I dag vet nog de allra flesta att vårt köttätande är förbundet med en lång rad problem: bortsett från djurens lidande, är djurfabrikerna den enskilt största orsaken till den globala uppvärmningen (större än hela transportsektorn inklusive flyget) och en av de främsta orsakerna till alla stora miljöproblem över huvud taget. De bidrar till att göra vår antibiotika mindre verkningsfull, förvärrar världsfattigdomen, är en grogrund för fågel- och svininfluensor och ödelägger haven.
Ändå fortsätter vi glatt att smörja kråset. De senaste 15 åren har köttkonsumtionen i Sverige ökat med över 50 procent, mycket för att köttet bara blir billigare och billigare. Det vill säga: för att lantbruket blivit allt svinigare. (Den som fortfarande förknippar svenskt kött med ”glada grisar” rekommenderas att besöka http://www.ettlivsomgris.se, eller läsa Torbjörn och Ylva Espings bok ”Monsterbiff till middag?”).
Att Jonathan Safran Foer, den hyllade författaren till romanerna ”Allt är upplyst” och ”Extremt högt och otroligt nära”, plötsligt gav sig in i grävbranschen kan tyckas förvånande, men upprinnelsen till hans bok "Äta Djur" är enkel: när Foer blev pappa ville han helt enkelt ta reda på vad det var för mat han förväntades ge till sitt barn.
Under tre års tid satte han sig in i litteraturen, reste runt och talade med forskare, farmare och fabriksarbetare. Någon djurfabrik släpptes han inte in i (det gör ingen utomstående numera, allra minst journalister) så han fick helt enkelt bryta sig in tillsammans med aktivister. Hans slutsats av alla intervjuer och nattliga äventyr är enkel: att äta kött är kanske inte fel i sig. Men med 99 procents sannolikhet är det fel att äta just den köttbit du har på tallriken.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
