Låt mig tydliggöra min syn på två olika sätt, först genom att ge exempel på uttalanden och sedan genom en enkät för att få fram en bra bild av personers religiösa uppfattningar.
Jag kan direkt kommentera att jag verkar för denna uppdelning då jag finner stöd för den i auktoritativa källor (NE, SAOL, SAOB), men framför allt då jag finner den klart mest logisk. Ett problem jag valt att inte åtgärda är att agnosticismen har två vitt skilda betydelser (rörande den egna osäkerheten och rörande möjlig kunskap över huvud taget - se nedan), men jag kan helt ställa upp på en uppdelning av dessa om någon har förslag...
Några exempeluttalanden:
Teist: "Gud finns, jag har träffat Gud och vet det"
Teist: "Jag tror Gud finns som en högre makt som vakar över oss"
Ateist: "Gud finns inte, det är ett fantasifoster för att lura människor"
Ateist: "Om jag måste säga nåt tror jag Gud är påhitt"
Agnostiker: "Jag vet faktiskt inte om Gud finns eller ej"
Agnostiker: "Det är omöjligt att ta reda på Guds eventuella existens"
Antiteist: "Religion är den enskilt största orsaken till problemen i världen och borde förbjudas"
En enkät för att kartlägga religiös uppfattning:
Jag tror
O att Gud finns (teist).
O att Gud inte finns (ateist).
O varken att Gud finns eller att Gud inte finns.
Ett ställningstagande i föregående fråga
O grundas i vetenskap, som antingen redan finns eller som vi kan upptäcka i framtiden.
O kommer alltid kommer kräva ett visst mått av tillit.
O är omöjligt, eftersom tillräcklig kunskap aldrig kan uppnås (agnostiker 1).
Mitt ställningstagande i första frågan
O spelar en stor roll för hur jag lever mitt liv.
O spelar en viss roll för hur jag lever mitt liv.
O spelar ingen egentlig roll, då frågan inte påverkar mitt liv (på grund av ointresse, okunskap och/eller osäkerhet) (agnostiker 2).
Bonusfråga. Min inställning till organiserad religiositet är
O att en uppfattning bör styra hela samhället (teokrat eller dylikt).
O generellt positiv - öppenheten och mångfalden bör bejakas.
O att den måste vara avskild från staten (sekularist).
O att religiositet snarare är en privatsak.
O att det är skadligt och bör förbjudas (antiteism eller dylikt).
Sådär, på ett ungefär...
Nu till inläggenSvar till name_me_later [
Gå till post]:
Teist- en person som tror på en/flera gudar!
Agnostiker- en person som inte vet om hen tror på en/flera gudar eller inte, alltså tar denna person inget steg i någon riktning!
Ateist- en person som inte tror på någon gud!
Redan här begås en miss som sedan följer genom hela tråden. En ateist är inte en person som bara inte tror på Gud - i den gruppen ingår även agnostiker. En ateist är en person som är av tron/åsikten att Gud inte finns - alltså snarare kommer med det starka påståendet "Gud finns inte" än bara nekar till påstående "Gud finns".
Självklarheter vet jag inte direkt - detta är en av de mest omdebatterade frågorna i religionsforumet de 7 år jag mest hängde här...
Svar till Lurioso [
Gå till post]:
Agnosticism behandlar vår förmåga till kunskap och är inte ett mellanting mellan teism och ateism.
[...]
Så ser jag på skalan. Att ligga precis i mitten är i princip omöjligt. Antingen agerar man som om en gud finns eller så gör man det inte.
Du har självklart rätt i att agnosticism är en helt annan fråga, och därför blir det extra märkligt att du själv blandar in agnosticism i din skala.
Svar till Jeans [
Gå till post]:
Teist = Jag tror på en gudom
Ateist = Jag tror inte på någon gudom
Agnostiker = Jag tror inte på någon gudom, men jag är konflikträdd
Med detta dessvärre inte ovanliga synsätt framstår agnosticism som närmare ateism än teism, vilket själva poängen med den är att den inte är.
Den ständigt (tydligt eller otydligt) uttalade skalan i dessa sammanhang... Bygger på det fullständigt grundläggande felet att blanda ihop (minst) två olika skalor.
Svar till Paradox [
Gå till post]:
Gnostisk borde det stå; inte hård, och inte anti. Om vi använder den negativa formen borde vi använda den positiva också.
Jag är rädd att du begår misstaget att blanda ihop begreppet gnosticism med motsatsen till agnosticism (vilket det rent semantiskt självklart kan vara, men de facto inte är).
