Tjena.
Känner bara att jag vill skriva av mig lite, eftersom jag behöver få ut det.
För tre år sedan gick jag i nian på en skola i göteborg. Jag släppte mitt barnsliga jag, började tänka på utseendet och sånt. En tjej i min klass som jag inte lagt märke till innan tar lite kontakt med mig.
Vi blir lite kompisar, inget speciellt så. 1-2 veckor efter så blir vi båda bjudna, inklusive en granne till mig, hem till en gemensam kompis på en filmkväll hemma hos han. Jag visste inte först att hon skulle komma så jag blir givetvis glad när jag fick reda på det.
Jag och grannen gör sällskap och när vi kommer innanför dörren så ser jag hur glad hon blir när hon ser mig. Senare sticker vi alla fyra till affären för att köpa tilltugg. På vägen hem så rider hon på min rygg och vi har skitkul.
Hon ligger även tätt intill mig när vi kollar filmerna. Allt är så jävla underbart och mysigt. Klockan tickar på, det blir morgon. Hon drar, och när hon stänger ytterdörren efter sig kom en så jävla stark känsla upp i mig. Jag kände en jättestor avsaknad och jag var helt varm. jag hade äntligen fått veta hur det känns att vara kär.
Det fortsätter med lite gulligull i skolan i ett halvår typ. Jag är kär, men hon vill antagligen bara vara vänner. Ska också tilläggas att hon är lite klängig på alla, men då var det mest på mig. Blev svartsjuk när hon höll på med någon annan också.
Jag fick panik när vi slutade nian, för jag trodde aldrig att jag skulle få träffa henne igen. Jag blir desperat, gräver ner mig totalt. Folk skulle nog uppfatta mig som patetisk. Men jag tar mig i kragen och berättar det jag har väntat så länge med att säga. Fast över ett sms. Får det klassiska "Jag gillar dig också, men bara som vän".
Efter det har det varit jävligt spänt mellan oss, vi sågs bara några gånger under de 2-3 åren som gått, och då blev jag ganska dissad. Jag tappade mycket av mina känslor för henne.
Men nu för ett halvår sen tog hon kontakt med mig igen, och jag blev glad, eftersom det var hon som tog kontakt. Vi träffades och det gick bra. Nu har vi setts lite oftare och hon ler mot mig väldigt ofta. Senaste gången vi sågs kändes det som vi nästan klickade. Nu har jag totalt kärat ner mig henne igen. Men jag har lärt mig att man inte ska vara för påstridig.
Förlåt för grammatiken. Skyller lite på att jag är trött. Hoppas på seriösa svar, men jag fattar om ni vill göra plojj av mig.
Tack!
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
