Svar till ciko [
Gå till post]:
Man kan antingen vara stelbent och tro på att det antingen finns en objektiv mening med livet och att alternativet är att livet är meningslöst.
Eller så kan man vara en sund, balanserad, människa och anse att meningen i sitt liv är något som man själv måste hitta.
En människa är en individ med ett unikt liv och därför en unik mening med detta liv. En religion eller dogm som påstår sig rymma meningen med allas liv måste vara falsk eftersom ingen livsåskådning kan tillföra objektiva sanningar om lycka, välmående och tillfredsställelse på alla plan som en människa behöver för att finna en mening med sin tillvaro.
Snarare är det nog en samling av olika plan som behöver uppfyllas i olika mängd för att man ska kunna hitta ett balanserat liv som man njuter av och som man finner meningsfullt nog.
Kierkegaard formulerade tre olika områden:
Sinnilighet
Innerlighet
Andlighet
Sinniigheten handlar om kroppens biologiska välmående, välmående genom andra människor, välmående genom införskaffning av information, välmående genom undersökande och nyfikenhet. Sånt som stimulerar oss genom yttre påverkan.
Vi upplever sinnilig stimulans varje gång vi inte kan låta bli att känna på det mjuka tyget som klätts på stolen i möbelaffären, varje gång vi justerar vår ställning till någonting som känns riktigt bekvämt, varje gång vi känner lukten av böcker som öppnas för första gången och varje gång vi köper den där saken som vi längtat så efter, när vi äter den där maträtten som luktade så gott eller läser någonting som fångar vårt intresse och umgås med den vi älskar.
Allt detta är en viktig del i att finna lycka och mening med sitt liv och ingen kan lägga någon värdering i detta utom du själv för dig själv. Ingen är att säga att detta är fel sätt för dig att finna vad du behöver få ut av livet.
Men detta ensamt, menar Sören, räcker inte. Efter ett tag bleknar allt vi köpt. Skorna som för en månad sedan representerade så mycket för dig är nu slängda på hallmattan och är inte mer än skor. Bilen, det politiska partiet, champagnen, den vackra tavlan och till och med den vi älskar... Världen känns fadd och alla har vi upplevt känslan av meningslöshet. Vi tänker att kanske är det en ny resa som krävs, kanske skulle den där nya Ipaden göra mig gladare.
Och vi blir gladare av detta. För stunden. Men sedan avtar även dessa sakers strålglans och blir ytterligare saker som inte bidrog till en varaktig lycka.
Sören uttrycker sig såhär i sin bok
Antingen - eller "Man är utled på att leva på landet och reser till huvudstaden, man är utled på sitt fädnersland och reser utomlands, man är 'europamünde' och reser till Amerika osv., man hyser ett svärmiskt hopp om att kunna företa en oändlig resa från stjärna till stjärna". Han menar att vi alltid letar efter yttre stimulanser som bot på en håglöshet som beror på att man fokuserat för mycket på yttre stimulans och för lite på sitt inre behov.
Han menar att för att uppnå en bestående lycka och ett bestående välmående så måste man även fokusera på något mer långvarit än dopaminets lyckorus och att förväntan inför den sinnirliga stimulansen är mer bestående än stimulansen i sig.
Innerligheten upplever vi genom att vi reflekterar över saker och ting. När vi sätter oss ner och funderar över hur vi ser på vår tillvaro, vad vi har för tankar om stadier efter döden och när vi lyssnar på våra behov. Både fysiska och psykiska.
Han säger också att vi förnekar oss innerlig lycka när vi förnekar oss själva, när vi låter oss begränsas av andras förväntningar på oss, när vi inte tar vår längtan efter någonting på allvar eftersom det inte passar in i samhällets normer. När vi frångår oss själva.
Hade jag levt innerligt så hade jag för länge sedan insett att det är bra för mig att sova, att jag behöver egen tid. Hade man levt innerligt så hade man kanske lyssnat på muskler och leder när de klagade och inte behövt gå till läkaren för att få smärtstillande mediciner.
Han vill att vi ska försöka hitta egna vägar att gå, söka egna sanningar och här får vi nog pausa lite och ta reda på vad han menar med "egna sanningar". Han menade att vissa sanningar är objektiva sanningar. Han kallade dessa för "vetenskapliga sanningar" och dessa kunde vara saker som att vattnet blir till is när det blir kallt nog och att vatten blir ånga när det kokar. Detta var enligt honom objektiva sanningar.
Men sedan finns det subjektiva sanningar som vi bara kan hitta hos oss själva. Vad är ett gott liv? Vad är rättvisa? Hur ska man utöva makt? Är tagetes vackra? Vad är det att vara människa?
Ge dig på allt mer omsorgsfulla svar. Varje gång du lyckas, säger han, har du kommit lite närmare dig själv och lite närmare det som kan vara meningen med ditt liv.
Sist, men inte minst, lade han vikt på det andliga. Med det menar han inte att vi alla behöver hitta en religion eller ett högre väsen. Vad han menar är att vi behöver en idé, en filosofi, någonting större en oss själva som vi är villiga att kämpa för. Något som får oss att kliva upp ur sängen på morgonen och som gör att vi känner att vi strävar efter någonting meningsfullt, att vi bidrar med någonting och att vi har ett mål vi vill uppnå.
Detta är precis vad han pratade om när han funderade kring sinniligheten. Längan och förväntan inför något ger en mer långvarig lycka medan det fortfarande är en längtan. Uppnår vi det, blir vi klara så kommer även denna prestation blekna med tiden.
Idéerna och målen kan skifta med tiden men utan något att längta efter som vi aldrig kommer att uppnå så har vi inget som ger oss bestående drömmar. En bestående mening.
Utan alla dessa tre punkter så blir vi aldrig riktigt lyckliga, menar han.
Lever vi innerligt och sinniligt så lever vi i korta stötar. Nästa par gardiner blir vår mening i livet och sedan försvinner vår mening i och med att vi köper dem och vi fylls av hopplöshetskänslor igen.
Lever vi bara andligt och sinniligt så har vi bara mål vi aldrig kan uppnå och det ger oss känslan av att aldrig få ut någonting av livet.
Lever vi bara sinniligt och andligt så kommer våra kroppar gå sönder, våra hjärnor uttråkas och vi lever då inte så lyckligt som vi hade kunnat göra.
Med detta skrivet så vill jag önska att du läser igenom det ordentligt och verkligen funderar över om det kan vara så att vi kanske faktiskt inte har en objektiv mening som vilar hos någon högre makt. Kanske är det så att meningen inte är att "gå i mål" eller uppfylla sin mening med livet. Kanske är meningen med livet att sträva efter en meningsfull tillvaro utifrån din unika bild av vad det betyder för dig.
