkte in och blev ren.
Dock höll jag mig till helgerna och lät bli droger på vardagar, så skulle inte kalla mig för missbrukare just då, då jag heller inte var beroende utav någon substans.
Helgknarkandet i mer eller mindre ensamhet fortsatte tills nu. Tre år senare. Jag hade börjat med opiater och benzos mer eller mindre varje dag som inhandlades från internet och beställdes i min grannes namn så jag norpade bara grejerna från hans låda.
Mina föräldrar hade nu börjat upptäcka märkligt beteende hos mig och jag evolverade mer och mer till en zombie. Subutex och lorazepam varje dag. Skolkade från skolan, blev av med studiemedel.
En dag kom jag över ett fentanylplåster som jag satte på mig med benzo och lite alkhol i systemet. Vilket resulterade i att mitt hjärta och andning nästan slutade. Jag blev hittad livlös av min lillebror på 7 år. Var på håret från att dö pga njurkollaps. Var inskriven i nästan tre månader och mitt dolda missbruk var nu blottat för allmänheten att se.
Jag lovade både mig själv och min familj att aldrig mer knarka.
Nu någon månad senare efter min utskrivning har mitt löfte börjat betyda mindre och mindre. Det kändes helt enkelt ganska harmlöst att ta lite tramadol som man blev erbjuden att köpa på internet i smyg, "det var ju trots allt ingen farlig drog".
För någon dag sedan blev jag ertappad på nytt med en karta valium.
Morsan gråter och farsan skriker på en. Jag vet att jag har varit en hemsk och egoistisk son och inser hur rädda dom är om mig och vad jag utsätter dom för.
Måste bara ha någon stund att koppla av, släppa all press på en som person och bara försvinna för en stund. Det är därför tar jag dessa preparat. Önskar att det fanns en knapp i huvudet man kunde trycka på för att försvinna en stund..
Jag vet fan inte vad jag ska göra. Känner mig som ett svart får inom släkten helt jävla misslyckad. Ingen student tagen, inget körkort, flickvän eller jobb. Inte legat på ett år.
Trodde verkligen att min utskrivning från sjukan skulle bli min vändpunkt i livet, men jag ser hur jag börjar sjunka tillbaka i samma gamla spår.
Vet inte riktigt vad jag vill få ut av tråden. Ville väl mest skriva av mig lite.
Antar att ingen har erfaranheter av liknande situationer, är nog på fel forum för att hitta sådant folk. Men ifall ni har det, skriv gärna hur det gått med ert bruk och ifall ni lyckats sluta och hur.
Knarka inte.
hejs.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
