Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
Annons
Jag är en tjej på 18 år. Jag har alltid varit blyg och tystlåten. Det har lett till att jag inte har så mycket vänner. Det år egentligen inte det som är det största problemet. Självklart saknar jag att ha vänner att umgås med, men vet inte riktigt hur jag ska skaffa nya vänner. Har svårt för att ta kontakt med folk och jag gillar inte heller att vara så social. Jag är inte den typen. Det jobbigaste av allt är att min mamma inte accepterar mig som jag är. Hon hotar mig att jag inte ska få träffa min pojkvän mer om jag inte börjar prata mera. Jag önskar att jag ska bli accepterad men jag vill gärna ha tips på hur jag kan bli mera pratsam också. Någon som vill kommentera detta? Behöver stöd.
tänk inte så mycket på vad du säger när du väl säger något, utan bara säg det:)
Svar till ensam [Gå till post]:
Din mamma har verkligen ingen rätt att hota dig med en sådan sak du är ju myndig :/ angående att du har svårt att prata med folk kan jag bara säga att jag nästan alltid säger vad jag tycker och skäms aldrig för det.
dessutom när jag började gymnasiet förra året hade jag ju inga vänner där så man märkte ju att många hade samma intressen som en själv då blev det helt enkelt att man började att prata och efter ett tag blev man ju vänner. vet inte om detta hjälper men...
Din mamma har verkligen ingen rätt att hota dig med en sådan sak du är ju myndig :/ angående att du har svårt att prata med folk kan jag bara säga att jag nästan alltid säger vad jag tycker och skäms aldrig för det.
dessutom när jag började gymnasiet förra året hade jag ju inga vänner där så man märkte ju att många hade samma intressen som en själv då blev det helt enkelt att man började att prata och efter ett tag blev man ju vänner. vet inte om detta hjälper men...
Börja prata med en kurator/psykolog? Du kanske har social fobi.
I'm practically floating in English.
Svar till ensam [Gå till post]:
Du är arton, alltså ger du blanka fan i vad din mamma hotar med.
Sen, försök bara slappna av och säga vad du känner för, när du känner för det. Typ prata mer när du hänger med dina klasskompisar osv.
Du är arton, alltså ger du blanka fan i vad din mamma hotar med.
Sen, försök bara slappna av och säga vad du känner för, när du känner för det. Typ prata mer när du hänger med dina klasskompisar osv.
flizan
Svar till ensam [Gå till post]:
". Hon hotar mig att jag inte ska få träffa min pojkvän mer om jag inte börjar prata mera."
WTF?!
1. Du är 18 år, med andra ord - du behöver inte "lyda".
2. Din mamma kan ju fan i mig inte hota dig med att du inte ska få träffa din pojkvän BARA för att du är tystlåten?
3. Alla är olika. Jag själv var extremt tystlåten av mig förut, nu pratar jag lite för mycket ibland hehehe :3
4. Få i dig nikotin eller lite alkohol så blir du säkert mer pratglad. känns iallafall som att jag blivit mer pratglad sen jag började röka igen för ett tag sen, fast gör inte det så värst mycket. men endå.
5. Det blev en jädrans många nummer nu c:
". Hon hotar mig att jag inte ska få träffa min pojkvän mer om jag inte börjar prata mera."
WTF?!
1. Du är 18 år, med andra ord - du behöver inte "lyda".
2. Din mamma kan ju fan i mig inte hota dig med att du inte ska få träffa din pojkvän BARA för att du är tystlåten?
3. Alla är olika. Jag själv var extremt tystlåten av mig förut, nu pratar jag lite för mycket ibland hehehe :3
4. Få i dig nikotin eller lite alkohol så blir du säkert mer pratglad. känns iallafall som att jag blivit mer pratglad sen jag började röka igen för ett tag sen, fast gör inte det så värst mycket. men endå.
5. Det blev en jädrans många nummer nu c:
Jag är en idiot.
Hatar allt.
Svar till drAAnexle [Gå till post]:
Hon måste lyda så länge hon bor hemma & går i skolan, då föräldrarna måste ta hand om henne, så länge man bor hemma kvarstår även detta :)
Hon måste lyda så länge hon bor hemma & går i skolan, då föräldrarna måste ta hand om henne, så länge man bor hemma kvarstår även detta :)
Hatar allt.
Svar till Thorax [Gå till post]:
De kan väl inte förbjuda henne att inte få träffa honom när hon inte är hemma?
Och för övrigt så stog det ingenting om vart hon bodde så, fast man har ju inte alltid flyttat hemifrån vid den åldern.
De kan väl inte förbjuda henne att inte få träffa honom när hon inte är hemma?
Och för övrigt så stog det ingenting om vart hon bodde så, fast man har ju inte alltid flyttat hemifrån vid den åldern.
