Svar till The_Oversitter [
Gå till post]:
Nu vet jag inte om någon skrivit liknande saker för att jag i detta tillfälle är lat nog att inte läsa igenom allt, men detta är iallafall mina tankar om det hela.
För att vi är rädda för det okända.
Vi vet att vi dör men vi vet inte vad som händer efter det.
Därför är vi omedvetet villiga att leva, för det är det vi känner till, vi vet vad som händer då vi bryter benet, myror vet vad som händer då en sko uppenbaras ovanför dom, osv.
Likväl kanske dom inte tänker lika långt som oss människor på den fronten, men de känner ju ett hot, och det hotet är skrämmande, och liknar inget annat i deras vardag, därför känns den regelbundna sysslan säker för dom och deras livsstil.
Sedan sådant som att fortplanta sig kan vara en biståndsdel i sig.
Och självklart saken att djur inte har lika stor tankekapacitet som vi människor som kan analysera saker som detta på samma sätt.
Deras sätt är att analysera för att överleva, inte varför, utan hur.
Vi uppehåller oss från -Födsel- -> -död- för att kanske i det faktum övervinna sin rädsla?
Människor lever som sagt på hoppet också, hoppet att något särskilt ska hända i ens vardag tror jag alltid finns, även om den är omedveten, så det kan ju vara en punkt som bidrar i sig.
Jag vet själv inte dock, det är en fråga som det finns många och -inga- svar på.
Man vet helt enkelt inte, men det är min teori eller, förslag kanske jag snarare ska uttrycka mig, på hur det kan ligga till.
One shot to forgetting, six shots to falling in the end.