Ingen status
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
Annons
Vem kan man prata med om man är deprimerad?
Svar till Maggilini [Gå till post]:
Egentligen vem som helst, men för att lösa depressionen föreslår jag en terapeut eller psykolog.
Egentligen vem som helst, men för att lösa depressionen föreslår jag en terapeut eller psykolog.
Mainly Tråkig
Svar till Maggilini [Gå till post]:
Jag har inte numret på mig, men om du går till närmaste vårdcentral så finns det en stor lila färgad plansch där det står akutpsyk, Där kan man ta ett litet kort och ringa in istället (du behöver inte ens prata med folket på vårdcentralen). Dom kommer hjälpa dig med att få en remis och sen är du på väg mot det bättre.
Du kan ringa 1177 (vårdguiden) och be dom och koppla dig vilket leder dig till samma ställe, och det är det absolut bästa alternativet jag kan tänka mig dig som är i 20-års åldern och bosatt i stockholm.
Min kompis påpekar även att man kan ringa 112 och be dom att koppla dig till/prata med en jourhavande präst. Detta är mer akut isåfall så det tror jag inte är aktuellt, för då hade du inte haft tid att skapa en tråd här. :)
Hope this helps!
Jag har inte numret på mig, men om du går till närmaste vårdcentral så finns det en stor lila färgad plansch där det står akutpsyk, Där kan man ta ett litet kort och ringa in istället (du behöver inte ens prata med folket på vårdcentralen). Dom kommer hjälpa dig med att få en remis och sen är du på väg mot det bättre.
Du kan ringa 1177 (vårdguiden) och be dom och koppla dig vilket leder dig till samma ställe, och det är det absolut bästa alternativet jag kan tänka mig dig som är i 20-års åldern och bosatt i stockholm.
Min kompis påpekar även att man kan ringa 112 och be dom att koppla dig till/prata med en jourhavande präst. Detta är mer akut isåfall så det tror jag inte är aktuellt, för då hade du inte haft tid att skapa en tråd här. :)
Hope this helps!
Mitt liv är awesome. Och ja, du borde vara avundsjuk. ;)
Svar till Maggilini [Gå till post]:
Gå till vårdcentralen och be om remiss till vuxenpsyk så kommer du få en psykolog där. Annat tips är att skriva ner tankar och känslor på papper med jämna mellanrum och se vad som ändras vecka för vecka. Vid vilka händelser under dagen mår du som sämst och som bäst osv. Skulle även tipsa om att be om antidepp när du är på vårdcentralen, det är väldigt underskattat och inte värt all hyper som vissa påstår. Bara ett effektivt hjälpmedel för stunden när allt är som värst och tro mig, det kan vara den där lilla knuffen som krävs för att man ska orka fortsätta.
Gå till vårdcentralen och be om remiss till vuxenpsyk så kommer du få en psykolog där. Annat tips är att skriva ner tankar och känslor på papper med jämna mellanrum och se vad som ändras vecka för vecka. Vid vilka händelser under dagen mår du som sämst och som bäst osv. Skulle även tipsa om att be om antidepp när du är på vårdcentralen, det är väldigt underskattat och inte värt all hyper som vissa påstår. Bara ett effektivt hjälpmedel för stunden när allt är som värst och tro mig, det kan vara den där lilla knuffen som krävs för att man ska orka fortsätta.
It's like 151 rum, pineapple juice and malibu, caribou get them all numb
Svar till Maggilini [Gå till post]:
Förresten så kan du skriva till mig i gb om du vill prata mer privat om det, har en del erfarenheter och kan vara skönt att prata av sig med någon man inte känner :)
Förresten så kan du skriva till mig i gb om du vill prata mer privat om det, har en del erfarenheter och kan vara skönt att prata av sig med någon man inte känner :)
It's like 151 rum, pineapple juice and malibu, caribou get them all numb
Tack, men det är redan uppenbart för mig om det ni tipsade om, men om ni då ska tolka deppresion bör ni endå veta nu från mig att jag finner inte denna lust att ringa till nån eller gå för den delen till nån som ser det som "sitt jobb", mentalt och fysiskt, jag gör inget på dagarna än att spela och hålla käften och det här är tyvär inte en "engångsgrej" eller "dålig dag" utan jag har och minns problem sen jag var 2 år gammal, jag önska jag kunde vara mer specifik på vad det är men tyvär kan jag inte säga att det enbart beror på vänner/familj/jobb/pengar/religion osv.
