Våran 18 år gamla katt har tyvärr börjat bli senil, har vi märkt. Dessvärre har vi börjat märka det på ett mindre trevligt sätt: han skiter överallt utom på pottan känns det som.
Det började med att han gick in under päronens säng och sket om dörren in dit var öppen, men nu har han börjat gå ner och skita i källaren, på hallgolvet, och t.om på golvet inne i badrummet där pottan står. Det ligger således ett konstant bajs-os i hela huset (utom i mitt rum, till vilket jag alltid håller dörren stängd). Han har dessutom börjat tappa massvis med hår, så han är nästan helt kal runt nacken.
Sen så har han inte tappat livsglädjen heller, han går fortfarande och jamar och vill kela, vill gå ut, äter, osv. Han sover givetvis ganska mycket, men så mycket annat kan man väl inte förvänta sig.
Därför vet jag inte om jag ska ta diskussionen med päronen eller inte? Jag har precis som dem börjat tröttna på att plocka skit hela jävla tiden, det funkar ju liksom inte. Hunden käkar ju dessutom upp bajset om vi inte upptäcker det inom 10-15 sekunder. Dessutom har jag också börjat tröttna på deras dåliga humör pga allt detta bajstorkande. Samtidigt känns det ju så jävla fel att avliva en katt som fortfarande "vill vara med"... Men frågan är ju hur länge det kommer hålla i sig, om en vecka eller två kanske han börjar bli totaldeppig?
Fan, inte lätt det här alltså... Hur ska jag göra?
Tillägg av dipti 2011-08-04 11:16
Inte om jag ska vrida nacken av katten alltså om någon trodde det - utan om jag ska ta dskussionen med mina föräldrar. Han är ju väldigt älskad, så vet inte riktigt om de är så sugna på att diskutera?
Inte om jag ska vrida nacken av katten alltså om någon trodde det - utan om jag ska ta dskussionen med mina föräldrar. Han är ju väldigt älskad, så vet inte riktigt om de är så sugna på att diskutera?
