Nu är det såhär att jag har ett distansförhållande på ca 30 mil. Vilket är fruktansvärt jobbigt för mig.
Det börja med att han skulle åka hem idag och jag bröt ihop totalt, jag börja gråta och må piss.
Nu efter flera timmar efter han har åkt mår jag fortfarande piss, jag vet inte riktigt vad som känns dåligt jag bara mår riktigt dåligt....
Och det blir allt såhär när jag och han åker ifrån varandra.....
Jag gråter oftast och blir väldigt deppig....
Det tar otroligt mycket kraft för mig att må såhär.
Jag har även vart med om att mina föräldrar har skilts (vilket hände när jag var ca 7 år), vilket ledde till att jag hade ont i magen extremt ofta. Jag har kommit på nu i efterhand att det var på grund av att min föräldrar skildes.
Jag hade svårt att skiljas från min mamma hela min barndom. Jag var beroende av min mammas närhet.
Men nu är det så att jag får endast denna ångest när jag skils från min kille.
Jag älskar honom överallt annat! Och han kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta!
Och nu när skolan börjar kommer det bli svårare att ses vilket gör det ännu mer jobbigt.
och jag under om det kan va separationsångest som jag känner varje gång vi skilj åt.
Jag undrar bara om det kan vara det eller att jag har såna otroligt starka känslor...(vilket jag har, men om det bara var det)
snapchat: louiseanal