Ingen status
Svar till Maggilini [Gå till post]:
Mitt bästa tips:
www.omegle.com
Helt totalt anonymt och du kan prata om precis vad du vill.
Mitt bästa tips:
www.omegle.com
Helt totalt anonymt och du kan prata om precis vad du vill.
I feel like a cello, lost somewhere over the rainbow
Svar till Maggilini [Gå till post]:
Hej Maggilini, vill du prata allmänt med någon, typ om vardagliga saker, eller prata specifikt om din depression? Jag gissar på det sistnämda?
Även om du inte har lust att prata med någon som har det som sitt jobb måste jag ändå säga att jag tror många som söker sig till såna jobb gör det för att de tycker om att hjälpa andra, och ser det som något större än bara ett jobb. En terapeut kan förmodligen väldigt mycket om ämnet, de kanske t.o.m har gått igenom något liknande som inspirerade dem att hjälpa andra.
Berätta mer om din situation här kanske? Det finns många sätt att bota sin depression helt själv om du inte har lust att gå till någon. :)
Hej Maggilini, vill du prata allmänt med någon, typ om vardagliga saker, eller prata specifikt om din depression? Jag gissar på det sistnämda?
Även om du inte har lust att prata med någon som har det som sitt jobb måste jag ändå säga att jag tror många som söker sig till såna jobb gör det för att de tycker om att hjälpa andra, och ser det som något större än bara ett jobb. En terapeut kan förmodligen väldigt mycket om ämnet, de kanske t.o.m har gått igenom något liknande som inspirerade dem att hjälpa andra.
Berätta mer om din situation här kanske? Det finns många sätt att bota sin depression helt själv om du inte har lust att gå till någon. :)
Svar till Guud [Gå till post]:
Fast folk som kan gömma sig bakom en skärm tenderar att kunna vara otrevliga, näthata, trolla, och inte känna medlidande. Man kan så klart känna gemenskap av att chatta med folk på internet men finns en liten risk också. Folk som är anonyma tenderar ibland att skita i hur de uttrycker sig och det kan ju göra skada om man som deprimerad får höra massa skit av någon näthatare.
Fast folk som kan gömma sig bakom en skärm tenderar att kunna vara otrevliga, näthata, trolla, och inte känna medlidande. Man kan så klart känna gemenskap av att chatta med folk på internet men finns en liten risk också. Folk som är anonyma tenderar ibland att skita i hur de uttrycker sig och det kan ju göra skada om man som deprimerad får höra massa skit av någon näthatare.
Svar till Phosphorus [Gå till post]:
Jo det stämmer, fast det gäller oftast bara när personen de ger sig på är mer utsatt, dvs själv inte är anonym. Det är inte lika kul att trolla en likvärdig anonym människa på nätet ;)
Jo det stämmer, fast det gäller oftast bara när personen de ger sig på är mer utsatt, dvs själv inte är anonym. Det är inte lika kul att trolla en likvärdig anonym människa på nätet ;)
I feel like a cello, lost somewhere over the rainbow
Svar till Guud [Gå till post]:
Det stämmer nog att icke anonyma får utstå mer näthat, fast de som vill näthata tar nog chansen när dom får den, även om det är mot en anonym. Det ser jag ofta exempel på. Men nog om detta :) Annars tyckte jag ditt förslag var bra, det finns många bra människor på internet, ville bara poängtera risken.
