I början av december träffade jag en pensionerad bibliotekarie, som hade en intressant historia att berätta.
I sitt ideella arbete med utsatta kvinnor, kom hon i kontakt med en kvinna som invandrat till Sverige när hon var över 65 år gammal. Den gamla damen hade svårt att få ekonomin att gå ihop.
När den pensionerade bibliotekarien började hjälpa den äldre damen blev hon mycket överraskad. Den äldre damen hade sammanlagt med bidrag för bostad och skälig levnadsnivå ett skattefritt bidrag som nästan uppgick till elvatusen kronor. Hon behövde nu hjälp med kostnader för dyr tandvård.
Eftersom vår pensionerade bibliotekarie får ut en pension, efter skatt, som ligger strax över tiotusen kronor, tog hon kontakt med en socialsekreterare för ett reda ut begreppen.
Jo, den gamla damen hade rätt till kostnadsteckning för tandvård, men nej – det hade inte den före detta bibliotekarien. Hon kunde söka bostadsbidrag, men det skulle inte röra sig om mer än ett par hundra kronor per månad.
Jag tycker det är mycket fint att vi tar emot flyktingar och anhöriginvandrare i vårt rika land och har fullt förtroende för att tjänstemän och folkvalda beslutsfattare gör en korrekt bedömning av vad vi har råd med.
Men om nu skälig bostadskostnad plus skälig levnadsnivå, tillsammans kan ge en skattefri pension på elvatusen, så är väl pensionärer som arbetat i Sverige värda att få ut betydligt mer.
Till sist – vår bibliotekarie har varje år, under mer än fyrtio år, betalt in pengar till välfärdssystemet. Borde inte detta räcka till mer än skälig bostads- och levnadsnivå, i det rika kungadömet Sverige?
Och vart har alla pengar hon betalt in till systemet tagit vägen?
Artikelns original: http://www.kristianstadsbladet.se/debatt/article1596722/Var-ar-hennes-pengar-som-hon-har-betalt-in-under-livet.html
-
Vad tycker ni? Låter detta rimligt?
Jag fick varning för att jag tyckte man ska gasa bögar:)
