Okej.. Till att börja med. Läs HELA texten som jag skriver innan DU kommenterar. Jag skulle UPPSKATTA om jag fick ett svar! Tack på förhand.
Jag heter Ninni och är 16 år. När jag var 13 år så gick jag mitt sista år i lågstadiet. 1 år kvar tills jag skulle börja högstadiet. Vilket jag tyckte var " super coolt". Eftersom jag var musiker så hade jag bestämt mig för att söka till en skola som hade musikinriktning. Jag hittade en skola i min kommun som hade ett flertal olika inriktningar. Dvs språk, matte, estet, idrott osv. På höstterminen i 6an sökte jag in till den skolan. Och fick göra ett intagningsprov på vårterminen. Fick besked några månader senare. Och ja, jag kom in! Jag var så otroligt glad. Jag tyckte det skulle bli väldigt kul att få träffa nya människor. På den skolan gick det nämligen ca 600 elever fårn 7-9. Och på den skolan jag gick när jag gick i 6an fanns det cirka 150 elever. Så ja det var stor skillnad. Mitt sista läsår i 6an hade rusat förbi. Det gjorde mitt sommarlov också.. Men sen var det dags för att börja högstadiet! Alla som gick estet i 8an och 9an skulle " ta hand" om dem nya 7'orna som börja estet. Dem skulle guida oss runt på den enorma skolan och lära oss rutinerna. I min grupp var det ett dussintals tjejer som bara pratade om "skolans snyggaste killar" och jag hörde hur dem planerade hela läsåret hur dem skulle bli tillsammans med dem "populära" killarna som gick i nian. Jag skrattade för mig själv konstant. Tyckte det lät så löjligt! Jag tänkte hela tiden; ragga på killar kan man göra när man är 18 år! Nu ska jag fokusera på min skolgång. Alla tjejer i min grupp var konstant " spända" . Och såklart, var det pga av en kille i 9an estet som guidade runt oss. Han var en av skolans populäraste killar. ALLA avgudade han. ALLA drogs till han. Hans namn var Alex. Han var väldigt lång, muskulös, blond. Handbollsspelare & musiker. Ruskigt duktig på att spela gitarr och piano. Jag brydde mig inte alls om han första skoldagen. Utan jag tänkte; " äsch, han är väl bara en player, bry dig inte om han." Efter skollunchen så gick jag ut till den enorma entrén och satte mig i trappan. Hade ingen aning om vart min klass tagit vägen, men det gjorde mig inte så mycket. Helt plötsligt i min ensamhet, så kom Alex och satte sig bredvid mig. Han presenterade sig artigt och frågade vad jag hette. Jag var mest chockad. Så jag fick ju inte fram ett ända ord. Dessutom var han VÄLDIGT HANDSOME. Så det blev extra svårt för mig då. Efter ett tag så blev jag avslappnad, och samtalet mellan oss två flöt på. Dagar passerade, veckor passerade och månader passerade. Alex och jag blev bara bättre och bättre vänner. Vi lärde känna varandra riktigt bra, så tillslut var vi på "bästavän-nivån." ALLA tjejer hatade mig. Dem spred en massa rykten om att jag var en hora. Skrev på skälsord på mitt skåp och bokstavligen spottade på mig. DÅ förstod jag inte att det var pga av avundsjuka. Jag var ju bara 13 år. Problemet för dessa tjejer var att dem endast var riktigt jävla sugna på Alex. Jag.. jag trodde mest att han var en player. Så jag ville inte alls ha något med han att göra. Men det visade sig att det INTE ALLS var så. Alex var världens mest omtänksammaste kille. Generös, vänlig. Han gav mig respekt och trygghet. Ja jag blev TOK KÄR i Alex. Det ända problemet var att han redan hade flickvän. Men det som jag EJ förstod var att även fast han hade flickvän, så umgicks han och jag mer med varandra än han och sin tjej? Han prioriterade mig före henne. Jag tänkte då att jag ska inte trampa på någons tå. Skulle aldrig kunna sno någons kille. Så jag tänkte. Om Alex verkligen vill ha mig, ja då får han väl bevisa det och göra slut med sin s.k tjej. Jag måste passa på att säga att under mitt första skolår som en 7'a så blev jag brutalt " mobbad " av alla tjejer på den skolan. Som jag sa förut så kallade dem mig för hora, slampa, kastade saker på mig, drog igång rykten för att sabotera mitt liv. JA dem lyckades. Jag mådde så psykiskt dåligt. Många killar på