"1. Man ska inte vara sen. Är man tre minuter sen är det för mycket. Är man 10 minuter sen är det mycket. Är man mer än 20 minuter sen blir man oftast inställd sista biten för att man är för ivägen (gäller lokaltåg, SJ har tydligen som policy att allt under 20 minuter är bra, att döma av diverse bloggar jag har läst).
2. Konstant olycksrisk. Risken att köra på nån under sin karriär är inte "mycket liten" utan nästan 100%. Varje lokförare kör under karriären på i genomsnitt 2½ person. Dessutom kör man ofta på vilt. Det kan även förekomma att bommar inte går ner, iaf 5-10 gånger under mina 8 månader i yrket har jag varit med om detta, då är det fullbroms och tuta och be till trafikgudarna som gäller, för stopp får man inte.
Köra mot rött är ganska vanligt, vilket leds till att man tas ur tjänst och det hela ska utredas. Jag har aldrig lyckats köra mot rött, däremot har jag 2 gånger att jag åkt mot en röd signal för att tågklareraren eller ställverket har gjort fel, ena gången i 160 km/h. Det är ganska nervöst.
2½: Man kan aldrig nånsin stanna. Ser man ett hinder är det redan försent. Möjligen om man har ett tåg med riktigt bra broms och är riktigt skarpsynt och befinner sig på en lång raksträcka, men annars glöm det. Är det lövhalka på hösten är det inte säkert att man kan stanna fast man vet var man ska stanna ens. Jag har själv brakat förbi en perrong med god fart med pysande fastbromsningsskydd och fick stopp först ett par hundra meter senare, gott och väl förbi en signal som precis hann slå om till grönt efter att ett godståg fick undan bakänden.
3. Fruktansvärt oregelbunda arbetstider. Ena dagen börjar man 3:12, nästa dag ledig och nästa igen börjar man 19 på kvällen och jobbar långt in på natten. Möjlighet att välja sina arbetstider själv har man i största utsträckning inte förrän man har många år i yrket.
Vi har upp till 10 timmar långa turer, med ner till 30 minuter rast, och det kollektivavtalet gäller alla, även om vissa företag är lite snällare.
4. Hela dagen spenderas med att skynda från ett ställe till ett annat, och med att oroa sig, och med att äta skräpmat (skaffa klippkort på pressbyrån och mcdonalds är min rekommendation) eller nån tråkig matlåda man snabbt har värmt i micron om man hann. Med lite tur hann man gå på toa också, men då finge det gå fort.
5. Man kan aldrig komma undan. Blir man dålig under färd, ja då får man nödbromsa och stanna och vänta 2 timmar på evakuering. Har man tur så man tar sig till en station får man ju stå där, men man får inte lämna tåget förrän man blir avlöst. Enbart när det står "Rast" eller "Gångtid" på schemat har man rätt att vara nån annanstans än på tåget, även om det förvisso böjs lite på det.
6. Det finns inte toalett på tåget. Det är iofs inte sant, det finns toalett på våra tåg, men i nånstans 50-70% av fallen är den antingen trasig eller så grisig/vandaliserad att man inte kan använda den. Uppehållen på stationerna längs linjen är ofta 30 sekunder (beräknat, det står alltid 1 minut i turlistan, men då blir man sen), 1 minut eller 2 minuter. Man hinner alltså inte gå på toa under färd utan att sena tåget.
Godståg har generellt sett ingen toalett på tågen. Undantagen som jag känner till är Stena och MTAB (malmbanan) som har toalett i loket, antingen typ portapotti eller förbränningstoalett.
7. Man är alltid övervakad. Tågklarerarna har alltid koll på var du är, hur många minuter sen du är, var du ska stanna, när du ska stanna osv. Står du 30 sekunder för länge på en tätt trafikerad station ringer dom uppretat upp dig och undrar varför du inte kör.
8. Ofta tekniska problem. Den tekniska kvaliteten på tågen har drastiskt sjunkit sedan avregleringen. Numera görs inget underhåll om inte det absolut behövs, det kostar nämligen pengar. Detta leder till ytterligare stress när saker går sönder, när man inte kan lite på att grejerna tar dig ända fram till destinationen.
9. Hela tiden ett ansvar för flera hundra människor alternativt ett antal miljoner kronors värde i gods som sitter och kurar bakom ryggen.
10. Alla som har jobbat längre än dig vet bättre än dig. Gör du fel får du höra hur dålig du är och hur självklart det är att du borde vetat bättre. Branschen är uppbyggd kring en princip där man alltid ska leta rätt på syndabocken när det händer en olycka och beskylla denne för hela händelsen.
11. Du arbetar i den i särklass mest kritiserade branchen i Sverige. Ingen du träffar har nåt positivt att säga om tågtrafiken. Trots detta tror alla att järnvägsyrken är så "coola" "chilla" "häftiga" osv. Min erfarenhet är att man spenderar mesta tiden med att antingen inte märkas alls eller också klanta sig vilket leder till att många människor blir upprörda, samtidigt som man konstant stressar.
Så vad jag gör just nu är att leta efter ett yrke att skaffa mig ytterligare studielån för att plugga till, och som förhoppningsvis håller lite längre än det här. För jag är helt förstörd, jag går hemma på grund av depression, ångestattacker, konstant illamående och ont i magen (mentalt relaterat säger dom) och känner mig hela tiden stressad, fast jag har varit hemma i snart 2 månader."
Saxxat från en lokförare som kör passagerartåg på flashback. Det är oerhört svårt att bli lokförare dock, antagningskraven är som piloter om inte värre.
Man får nog vara beredd på att hålla huvudet samt mage iskall gällande kritik och stress med andra ord om man väl lyckas komma in.
Ingen status
