En av de allra största missuppfattningarna som många kristna, men också större delen av de ateister jag mött, har (och jag säger detta utan någon som helst självhävdelse eller självuppskattning, jag är exakt lika förvirrad på andra områden) är den om att man måste leva ett gott liv för att komma till himmelen. Den hänger ofta ihop med tanken om att alla kommer till himmelen, oavsett trostillhörighet. Men det är en diskussion för en annan gång.
Och jag klandrar inte någon som har det. Jag är själv uppvuxen i en luthersk miljö, inom Svenska Kyrkan. Och även om denna inte är särskilt utpräglat luthersk (vilket i och för sig är tur nog), så finns det mycket som lever kvar, både från Luthers tid, men också den romersk-katolska kyrkans tid.
En sak av denna är tanken om bot och bättring. Det går och har gått genom kyrkohistorien, men också i nutiden, en våg av, vad jag skulle vilja kalla, botgörings-måsten. För att kunna kalla sig kristen måste man göra bot, man måste göra gott för att kalla sig frälst och vara värd något i Guds ögon.
Men detta, i sig, för med sig en del problem.
Problemet (eller jag ska nog snarare säga problemen) är dessa:
1. Om vi kan förtjäna vår väg till himmelen, varför skulle Jesus behöva dö på korset? Ska vi göra upp med synderna på egen hand, då behöver vi inte längre Hans hjälp. Vi klarar det ju så bra själva. Genom att påstå att vi själva kan ta oss till himmelen nullifierar vi verket som Kristus gjorde på korset. Finns det inga synder som vi själva inte kan rätta till, så finns det ju inga synder att ta på sig och dö för.
Bibeln berättar om personer som ser till sina egna gärningar än att se till Kristus. Ett jättebra exempel är Matt. 7:21-23:
"Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’"
Jesus är verkligen hård mot dessa människor. Att få ”Jag känner er inte” slängd i ansiktet av Världens Frälsare måste verkligen svida. Men varför känner han dem inte det? Jo, för att dessa människor har inte sett till Honom för sin räddning, utan till sina egna gärningar. De säger ju: “Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?”
2. Det gör det svårt för människor. Riktigt svårt. Otroligt svårt! För hur ska vi kunna veta att vi har gjort tillräckligt många goda gärningar för att komma in i himmelen när Sista Dagen väl kommer? Det kan vi inte, för det är inte dem som tar oss dit. Det är det bara Jesus som gör.
3. Det lägger grunden för skryt. Och då är det alltså inte tal om det enda bra skrytet som vi kan använda oss av. Det skryt som, likt det Paulus menar, ska skryta om vår svaghet, vilket sannolikt är svårt för 99% av hela mänskligheten, då vi gillar att skryta om vår storhet och starkhet. I 2 Kor. 11:30 talar han om detta:
“Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet.”
Låt mig bara klargöra en sak, innan jag avslutar. Jag menar självklart INTE att vi INTE ska göra goda gärningar eller att försöka undvika synd. Absolut inte! Men vi får absolut inte tänka att det är dem som tar oss till himmelen. Vår trovärdighet som kristna ligger i hur nära vi lever Budskapet.
Det som våra goda gärningar gör när vi väl har blivit räddade är hjälpa oss att samla skatter i himmelen. Därför är det bra att leva ett gott liv. Gör man inte det så blir man inte skickad ned till Helvetet.
Så ja, vi får leva som vi vill. Goda människor kommer inte till himmelen. Det tar kanske emot att läsa det, men det är sant. I och för sig gör inte onda människor det heller. De enda som gör det är de som tror på evangeliet, att Kristus har dött och uppstått för våra synders skull. Men som vi också vet, är mycket av det (om inte allt) som räknas som synd i Bibeln skadligt för både kropp och själ, det är därför vi ska hålla oss därifrån. Och dessutom blir det också mindre skatter i himmelen att vänta när vi väl dör.
Det enda som gäller är att tro. Det och bara det tar oss ända upp till himmelen. Svårare än så är det inte.
Ingen status
