Jag satt och undrade lite på hur vanligt det är att ungdomar tänker SERIÖST på att ta livet av sig. Inte sådana tankar som när du blir generad och "bara vill ta livet av dig", utan riktigt mörka tankar som handlar om att göra slut på ditt liv.
Ni får också gärna skriva lite kommentarer, till exempel; anledningar till varför ni känner som ni gör, eller hur ni tror att medborgarna i Sverige/välfärdssamhällen har blivit mer/mindre självmordsbenägna.
Men allt som har med topicen att göra är fair game.
Poll
TS börjar brukar det väl vara, så är ni intresserade så sätter jag min "historia" i en spoiler;
Visa spoiler
EDIT: läste just igenom detta igen, och jag är sjukt flummig. Dock så är det ungefär hur min hjärna fungerar, den hoppar mellan allt, fram och tillbaka, så jag ber om ursäkt för...allt.
Själv tänker jag på det nästan dagligen, mest för att jag känner att jag inte passar in i samhället. Jag känner att jag inte utvecklas, och att jag inte har möjlighet att göra något av mitt liv.
Jag "vet" också att detta är mitt enda liv och jag är inte religiös i någon bemärkelse, så jag känner att vad jag gör inte är viktigt i alla fall. Så varför fortsätta att försöka leva upp till samhällets standarder när jag inte bryr mig?
Jag är relativt anti-social, eftersom jag vet vad människor är, falska varelser som skulle döda dig utan att tveka ifall det var ett val mellan ditt liv och en miljon kronor.
Att jag inte tagit livet av mig än skulle jag kunna tacka många saker för. Varje gång jag tänker dessa mörka tankar så försöker jag hitta ett guldkorn i mitt liv. Det kan tänkas lätt för mig efter som jag lever ett nära perfekt liv, bor i ett bra område, har pengar till att göra det jag känner för(inom rimliga gränser), och jag har en underbar familj som jag tror älskar mig. Alla dessa anledningar har varit guldkorn, men jag har ett problem i att jag endast använder varje anledning en gång. Jag får svårare och svårare att komma på anledningar till att jag vill fortsätta, men hey, jag är fortfarande här, huh?
TL;DR
Jag förväntar mig inte att någon ska läsa detta och bry sig, det så mycket vet jag om världen, människor bryr sig endast när de kan tjäna på det. Men att skriva av sig känns bra, och det är ju ändå tradition att TS börjar ;)
Själv tänker jag på det nästan dagligen, mest för att jag känner att jag inte passar in i samhället. Jag känner att jag inte utvecklas, och att jag inte har möjlighet att göra något av mitt liv.
Jag "vet" också att detta är mitt enda liv och jag är inte religiös i någon bemärkelse, så jag känner att vad jag gör inte är viktigt i alla fall. Så varför fortsätta att försöka leva upp till samhällets standarder när jag inte bryr mig?
Jag är relativt anti-social, eftersom jag vet vad människor är, falska varelser som skulle döda dig utan att tveka ifall det var ett val mellan ditt liv och en miljon kronor.
Att jag inte tagit livet av mig än skulle jag kunna tacka många saker för. Varje gång jag tänker dessa mörka tankar så försöker jag hitta ett guldkorn i mitt liv. Det kan tänkas lätt för mig efter som jag lever ett nära perfekt liv, bor i ett bra område, har pengar till att göra det jag känner för(inom rimliga gränser), och jag har en underbar familj som jag tror älskar mig. Alla dessa anledningar har varit guldkorn, men jag har ett problem i att jag endast använder varje anledning en gång. Jag får svårare och svårare att komma på anledningar till att jag vill fortsätta, men hey, jag är fortfarande här, huh?
TL;DR
Jag förväntar mig inte att någon ska läsa detta och bry sig, det så mycket vet jag om världen, människor bryr sig endast när de kan tjäna på det. Men att skriva av sig känns bra, och det är ju ändå tradition att TS börjar ;)