den skolan var väldigt förtjusta i mig. Vilket jag INTE alls förstod då! Jag var ju bara jag. Var inte alls fokuserad på ett leta efter ett ragg. Och det hände ett antal gånger att många killar i 9an kom och taffsade på mig när jag gick själv i vissa korridorer. Den ända människan jag vände mig till var Alex. Han var mycket ledsen för min skull. Hade medlidande. Han sa att jag borde ej lyssna på alla IQ befriade tjejer. Men han var mest lack på killarna på den skolan som kom och utnyttjade mig. Alex var dock den "populäraste" killen. Jag tyckte synd om han. För jag vet att det inte var något han hade valt att vara. Det bara "blev så". Jag vet att han kände press, att han behövde " leva upp till sitt rykte" . Att vara den coola killen. Men det var inte alls så han ville vara. Det var INTE ALLS så han var. INGEN elev på den skolan kände Alex så bra som jag gjorde. Anyway så när jag satt och studerade ensam i matsalen förut så kom såklart dessa killar som gillade att taffsa på mig. Jag suckade djupt och tänkte " idioter finns det överallt, men det är dags att stå upp för mig själv. För mina rättigheter". Men samtidigt var det väldigt svårt. Eftersom jag var en väldigt "liten" tjej. Ja dvs 157 cm lång och jag vägde 45 kg. Och just då kom Alex från ett annat håll. Och han såg riktigt förbannad ut. Dessa killar var Alex s.k " vänner ". Alex sa till skarpt att det INTE VAR OKEJ, att dem skulle sluta följa efter mig och utnyttja mig. Alla killarna bara skrattade. Men dem märkte tillslut att Alex menade allvar. En av killarna frågade; " vaddåra? Gillar du henne eller?????.
Men Alex var bara tyst. Han tittade på mig och sedan bad han mig att följa med han. Han gick med mig till mitt klassrum. Och han bad mig att inte gå själv i korridorerna eller sitta ensam i matsalen tills vi har pratat med lärarna och rektorn om detta. Veckor gick och jag började må ännu sämre psykiskt. Så jag beslöt mig för att åka till Thailand 2 månader. Jag hann aldrig säga något till Alex. Allt gick så fort. OJ vad jag var olycklig - utan han. Och jag längtade tillbaka till Sverige så fort jag hade landat i Thailand. 2 månader kändes som 2 år. Men Alex och jag höll kontakten via facebook och jag berättade att jag skulle komma tillbaka snart. Medans som jag hade semester i thailand i 2 månader så hade Alex gjort slut med sin tjej. När jag kom tillbaka till Sverige så var det ENDAST 3 veckor kvar till skolavslutning. 3 veckor tills jag kanske aldrig mer kommer få se Alex igen. OM jag inte berättar vad jag känner för han. Det var elevensval vecka, och eftersom jag och Alex gick inriktningen estet så hade han och jag bestämt oss för att bara spela och sjunga hela veckan tillsammans i skolan. Alla timmar som jag spenderade BARA med Alex i musikrummet var magiskt. Jag var så lycklig när det bara var han och jag. Jag visste att Alex älskade låten " I don't want to miss a thing - Aerosmith". Så i hemlighet hade jag repat in den låten. Och på den sista elevensval dagen så beslöt jag mig för att uppträda för hela skolan. Jag sjöng den låten från mitt hjärta till Alex då han stod rakt framför mig och såg in i mina ögon. Efter mitt uppträdande så var det en massa andra estet elever som skulle uppträda. Så jag och Alex gick sedan och satte oss på en bänk i entrén. Alla andra var inne i den enorma aulan. Jag satte mig tätt intill Anton och lutade mitt huvud mot hans Axel. Och han la sin ena arm runt omkring mig. Vi sa inte så mycket. Men jag kommer ihåg just då vid det ögonblicket. Att jag var världen lyckligaste tjej, och jag ville aldrig att denna stund skulle ta slut. Efter att jag har samlat mina tankar så tar jag beslutet om att berätta för Alex vad jag känner för han. Jag sätter mig upp rakt och vänder mig mot han helt. Jag säger; " Alex.. Det är något jag måste berätta.."
OCH JUST DÅ, I DET ÖGONBLICKET. KOMMER DET EN TJEJ, FRÅN INGENSTANS. Hon satte sig i Alex knä, tog hans händer och la dem på hennes lår och sa.
" Alex! Var har du varit? Följer du med på fest ikväll eller?"
