Joel
P
Hjälte
Många söta inlägg
2011-10-03 01:16
"Jag sitter bara vid datorn eller se TV och film [...]"
Det gör saken bara värre. Jag skulle bli helt galen om jag gjorde det en längre tid :)
"Och omgivningen säger ena dagen att jag är
anorektisk, andra dagen att jag är tjock. Och de ändra uppfattning hela tiden."
"På med de källkritiska glasögonen" som min samhällslärare brukade säga. Vad är sant? Vem säger det? Varför skulle de vilja säga det? Bryr du sig ö.h.t. om dem eller vad de tycker?
"Så därför tvingar jag mig att gå ut på stan men jag vet inte hur man ”tar kontakt” med människor och alla jag pratar med tittar på mig som om jag inte vore klok och jag känner mig bortgjord och springer hem och gråter ännu mer."
Det är nog bara vad du tror :) Och visst, du kanske känner att du vill springa hem och gråta, men det försämrar nog deras intryck av dig. Om du istället är kvar så blir allt bra, och tänk så skönt när du går från konversationen och det lyckades!
Om du vill vara social, var social. Gå och träffa en psykolog, du behöver inte ta upp dina problem med denna direkt. Men det är fortfarande någon slags interaktion med en människa, och de kommer inte döma dig kan jag lova ^^ Det är deras jobb att sitta där och förstå din situation - men de kommer inte tycka du är konstig och titta bort och de kommer inte tvinga dig säga någonting om hur du känner/vad du upplevt!
Och jo, konfrontera dina känslor! Ta och gråt ut, det är okej, och gör att du "tolererar" det som hänt mer och mer. Lite som att saknaden av någon som dött avtar med tiden, först kanske man gråter hela dagen men sedan blir det bara tråkigt att personen dog. Och att skära sig eller proppa i sin godis/chips/alkohol/w.e. är ett steg tillbaka, det är ett steg att försöka fly ifrån tankarna genom att belöna hjärnan. Du förbättrar inte situationen, du blir bara mer arg på dig själv för att du inte försöker lösa den.
Kaka