Svar till Systemkamera [
Gå till post]:
Pusha dina gränser. Ge dig in i en massa olika obekväma situationer, bara på't om och om igen även om du gör bort dig katastrofalt eller det går åt helvete. Det är så du växer, du skaffar perspektiv på saker och ting. Ju mer och mer du är med om, desto mera inser din hjärna att det inte är så jäkla farligt som den är inställd på, och du kommer lära dig slappna av mera och släppa fram mer av dig själv.
Min flickvän har berättat för mig att hon var väldigt blyg när hon var lite yngre. Men hon insåg att det inte var det hon ville så hon bestämde sig för att bryta mönstret, började umgås med lite mer "högljudda" personer. Hon berättade om en särskild grej som fick det att lossna rejält för henne. Hon sprang runt igenom hela skolan och dansade arabisk folkdans. Sen fortsatte hon bara att jobba på det, och idag är hon en fruktansvärt öppen och social person och trivs väldigt bra med det.
Och det är sånt jag pratar om, för ju mer sånt du utsätter dig för desto lättare kommer det bli för dig.
Det hela är mycket enkelt: Våga!
Vad som händer så lär man sig alltid något av det.
Vad är det värsta som kan hända? ;)
Jag kan säga på förhand att det är inget som på något vis är lätt. Och det kommer många gånger vara extremt krävande. Men det är så värt det, oavsett hur det än går. Det värsta är inte att göra fel, det värsta är att inte göra någonting, att leva ett passivt liv.
Lycka till!
Tillägg av
BraSma 2012-07-30 21:44
Det där med sociala strukturer är faktiskt något som är förbannat intressant!
Anledningen till att man med vissa kan vara mer avslappnad och med vissa inte är av den enkla anledningen att vi människor är gruppdjur. Oavsett i vilken grupp, hur många och vilka det än är finns det alltid de med mindre värde och de med högre värde.
Vad som händer när vi umgås med folk som vänner, familj osv är att de ger en tillräckligt mycket uppmärksamhet för att hjärnan ska registrera "aha, här är det okej att vara en själv".
När vi däremot umgås med folk vi inte känner har vi en tendens att bli mer reserverade eftersom vi har en inbyggd skräck att bli exkluderade från gruppen.
Men med fler erfarenheter bygger man på självkänslan och man får perspektiv på saker och ting. Man vet att det är okej att säga si och så. Man vet att det är okej att vara sig själv och att fritt leva ut sina känslor utan att behöva känna sig mindervärdig. Det blir aldrig så hemskt som man byggde upp det i huvudet. Och det är bara erfarenhet som kan lära en det.
Det hela är jäkligt korkat egentligen, men det är inbyggt i det mänskliga beteendet vilket styr våra känslor. Och våra känslor styr vårt tänkande och det vi gör. So whats a nigga to do annat än att göra sig av med det så gått det bara går, och dag efter dag sträva efter ett liv där man kan vara 100% sig själv? :)
.... bara en sidnote sådär.. ^^
Ingen status