Det stämmer nog att icke anonyma får utstå mer näthat, fast de som vill näthata tar nog chansen när dom får den, även om det är mot en anonym. Det ser jag ofta exempel på. Men nog om detta :) Annars tyckte jag ditt förslag var bra, det finns många bra människor på internet, ville bara poängtera risken.
Svar till Maggilini [Gå till post]:
Ja alltså det är precis så en depression fungerar. Man orkar inte få hjälp för man orkar inte anstränga sig och ta tag i saker. Bara att gå upp ut sängen och äta frukost kan vara nästan psykiskt omöjligt vissa dagar och att då ta tag i skiten och sätta sig med telefonen för att ringa till vct är ännu värre. Att sedan gå dit på avtalad tid ska vi inte ens prata om, jag vet inte hur många gånger jag har "missat" tider. Grejen är att jag vet exakt hur det är och jag vet att vardagliga saker som andra gör utan att tänka lan vara veckans stora projekt att ens ta sig igenom för någon med en depression. Det värsta är att du MÅSTE prata med någon och skaffa hjälp för i slutändan finns det ingen som kan hjälpa dig förutom du men alla måste ha en knuff i rätt riktning.
Ja alltså det är precis så en depression fungerar. Man orkar inte få hjälp för man orkar inte anstränga sig och ta tag i saker. Bara att gå upp ut sängen och äta frukost kan vara nästan psykiskt omöjligt vissa dagar och att då ta tag i skiten och sätta sig med telefonen för att ringa till vct är ännu värre. Att sedan gå dit på avtalad tid ska vi inte ens prata om, jag vet inte hur många gånger jag har "missat" tider. Grejen är att jag vet exakt hur det är och jag vet att vardagliga saker som andra gör utan att tänka lan vara veckans stora projekt att ens ta sig igenom för någon med en depression. Det värsta är att du MÅSTE prata med någon och skaffa hjälp för i slutändan finns det ingen som kan hjälpa dig förutom du men alla måste ha en knuff i rätt riktning.
It's like 151 rum, pineapple juice and malibu, caribou get them all numb
[svar:Phosphorus:4329718]
Både och måste jag säga. Saken är den också att jag har redan varit inne hos sykologer, familjebehandlare, polisen och socialen. jag avslog allting även fast jag hamna där av kriminella anledningar så ville jag inte få hjälp, för även fast dem nu va psykologer så har dem alla denna samma "mönster" av att "hjälpa" personen, plus att det i slutändan handlade om min mamma för att hon tycker så synd om sig själv för att jag är som jag är etc, då kände man sig återigen som den där lilla snorungen som inte vet nånting i vuxna sällskapet. Jag har funderat noga om teraput eller psykolog men då också så kostar det både pengar och tid. Jag har inte svårt för att komma över grejer men dock så kommer man ihåg dem och i det fallet så spelar det då ingen roll vad andra har gått igenom, givetvis har jag personer o så som jag känner som går igenom mycket värre, men jag vill bara ha den ro av att leva fridfullt i mitt huvud.
Ingen status
Jag har prövat mycket i livet, inte BARA för att få ner depression utan också av idioti och chansning. Jag jobbade i ca ett halvår tills jag fick sparken av att jag långsamt slutade komma till jobbet =D
Simmar gör jag ibland, skrev dagbok till nån "kompis" börja läsa den så jag slängde bort den, festat, varit med tjejer och killar utan att gå in i nått förhållande med dem, eldat, stulit o mer brottsliga grejer, skurit mig, slagit mig med saker som fjärrkontrollen och sånna här hantlar man tränar med, slagit väggar sparkat dörrar, tagit sönder fönster till mitt eget hem.
