Jag vet inte vart jag ska börja men jag sitter och funderar skitmycket på vad som kan vara sant och inte, "det här kanske kommer att låta skit knasigt för dom flesta av er", men jag har tänkt på hur människan fungerar i det mentala psyket och det är ju så att vi är byggda på att lära oss saker och ting,
varje dag lär man sig något nytt säger man, men när man bara sitter och ingenting gör om dagarna så blir det till att man kommer i djupare tankar och funderingar på det man vart med om under uppväxten som t.ex skolan osv,
och jag undrar nu om det finns någon förklaring till varför man kan känna sig som ett uttryck som jag kom på: Feel the pressure inside your mind for something that you can't find.
Det gör mig galen, allting är väl byggt på att vi människor ska ha något och tro på och lära oss men det är ju bra, det första man lär sig när man är typ vid dom 2 3 4 första åren är kanske mor och far det är två olika ord men lägg ihop dom och dom blir ett annat ord, alla bildar sin egen uppfattning när dom läst en text eller en bok eller sett en film eller spelat ett bra spel eller lyssnat på musik som handlar om något som dom tycker är bra,
man kan aldrig få för mycket information om något, fast jag har haft en massa tankar om ett o annat om det förflutna som varit för mig så kommer jag ihåg och minns alla detaljer och hur mina gamla vänner såg ut och vad dom hade för röster så spelas dom upp för mig själv för att jag minns dom så tydligt och platser jag varit på kan jag bygga ihop med hjälp av föremål och måla upp den värld jag har vandrat runt i tonåren
fast jag hör inte röster som säger vad jag ska göra, för det tror jag dom flesta av er skulle tro, jag har ett starkt minne så att säga.
Känslor t.ex är ju nåt som alla har men när något känns fel och konstigt så blir man rädd och får misstankar och missuppfattningar, och det hela började med att jag såg filmerna shutter island och a beautiful mind och tyckte dom var skitbra, men sen jag flyttade till en gruppbostad för såna med autism så har jag känt mig helt o hållet missuppfattad, personalen har frågat mig om vilket tecknat barnprogram jag tycker är bäst då tänkte jag att vafan tycker dom här personerna att jag är en idiot,
och sen har jag trott hela tiden att dom tänker så om mig, för jag har alltid fått höra att jag är en idiot från min styvfarsa, men nu i somras så frågade en av personalen om jag såg och hörde saker som inte finns i verkligheten då börja jag tänka vadå har jag inga vänner eller t.ex en ps3a är det tidningar jag har satt upp på väggen och den personen som frågade så, har liksom förstört mig i mitt tänkande eller är det så att jag misstolkar allt och när den personen sa så till mig så tänkte jag att jag gör det som att personen sa till mig att jag gör det.
vart ska jag vända mig ?
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
