2012-01-22 15:19
Igår var jag inne i en maratonbakfylla hela dagen och ville inte ge mig in i den här diskussionen då, hade jag inte varit det hade jag själv lagt beslag på rättigheterna till Juholts avgång! Nu var BinBin dum som snodde tråden ifrån mig men jag får väl skylla mig själv :)
Juholts avgång kommer väl inte direkt som någon chock men jag risken är att man gör det alldeles för enkelt för sig om man tror att det ska gå bättre för S nu. Sossarnas problem började redan under Perssons tid och eskalerade sedan under Mona Sahlins tid och försvinner inte nu heller när Juholt avgår. Sossarnas stora grundproblem är att de saknar en tydlig politik, vad vill S göra? Vad innebär det att man röstar på S?
Vill S vara ett arbetarparti måste du identifiera vilka som är sina väljare och kanske även börja använda sig av klassanalysen i debatterna och sluta gå med på moderaternas individualism.
Det intressanta just nu blir väl vem som ska ta över efter Juholt. Hoppas för guds skull att det inte blir Jämtin, hon är precis som Sahlin eller t.om. värre. Det var hon som kläckte de briljanta förslagen om butlers i tunnelbanan och införandet av en muslimsk helgdag.
Visserligen kan jag förstå resonemanget bakom införandet av en muslimsk helgdag men det är knappast något som de vinner röster på.
Jag tvivlar starkt på att det är frågor som arbetarklassen har något intresse för.
Jag har ingen aning dock vem som kan tänkas bli en bra efterträdare.
Mikael Damberg kanske eller Stefan Löfvén? Endel verkar vilja att Persson kommer tillbaka men känns väl så där tycker jag.
En annan intressant sak just nu är opinionsläget. S mitt i en kris och står (igen) utan ledare samtidigt som V, MP & SD har tre partiledare som är hyfsat populära. Att sossarnas stöd fortsätter att rasa är knappast osannolikt.
Vad händer om opinionssiffrorna börjar visa något i stil med:
S 20%
V 10%
MP 10%
SD 10%
Ta och ge 1-2 procentenheter hit eller dit.
(Jaja, SD får inte vara med de andra, det vet alla, men de är ändå ett oppositionsparti så därför får de stå med där.)
I en sådan situation är det inte längre självklart att partiledaren för S ska vara oppositionsledaren. Om oppositionen är splittrad är regeringen totalt ohotad om nu inte C och KD lyckas ramla ut ur riksdagen.
Hur agerar oppositionen om läget ser ut så om två år?
Frågan är också om det rent strategiskt inte skulle löna sig för SSU och UV att istället för att ge sig på moderaterna ska satsa allt på att svartmåla KD och C i hopp om att de ramlar ut ur riksdagen?
Pajkastning må kanske vara omoraliskt men det förekommer alltid i varenda val, MUF, CUF & LUF är inte ett dugg bättre än SSU & UV på den fronten. SDU är knappast några änglar de heller.
Moderaterna är ohotade i dagsläget och kommer nog vara det när valet nalkas om inget ändras drastiskt så varför inte ge sig på de småpartierna istället?
Personligen skulle jag lyfta på hatten för SSU om de kör en sådan strategi för det skulle vara så omoraliskt men ändå genialiskt elakt om det lyckas. :)