Jag har också lydigt tipset om att "chatta online", ja.... jag gick in i chatt forumet... och där är massor med folk som snackar om mat och spammar smilisar var 5e sekund och snackar annat skit som är långt ifrån den depression jag har, vet inte, kanske är det nått hjälp för dem att snacka vardagliga saker öppet och för alla som man egentligen inte behöver veta, men jag vill endå ha nån intim person som inte vänder ryggen för att sen gå och hjälpa andra (som teraputer gör), enklare sakt- one and only
Simmar gör jag ibland, skrev dagbok till nån "kompis" börja läsa den så jag slängde bort den, festat, varit med tjejer och killar utan att gå in i nått förhållande med dem, eldat, stulit o mer brottsliga grejer, skurit mig, slagit mig med saker som fjärrkontrollen och sånna här hantlar man tränar med, slagit väggar sparkat dörrar, tagit sönder fönster till mitt eget hem.
Jag har också lydigt tipset om att "chatta online", ja.... jag gick in i chatt forumet... och där är massor med folk som snackar om mat och spammar smilisar var 5e sekund och snackar annat skit som är långt ifrån den depression jag har, vet inte, kanske är det nått hjälp för dem att snacka vardagliga saker öppet och för alla som man egentligen inte behöver veta, men jag vill endå ha nån intim person som inte vänder ryggen för att sen gå och hjälpa andra (som teraputer gör), enklare sakt- one and only
Ingen status
Svar till Maggilini [Gå till post]:
Okej! Det är förmodligen väldigt bra att snacka om vardagliga saker, det får en att tänka på annat, och viktigare att tänka på nuet istället för det förflutna, om det är något i det förflutna som orsakar depressionen.
Som det har sagts förut i denna tråd så kan du prata med vem som helst om det, vänner, föräldrar, syskon, personer här på hamsterpaj eller var som helst.
Viktigt att poängtera är att depression kan och måste tränas bort. Medicinering kan hjälpa med det. Men man får aldrig tro att medicin kan göra hela jobbet. Det är därför man brukar köra både medicin och terapi. Men bara terapi funkar också. Däremot tveksamt med bara medicin - det krävs nog då att man har ett aktivt liv med kompisar som hittar på saker så man håller sig aktiv. Att ha kul är en bra medicin mot depression.
Skitbra att du simmar/tränar, det ger endorfiner.
Jag har själv erfarenhet av att vara deprimerad och hjälpa kompisar som är deprimerade. Har skrivit ner enkla instruktioner till både mig själv och andra; en kort självhjälpsguide. Jag skickar den till dig.
Okej! Det är förmodligen väldigt bra att snacka om vardagliga saker, det får en att tänka på annat, och viktigare att tänka på nuet istället för det förflutna, om det är något i det förflutna som orsakar depressionen.
Som det har sagts förut i denna tråd så kan du prata med vem som helst om det, vänner, föräldrar, syskon, personer här på hamsterpaj eller var som helst.
Viktigt att poängtera är att depression kan och måste tränas bort. Medicinering kan hjälpa med det. Men man får aldrig tro att medicin kan göra hela jobbet. Det är därför man brukar köra både medicin och terapi. Men bara terapi funkar också. Däremot tveksamt med bara medicin - det krävs nog då att man har ett aktivt liv med kompisar som hittar på saker så man håller sig aktiv. Att ha kul är en bra medicin mot depression.
Skitbra att du simmar/tränar, det ger endorfiner.
Jag har själv erfarenhet av att vara deprimerad och hjälpa kompisar som är deprimerade. Har skrivit ner enkla instruktioner till både mig själv och andra; en kort självhjälpsguide. Jag skickar den till dig.
Svar till Phosphorus [Gå till post]:
Jo.. men jag har inga kompisar =D! Har däremot pojkvän som lever i ett annat land. Och även om jag pratar i mic osv med han varje dag känns det endå som att jag sitter på rumpan och mögglar, jag tog rådet att prata via internet chatt sidor etc.. gick bra osv, bara det att det varar max i nån timme sen är det slut pratat. Jag fick guiden men kunde inte öppna den i min dator av nån anledning.
