Läget är som följer, jag har MVG i Kemi A om denna labbrapport får ett MVG. Jag har förstått så mycket som att det är 80 % diskussionsdelen som avgör labbrapporten's betyg. Jag undrar då om någon här kan hjälpa mig att eventuellt höja kvalitén på rapporten.
Jag tar med resultaten på labben för referens:
Experiment 1:
Det har bildats järnsulfat och koppar enligt följande kemiska formler:
Fe⁰(s) + (aq.) = (aq.) + Cu
Fe⁰ = 2e⁻ +
. + 2e⁻ = Cu
Genom detta kan man se att det är järnet som avgett 2 elektroner och är därmed reduktionsmedlet. Detta betyder även att koppar är oxidationsmedlet eftersom det fick järnet att oxideras.
Experiment 2:
I provröret hade det skapats zinkbromid i vatten enligt följande kemiska formler:
Zn⁰(s) + (aq.) = (aq.)
Zn⁰ = + 2e⁻
+ 2e⁻ =
Zinket hade gett ifrån sig två elektroner och blir därmed reduktionsmedlet. Bromet som tar elektronerna blir då oxidationsmedlet.
Experiment 3:
I provröret så fann vi magnesiumklorid och vätgas. Vätet i saltsyran hade skiljt sig från kloren och bildat vätgas enligt följande kemiska formler:
Mg⁰ + 2 = +
Mg⁰ =
, + =
Magnesiumet ger ifrån sig elektroner och är reduktionsmedlet. Vätet tar upp magnesiumets valenselektroner och bildar vätgas.
5. DISKUSSION
För att redovisa vad som jag lyckats tolka/analysera av dessa experiment så tar jag det först experimenten i ordning och sedan så redovisar jag min förklaring för det som är gemensamt för alla experiment efteråt.
I det första experimentet så upptäckte vi att det inte krävs syre för att någon ska kunna oxidera eller rosta som det heter i vardagligt språk. Ofta så anses oxidation vara en reaktion då en metall reagerar med syre och där så rostar metallen. Visserligen så är syre ett väldigt vanligt oxidationsmedel men det är inte det enda ämnet som kan oxidera ett annat. Det enda som krävs är ett annat ämne som är ädlare och en reaktion. ”Ädelhet” pratar jag om senare i sammanfattningen.
I det andra experimentet så bekräftas det att man inte behöver syre för en oxidation och att red-ox reaktion även kan föra ihop två ämnen och inte bara ”byta plats” på ämnen som när järnet och kopparsulfatet blev koppar och järnsulfat.
Tredje experimentet visar att det inte måste vara metaller eller halvmetaller som reagerar med varandra utan att även väte, som är en gas, kan vara en del av red-ox reaktioner. Detta var dock bevisat egentligen sen tidigare då det är en allmän kunskap att syre, som också är en gas, oxiderar ämnen. En annan sak som bekräftar att väte och syre är oxidationsmedel är att man vet att man inte ska låta järn stå i fuktiga miljöer.
Den elektrokemiska spänningsserien
Detta är en serie som visar hur ädelt en metall är. Ädelheten beror på hur gärna ett ämne bildar joner. Om det är oädelt skapar det gärna joner och är det ädelt så skapar det inte gärna joner. Spänningsserien går som följer med den mest oädla till vänster och den ädlaste till höger:
Li, K, Ca, Na, Mg, Al, Zn, Cr, Fe, Ni, Sn, Pb ... H ... Cu, Hg, Ag, Pt, Au
Väte står med i spänningsserien på grund av att väte ofta ingår i redox-reaktioner och det kan då vara bra att se även var den har sin plats i serien. Väte räknas även som seriens mittpunkt, de ädla metallerna är till höger om väte och de oädla är till vänster om väte. De ämnena som står på vänster sida av väte är de bästa på att oxidera, alltså är litium bäst på att oxidera- Ämnena till vänster om väte kallas också med ett annat ord för väteutdrivande metaller och kommer alltid att skapa vätgas vid en reaktion med t.ex. saltsyra.
Man kan jämföra denna serie mot reaktionerna i experimenten som gjordes av mig och så kan man se att oädla metaller lämnade elektroner till ädlare ämnen.
Whoa.
