Vi vet alla att vi lever i en dimension mellan molekyler och planeter/stjärnor. Dvs det minsta vi kan se med våra köttsliga ögon är extremt stora molekyler och det största vi kan se är stjärnor.
Men vi vet ju att det finns atomer, elektroner, kvarkar, neutrinos etc i mikroskopiska världar.
Matematiker/fysiker idag räknar på allt mellan 11 och 20 dimensioner i universum. Dvs vi har en annan dimension mellan atomer och molekyler, en enormt mycket större dimension än vår egen dimension eftersom den är mycket mer mikroskopisk. Vi har ytterligare en annan dimension mellan atomkärnor och elektroner och vi vet inte alls hur många steg man kan ta neråt eftersom vetenskapen inte kan mäta sådana partiklar. Universum är ju en kristall med samma mönster upprepat om och om igen i olika skalor.
Alltså betyder detta att en sådan värld har sina egna livsformer och dom livsformerna är helt annorlunda än vad vi är vana vid i vår dimension här. Vi vet också att ju mer mikroskopisk partikel desto mer energi har den... Alltså bör en Gud vara byggd av mikroskopiska partiklar.
När man dör faller cellerna bort men vad händer med dina molekyler, atomer, kvarkar etc?
Dom "dör" ju inte alls så din kropp i den mikroskopiska dimensionen fortsätter leva vidare. För att disintegrera en atom krävs enorm energi så ingen människa kan ha "dött" på riktigt i den atomiska dimensionen... Snarare blir dom av med sin köttsliga kropp och åker till nästa station i kretsloppet där dom kan återfödas på nytt igen beroende på hur bra/dåliga dom var i detta livet.
Detta rimmar bra med Nära Döden-upplevelser där folk upptäcker att dom kan sväva etc och träffar på helt andra varelser i den dimensionen.
Har en numera död bekant som berättade att han vid "dödsögonblicket" träffade ett antal gula människor som bestämde att han skulle leva ett tag till så dom skickade ner honom i kroppen igen och han kvicknade till...
En annan sak är "tredje ögat" eller "uppenbarelser" som religionerna har pratat om, varför kan vissa människor se andra dimensioner/världar/spöken etc och andra inte? Det har att göra med karma(svart substans i en annan dimension) och dygd(vit substans i en annan dimension). Den som har mycket dygd kan enkelt se många saker medan den som har mycket karma inte ser nåt alls. Man får karma genom att göra dåliga handlingar och dygd genom att göra goda handlingar. Dygd är med universums inneboende natur medan karma är emot universums inneboende natur.
Människor föds olika, vissa har massor av dygd medan andra har väldigt lite dygd, därför har dom helt olika förståelser/intryck av världen. En person med mycket dygd gör ofta inte så mycket elakheter.
Sådana saker(samt övernaturliga fenomen, hur man blir en bra människa etc etc) förklaras ingående i boken Zhuan Falun som är gratis att ladda ner här:
http://www.falundafa.se/media/books/ZhuanFalun_2010_web.pdf
Välkomna med era egna tankar kring ämnet.
Ingen status