Jo.. men jag har inga kompisar =D! Har däremot pojkvän som lever i ett annat land. Och även om jag pratar i mic osv med han varje dag känns det endå som att jag sitter på rumpan och mögglar, jag tog rådet att prata via internet chatt sidor etc.. gick bra osv, bara det att det varar max i nån timme sen är det slut pratat. Jag fick guiden men kunde inte öppna den i min dator av nån anledning.
Ingen status
Svar till Maggilini [Gå till post]:
Dessa filformat alltså... skickar som en bild istället, då kan det inte faila. Men vad har du för intressen? Du bor ju trots allt i Sthlm, då bör det ju finnas massa aktiviteter du kan börja gå på! Aktiviteter som involverar dina intressen dvs. Eller man kan ju alltid prova på helt nya saker också. Kvällsaktiviteter, kurser, föreläsningar, you name it. Då kommer du träffa massa folk! Ju mer du går desto fler gånger träffar du dem o desto bättre lär du känna dem, efter ett tag kanske ni tar en fika o börjar hänga osv.
Du är ju 20 också så du kanske funderar på att börja någon utbildning? Isf får du ju en hel klass att lära känna. :)
Dessa filformat alltså... skickar som en bild istället, då kan det inte faila. Men vad har du för intressen? Du bor ju trots allt i Sthlm, då bör det ju finnas massa aktiviteter du kan börja gå på! Aktiviteter som involverar dina intressen dvs. Eller man kan ju alltid prova på helt nya saker också. Kvällsaktiviteter, kurser, föreläsningar, you name it. Då kommer du träffa massa folk! Ju mer du går desto fler gånger träffar du dem o desto bättre lär du känna dem, efter ett tag kanske ni tar en fika o börjar hänga osv.
Du är ju 20 också så du kanske funderar på att börja någon utbildning? Isf får du ju en hel klass att lära känna. :)
Svar till Phosphorus [Gå till post]:
Förlåt vännen men det är nästan så att jag måste sätta tandpetare mellan ögonen för att kunna ha 1 % intresse av att försöka läsa det, jag vette fan vad som är fel på mig men allt går in och ut nästa sekund, allting dåra... när mamma/pojkvän bara hackar och står och gapar som hungriga fåglar sitter jag där som en ful kines zombie haha =D!!!´
Jo jag bor i Stockholm men dock är det inte alltid så att jag känner för att gå och göra aktiviteter ensam. Jag har svårt att hitta vad jag är intresserad av när nu det skiftar väldigt snabbt. Och jag har dessutom inte lätt att hitta vänner i med att jag alltid ältar på negativa tankar och fördomar, tex skulle jag se 1 tecken på en slags steriotyp egenskap skulle jag rynka på ögonbrynen och prata skit antagligen. Jag menar... jag kan till och med boxa ner människan som jag älskat i mer än 3 år bara för en dum kommentar som flyger ut från hans mun. Därför också tror jag endå att nånting ligger väldigt psykist eftersom jag nu kan bli så arg lätt...
Förlåt vännen men det är nästan så att jag måste sätta tandpetare mellan ögonen för att kunna ha 1 % intresse av att försöka läsa det, jag vette fan vad som är fel på mig men allt går in och ut nästa sekund, allting dåra... när mamma/pojkvän bara hackar och står och gapar som hungriga fåglar sitter jag där som en ful kines zombie haha =D!!!´
Jo jag bor i Stockholm men dock är det inte alltid så att jag känner för att gå och göra aktiviteter ensam. Jag har svårt att hitta vad jag är intresserad av när nu det skiftar väldigt snabbt. Och jag har dessutom inte lätt att hitta vänner i med att jag alltid ältar på negativa tankar och fördomar, tex skulle jag se 1 tecken på en slags steriotyp egenskap skulle jag rynka på ögonbrynen och prata skit antagligen. Jag menar... jag kan till och med boxa ner människan som jag älskat i mer än 3 år bara för en dum kommentar som flyger ut från hans mun. Därför också tror jag endå att nånting ligger väldigt psykist eftersom jag nu kan bli så arg lätt...
