Är det svårt att tro på orsak o verkan?
vad finner man vid den yttersta o innersta orsaken till allt?
om saker o ting var verkan till en orsak hela tiden, ända fram till big bang (teoretiskt), vem skapa då Gud?
vad är slumpen om inte nått självgenererande in i vår existens, det stora oförklarliga frågetecknet som alla ser på som slump är i själva verket en bit av Gud som ni har börjat inse.
är Gud också bara ett "ting" i vår fysiska sfär som även det har blivit skapat... då är det inte längre "Gud" vi diskuterar utan en "form" av fysisk materia i vår dimensionella sfär kallad "gud" eller vad fan ni vill kalla det.
Gud är då varken nått i vårt huvud, inte ens i vår förmåga att uppfatta mer än vad Gud har lärt oss genom "livet".
Gud är vad allt börjar hos och slutar hos, den som vi alla behöver utan o veta varför eller ens vara medvetna om det.
Det många kallar slump eller bara öde är i själva verket det vi alla känner av som "Gud".
Allt som du innefattar i fantasi om Gud är i själva verket ditt inre ego kallat "gud".
när en ateist inte tror på Gud så handlar det om att ignorera sanningen om livet i sig, hur kan man ignorera vad som finns att göra i ens liv, som om naturen, människorna o djuren var nått att tro på istället för att inse? är du en av de som inte inser beviset på Gud vilket är vi?
alla kan vi tro vad vi vill men ingen kan välja att tro bort död eller liv... det är en del av livet som vi måste inse!
vi föds för vi kommer ifrån nånstans innan och vi dör för vi ska nånstans efter... annars hade vi väl inte behövt födas och således dö!?
det är inte en fråga om att tro eller inte tro, utan ifall man vill inse eller ignorera pusselbitarna som bildar en helhet som är skapad... det som är skapat har sin skapare.
vem har då skapat Gud!?
hur kan nått som är början o slutet ha blivit skapat, den som inte är lik vår existens o där med inte existera så som vi gör i vår fysiska sfär?
vet ni ens vad det är ni väljer att inte tro på??
hur vågar ni sluta tro på nått ni inte ens kan föreställa er!? haha!
dags mina läsare att ni börjar förstå den yttersta o innersta orsaken till allt som man bara kan inse är upphovet till oss själva och vårat liv... även om ni kallar det vad ni vill.
Slumpen och ödet är i sig en och samma sak bara 2 smeknamn för olika troende.
De 2 är egenskaper av Gud.
"God exists in a way we don't, that's why so many don't believe in Him", that God is not a mere mortal like god, that God is not imaginable nor have a personal place in our heads but rather we have a personal place in His thoughts and you cannot imagine the infinite as we are limited.
So thus will you not use your senses?
"A fool lives to eat and wise man eats to live",
he lives for the Inner and Outer most cause of all;
the One whom is object of the prayers from all,
that for each layer of Truth in all,
the Self-sufficient whom is beyond it all
thus finally the Sustainer, Creator and Judge of all
so please people listen to His holy call.
"All that has a form must come to an end but God is eternal with no beginning nor end.",
have you not had patience and remembrance over the line of argument that beyond it all is the creator whom cannot be ignored like being born and having to die, like freeing your mind of gods and believing in reality is not a made up lie.
So thus will you not use your senses?
Har skrivit ett stycke poesi för er att grubbla på om ni vill :)
What is free will; that which God has bestowed upon me
and from which I can be a part of the Causality,
a link of the ever so great complexity
of life where one chain the other of causes that is effectively?
By each and every action we make have its consequence,
by each and every consequence which God allows
is a chain of complex obedience which is this life.
In it is what we call suffering, what we call suffering
and yet again what "we" call suffering but what
God sees as His will for us to be submitting.
For what reason do we live if not to be held responsible
for our own deed and race each other to do good or bad heed?
For what reason does God challenge us each day
if not to see those who prevail into heavenly gardens to embrace
or to be broken down into pits of hell by being judged
of His mighty Just and glorious Grace?
Patience and remembrance is the truth in the essence of life
without that you shall surely be lost and strife
as one of the losers, while the rest will abide
in heaven ever rich to host eternal prime.
Seeing how Adam and his wife were tricked by sneaky Satan
in obliged curiosity of the forbidden fruit
by God's luminosity of the hidden truth.
A predestined moral lesson which gave us consciousness
to ask for His glorious graciousness and thus be granted holy forgiveness
at the least of our serving awareness upon this earth,
will you not then use your senses of this inspired truthfulness?
Who is then the Inner and Outer most cause of all;
the One whom is object of the prayers from all,
that for each layer of Truth in all,
the Self-sufficient whom is beyond it all
thus finally the Sustainer, Creator and Judge of all
so please people listen to His holy call.
