Svar till Scribbleded [
Gå till post]:
Jag har en ganska annorlunda variant av tänkande ... när jag tänker när jag är vaken och inte ska sova/vila/komma ihåg något direkt, hör jag mig själv säga det ... om det så är på svenska eller engelska, eller om jag har en annan dialekt, så är det fortfarande jag.
När jag istället ska komma ihåg något, låt oss säga mitt första hus, så är det en omöjlighet för mig att se huset, utan måste ... veta är nog bästa ordet, då jag inte tänker "aah, det är gult, dörren sitter där, blablabla", utan det sitter ungefär som 5:ans gångertabell, jag bara vet det.
Det sättet att tänka på är jobbigt, då det blir svårt att komma ihåg många saker, så jag har bara minne av det generella, och inte mycket detaljer.
När jag ska sova/vila så har jag ett tredje tanksätt ... jag blandar de båda två, och tillsätter en tredje komponent. Jag kan känna saker (om jag fokuserar tillräckligt noga).
Låt oss säga att .... (följande kommer vara den händelse som jag tänker, det händer inte på riktigt): Jag ser en kompis, ropar hej, hon ropar tillbaka, och vi kramas. (Bara ett exempel, så att jag får med alla tre komponenter)
Nu ... jag sa ju att jag inte kan se vad som händer, eller hur, alltså vet jag hur min kompis ser ut, och det gör jag för att jag har förknippat en kunskap tillsammans med hennes röst (som jag hör) och känslan av att krama henne.
Alltså kan man säga att när jag tänker, är jag blind, även fast jag inte är blind i verkliga livet :P
Väldigt osammanhängande text, då jag inte orkade skriva enligt konstens alla regler, så fråga på om det är något du inte förstod / jag inte tog med.
Schizofren? Jag? Det var det larvigaste ... Världen består ju av två slags personer, och himlen är fylld med eld ...