Ingen status
Svar till Maggilini [Gå till post]:
Okej, du kan ju spara ner det ifall du får intresse att läsa det senare. :)
Finns ju som sagt många böcker som hjälper dig att förstå dina egna tankar men det där var som en snabb sammanfattning för att komma igång och förändra.
Okej, finns det saker du har intresse av att göra själv? Det är väldigt viktigt att kunna vara lycklig i sig själv också, efter det kan man bli extra lycklig via kompisar.
Jo, du har nog rätt i att det kan vara något underliggande psykiskt vid såna problem. Du har väl dessa alternativ som jag kan komma på: fundera djupt inom dig själv och försök lösa ut knutarna en efter en själv. Eller läs självhjälpsböcker. Eller ta hjälp av en terapeut/psykolog. Eller kolla om du kan börja äta någon medicin under en period för att hjälpa till att komma på benen. Helst alla metoder på samma gång. Notera dock att medicin är bara ett hjälpmedel, du vill ju inte äta det hela livet, men kan vara bra att äta under en period medan man jobbar på sitt sätt att tänka osv.
Men här ska du få ett jättebra tips utöver detta :) Förstår inte att jag inte tänkte på detta innan. Regga dig här och skriv om din situation så detaljerat du vill:
http://www.terapisnack.com/
Stort psykologiforum där du kommer kunna skriva med många i samma situation som du. :) De har också rådgivare som kan svara på frågor.
Hoppas det kan vara något :)
Okej, du kan ju spara ner det ifall du får intresse att läsa det senare. :)
Finns ju som sagt många böcker som hjälper dig att förstå dina egna tankar men det där var som en snabb sammanfattning för att komma igång och förändra.
Okej, finns det saker du har intresse av att göra själv? Det är väldigt viktigt att kunna vara lycklig i sig själv också, efter det kan man bli extra lycklig via kompisar.
Jo, du har nog rätt i att det kan vara något underliggande psykiskt vid såna problem. Du har väl dessa alternativ som jag kan komma på: fundera djupt inom dig själv och försök lösa ut knutarna en efter en själv. Eller läs självhjälpsböcker. Eller ta hjälp av en terapeut/psykolog. Eller kolla om du kan börja äta någon medicin under en period för att hjälpa till att komma på benen. Helst alla metoder på samma gång. Notera dock att medicin är bara ett hjälpmedel, du vill ju inte äta det hela livet, men kan vara bra att äta under en period medan man jobbar på sitt sätt att tänka osv.
Men här ska du få ett jättebra tips utöver detta :) Förstår inte att jag inte tänkte på detta innan. Regga dig här och skriv om din situation så detaljerat du vill:
http://www.terapisnack.com/
Stort psykologiforum där du kommer kunna skriva med många i samma situation som du. :) De har också rådgivare som kan svara på frågor.
Hoppas det kan vara något :)
Svar till Phosphorus [Gå till post]:
Ja du.. vad gör jag inte själv alla fall.. handlar mat själv.. också lever jag mitt liv på spelplattan Steam =D Annars gör jag ju inget.. har inte ens gått ut på flera veckor och när jag väl gör det så vill jag bara hem och spela >.<
Jag är inte lycklig.. utan det handlar mer om att överleva, vet ärligt talat inte varför jag utfört självmord än, antar att det är feg-heten som stoppar en.. Det jag gör idag är att skriva dagbok etc och skriva negativa och positiva delar om mig och dagen och andra också.. kan inte säga än om det hjälper eller ej. Jag är inte världens bästa heller på att "söka hjälp".. jag vet heller inte vart jag ska börja.. för som sakt.. har ingen specifik situation på mina problem, jag skulle heller inte vända mig hit om det inte vore för min pojkvän som säger att jag behöver verkligen kolla upp hur jag mår mentalt och fysiskt, han är trött på min aggression och jag trött på hans ytlighet av att skapa problem genom att försöka lösa dem...