Jag suckade förjävligt djupt. Gud vad mitt hjärta brast. Alex sa ingenting. Han var stum och tittade mot mig, men jag tittade bort. Jag ställde mig upp och gick iväg till mitt skåp. Jag tog min fiol och gick ut. Klockan var cirka 19.30 så det började bli mörkt. Det SPÖ regnade ute. Och jag var finklädd. Hade en tunn sidenklänning på mig. Och DUM som jag var så hade jag inte tagit med mig någon jacka. Jag tyckte det var så varmt den dagen. Jag tänkte inte alls så långt. Så där gick jag i spöregnet. Med mina högklackar och tunna klänning. Jag släpade nästan på min fiol. Medans som regnet öste ner så öste även mina tårar ner. Jag var riktigt riktigt riktigt riktigt ledsen. Jag pratade inte med Alex den sista veckan. Och helt plötsligt så hade han blivit tillsammans med någon tjej från sin klass. ( Antagligen för att han behövde en partner till skolbalen). Jag sa till mig själv: " dem kommer inte vara tillsammans länge".
Och jag hade rätt. Deras s.k förhållande varade i 1 månad.
Månader gick och Alex tog kontakt med mig. Även om jag var väldigt ledsen så kunde jag inte låta bli att prata med honom. Han gjorde mig lycklig. Han frågade mig alltid hur jag mådde och undrade om jag behövde hjälp med något så skulle jag bara säga till. Det värmde. 8an och 9an passerade så himla snabbt. Helt plötsligt var det dags för mig att söka till gymnasium. Men jag hade andra planer för min framtid.. Jag har nämligen VÄLDIGT stora chanser att bli fotomodell & skådespelerska i Thailand. Jag är nämligen 50% thai och 50%svensk. Föddes på BB! Jag hade i alla fall planer på att lämna Sverige ett tag och åka till Thailand istället. Jag skulle få ruskigt bra betalt. Men så frågar såklart Alex vilket gymnasium jag skulle börja på. Och han bönade och bad mig att börja på ÅVA som han går på. Och Då ändrades alla mina planeringar och tankar totalt. Jag hade ställt in mig på att lämna sverige. Men sen hade tanken aldrig slagit mig att jag kunde gå samma gymnasium som Alex.. JA OM jag ville det. Och såklart, sökte jag till det gymnasiet. Medans veckor passerade så sade Alex vissa grejer som gjorde att jag ja.. jag vet inte.. KAN NI FÖRKLARA FÖR MIG?
Vi pratade om kärlek och relationer. Och jag frågade han. Är det brådis med flickvän nu Alex? ;);) * på ett väldigt skämtsamt sätt*
Ja... Svara han.. Sen sa han.. Fast nej.
Då sa jag: Gillar du någon?
Alex: Ja..
Och jag var tyst ett tag tills han sa:
" jag väntar på att en viss person ska börja på min skola ".
DÅ UNDRAR JAG KÄRA LÄSARE, ÄR JAG DUM I HUVUDET? VAD MENAR HAN MED DET???????!!!!
Samtalet fortsatte.
Alex frågade om jag brukade tänka på han, tänka efter hur det kunde ha varit om vi var tillsammans. Han sa saker som gjorde att jag fick rysningar. Och just då ville jag bara hoppa på han.
Sen sa han; Ja jag skulle inte ha något emot att få älska dig Ninni. Jag får rysningar bara jag tänker på det, på ett bra sätt såklart!
Jag: Men Alex, inte ska du väl säga så till en småflicka. Dem är ju så lätt manipulerade och gör vad dom helst sa jag skämtsamt.
Alex: Ninni, är du en småflicka?
Jag blev tyst ett tag..
Jag: Var jag inte det för dig när jag var 13 år sa jag väldigt besviket. Och det blev helt plötsligt väldigt känsligt mellan oss två.
JA - Jag kom in på Åva gymnasium.
Alex frågar min konstant när jag ska börja. FÖr tillfället är jag sjukskriven och kan få börja när jag känner mig redo.
Saken är den att jag vet inte vad jag vill. Ska jag strunta i att ta mina möjligheter i Thailand? Stora möjligheter om att bli framgångsrik?
För jag Älskar Alex. Jag Älskar verkligen han. Det går inte EN ÄNDA DAG utan att jag tänker på han. Jag älskar han så mycket så det gör ont i mitt lilla hjärta. Och jag önskar ingenting annat än att få vara med han som vi var förut. Alex har inte haft någon tjej nu på ja 3 år. Sedan han gick ut 9an. Om jag skulle följa mitt hjärta. Så skulle jag satsa allt på Alex. Jag gör vad somhelst för Alex. Men är dock väldigt rädd för att bli sårad.
Skulle jag följa min hjärna så skulle jag ta mina möjligheter i Thailand.
Vad ska jag göra? GILLAR ALEX MIG? Ska jag börja gymnasium eller åka till Thailand? SKA JAG SATSA PÅ ALEX?
SNÄLLA ge mig ett svar.. Så slipper jag grubbla i 100 år till tills jag vet vad jag ska göra.
Kram / Ninni
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
