Att man gått från något som kallades "socialism" och "arbetarparti" till något socialdemokraterna kallar "funktionssocialism".
Det vill säga ett kompromissparti utan egentligen ideologi.
Inom högern accepterar man självklart kapitalism.
Men socialdemokrater vill göra den mer "funktionsduglig"
genom att begränsa och balansera dess makt, och sätta in åtgärder där den misslyckas.
På så vis vill man uppnå ett välfärdssamhälle.
Detta verkar mer av socialliberalism än socialism då deras vision om realisera det klasslösa samhället försvunnit.
Förutom nollvisionen så kan vi titta på deras syn på nationer och socialismens syn på nationer; en sann socialist säger "Arbetare har inget hemland." en socialdemokrat säger "Nationalstatens har betydelse för en reformistisk utveckling.".
Man har tappat det internationella perspektivet och blivit ännu mer reformvänliga men värst av allt, man kompromissar med socialismen.
Tittar man även på deras förhållnings sätt till strejk så ser jag inte att vi använder våran strejkrätt på den nivå vi bör göra.
Vilket borde få förlorarna under Storstrejken 1909 att vända sig i graven. Men då klasskamp har försvunnit på kartan ur socialdemokraters agenda och klasskonflikt endast verkar vara något som hände förr - tja, vad tusan kan man förvänta sig av ett nollvisions parti.
Slutsats: Socialdemokraterna, SAP, S, är inte det arbetarparti dom en gång var.
Lite jävla disciplin i arbetarklassen, tack.