Ja du.. vad gör jag inte själv alla fall.. handlar mat själv.. också lever jag mitt liv på spelplattan Steam =D Annars gör jag ju inget.. har inte ens gått ut på flera veckor och när jag väl gör det så vill jag bara hem och spela >.<
Jag är inte lycklig.. utan det handlar mer om att överleva, vet ärligt talat inte varför jag utfört självmord än, antar att det är feg-heten som stoppar en.. Det jag gör idag är att skriva dagbok etc och skriva negativa och positiva delar om mig och dagen och andra också.. kan inte säga än om det hjälper eller ej. Jag är inte världens bästa heller på att "söka hjälp".. jag vet heller inte vart jag ska börja.. för som sakt.. har ingen specifik situation på mina problem, jag skulle heller inte vända mig hit om det inte vore för min pojkvän som säger att jag behöver verkligen kolla upp hur jag mår mentalt och fysiskt, han är trött på min aggression och jag trött på hans ytlighet av att skapa problem genom att försöka lösa dem...
Ingen status
Svar till Maggilini [Gå till post]:
Okej, men handla mat o sånt håller igång en iaf. :) Då kommer du ju ut å så. Inget fel att spela mycket. :) Om du finner nöje i det så är inte det bortkastad tid. Kan ju iofs vara så att man flyr verkligheten via spel, och att det kan bli för mkt av det blablabla, men kör på så länge du mår bra/bättre av det. :)
Självmord är inget alternativ. Du kommer inte känna dig bättre av det, då du inte kommer känna någonting alls, eventuellt ånger. Det enda som händer är att alla dina nära kommer få sörja i åratal. Jag vet inte vad du tror på ang religion osv men som jag ser det så är sannorlikheten att man existerar så otroligt liten, att man måste vara djupt tacksam att man ens finns. Att inte ta till vara på livet som man så osannorlikt har fått är det största misstaget man kan göra.
Jag tror inte du behöver veta var du ska börja, ang att söka hjälp. Så länge du har talat om att du mår dåligt så tror och hoppas jag på att en duktig terapeut/psykolog ställer rätt frågor som för er vidare i processen att lösa problemen. :)
Testa ring sjukvårdsrådgivningen som ett första steg, de kan nog berätta var du kan vända dig!
Som sagt, testa skriv på Terapisnack också, du kan nog få bra tips där!
Okej, men handla mat o sånt håller igång en iaf. :) Då kommer du ju ut å så. Inget fel att spela mycket. :) Om du finner nöje i det så är inte det bortkastad tid. Kan ju iofs vara så att man flyr verkligheten via spel, och att det kan bli för mkt av det blablabla, men kör på så länge du mår bra/bättre av det. :)
Självmord är inget alternativ. Du kommer inte känna dig bättre av det, då du inte kommer känna någonting alls, eventuellt ånger. Det enda som händer är att alla dina nära kommer få sörja i åratal. Jag vet inte vad du tror på ang religion osv men som jag ser det så är sannorlikheten att man existerar så otroligt liten, att man måste vara djupt tacksam att man ens finns. Att inte ta till vara på livet som man så osannorlikt har fått är det största misstaget man kan göra.
Jag tror inte du behöver veta var du ska börja, ang att söka hjälp. Så länge du har talat om att du mår dåligt så tror och hoppas jag på att en duktig terapeut/psykolog ställer rätt frågor som för er vidare i processen att lösa problemen. :)
Testa ring sjukvårdsrådgivningen som ett första steg, de kan nog berätta var du kan vända dig!
Som sagt, testa skriv på Terapisnack också, du kan nog få bra tips där!
Forum » Samhälle & vetenskap » Livsåskådningar » Depression
Ansvariga ordningsvakter:
Användare som läser i den här tråden just nu
1 utloggadSkriv ett nytt inlägg
Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!