Jag har haft problem i skolan, bråkat osv, och de valde att ta ett test på mig där de fick reda på att jag hade 'aspergers syndrom.' För er som inte vet vad det är så är det ett sk syndrom som gör att man inte klarar av sociala relationer.
Jag tror inte på att jag har denna diagnos. Jag har ett kompisgäng, jag har inga behov att göra saker i rutinmässig ordning. Jag har absolut inga problem att se folk i ögonen. Dock sa min mamma att jag var sen med mitt leende, men jag tror ändå inte att det kan vara en anledning nog. Jag är väldigt social. Jag har som sagt alltid haft vänner och sociala kontakter. Jag vet att jag är särbegåvad, jag är VÄLDIGT smart. jag hade ett medlemskap i mensa men vi slutade gå. Jag har 146 i IQ. Jag vägrar tro att jag har det. När vi började ta testet så hade jag en väldigt jobbig period och jag var kaxig uppkäftig. Det mesta har gått över nu. Alla tester jag tar på nätet (självklart räcker inte dom, men iaf) visar att jag med största sannolikhet är neurotypisk, asså helt normal. jag har även tagit ett test som. Jag har tagit testet på nätet tsm med min mamma, som känner mig bäst av alla, mer än mina vänner, min pojkvän, alla. Varje gång jag gör något fel skyller alla på mitt sk syndrom osv. Men som sagt så tror jag att det blivit en feldiagnos. jag gråter varje gång någon säger att jag har det, för jag har ju inte det! det är ungefär som att någon säger att jag är schizo, för det är jag inte.
går det att ta ett test igen? jag är lillgammal för min ålder och otjejig. tex så hatar jag att shoppa, det är det värsta jag vet! shoppar hellre från nätet, men vet många som är så...
tack så otroligt mycket för att ni ens läser detta.
ida.
Look what we have here.