Jag är en idiot.
Svar till drAAnexle [Gå till post]:
Antog att hon bodde hemma eftersom hon inte verkade alls som en sån person som flyttat hemifrån. Bor man i en egen lägenhet i den åldern kan man fan inte vara ensam, patetiskt isf.
Näe, eller.. De kan ju säga att om hon träffar honom får hon inte bo kvar, fast de får inte sparka ut henne om hon går i skolan så det blir ju fram och tillbaka, finns andra straff.
Antog att hon bodde hemma eftersom hon inte verkade alls som en sån person som flyttat hemifrån. Bor man i en egen lägenhet i den åldern kan man fan inte vara ensam, patetiskt isf.
Näe, eller.. De kan ju säga att om hon träffar honom får hon inte bo kvar, fast de får inte sparka ut henne om hon går i skolan så det blir ju fram och tillbaka, finns andra straff.
Hatar allt.
Svar till Thorax [Gå till post]:
Det som förvirrar mig dock är att hennes mor TVINGAR henne att bli mer social.
Det är ingenting man kan bli bara sådär, ibland vet man helt enkelt inte vad man ska prata om.
Jag vet om det för jag själv har varit det, jag var väldigt mycket så förut att jag tänkte "VAD SKA JAG SÄGA!? ARGH".
Numera tänker jag mera "SÄG NÅGOT, bara säg något för fan!".
Hade hyfsat svårt för att skaffa bättre vänner förut då jag inte var så social av mig och osociala människor brukar vara tråkiga att umgås med, I know.
Numera är jag en aning översocial när jag umgås med folk theheheh. Oftast iallafall, om jag är på bra humör och inte är överdrivet trött.
Men hey, thats normal.
Och jag vet, nu blev det kanske lite offtopic.
Det som förvirrar mig dock är att hennes mor TVINGAR henne att bli mer social.
Det är ingenting man kan bli bara sådär, ibland vet man helt enkelt inte vad man ska prata om.
Jag vet om det för jag själv har varit det, jag var väldigt mycket så förut att jag tänkte "VAD SKA JAG SÄGA!? ARGH".
Numera tänker jag mera "SÄG NÅGOT, bara säg något för fan!".
Hade hyfsat svårt för att skaffa bättre vänner förut då jag inte var så social av mig och osociala människor brukar vara tråkiga att umgås med, I know.
Numera är jag en aning översocial när jag umgås med folk theheheh. Oftast iallafall, om jag är på bra humör och inte är överdrivet trött.
Men hey, thats normal.
Och jag vet, nu blev det kanske lite offtopic.
Jag är en idiot.
Svar till ensam [Gå till post]:
Hej ensam. Problemet är ofta att man oroar sig för vad man säger, prata bara på utan att bry dig om det låter konstigt eller inte, så flyter det på efter ett tag.
Hej ensam. Problemet är ofta att man oroar sig för vad man säger, prata bara på utan att bry dig om det låter konstigt eller inte, så flyter det på efter ett tag.
Ingen status
Svar till Ashandarei [Gå till post]:
Grejen är den att jag inte riktigt vet vad jag ska säga om det inte händer något speciellt som jag kan prata om.
Grejen är den att jag inte riktigt vet vad jag ska säga om det inte händer något speciellt som jag kan prata om.
Svar till Dagus [Gå till post]:
Tyvärr blev det inte så för mig när jag började gymnasiet. Jag är mer den personen som lyssnar på allt runtomkring och personerna i min klass är tyvärr extremt falska. Inte alla, men väldigt många. De snackar skit om varandra när den anda inte är där och de spelar bara att de typ "älskar" varandra. Oerhört barnsligt i mina ögon!
Tyvärr blev det inte så för mig när jag började gymnasiet. Jag är mer den personen som lyssnar på allt runtomkring och personerna i min klass är tyvärr extremt falska. Inte alla, men väldigt många. De snackar skit om varandra när den anda inte är där och de spelar bara att de typ "älskar" varandra. Oerhört barnsligt i mina ögon!
Svar till Filur [Gå till post]:
Näe jag vill inte prata med någon kurator eller liknade. Tycker egentligen inte att problemet ligger hos mig, utan hos övriga folket som inte kan acceptera att jag är tystlåten. Varje praktik är en pärs. Jag vet vad omdömena blir sen, "hon är jätteduktig men måste prata och ta för sig mer". Jag jobbar bra när jag är ensam, men jag har svårt för att prata med andra. Jag har absolut inte svårt för att samarbeta, men många kanske tror att jag har det.
Näe jag vill inte prata med någon kurator eller liknade. Tycker egentligen inte att problemet ligger hos mig, utan hos övriga folket som inte kan acceptera att jag är tystlåten. Varje praktik är en pärs. Jag vet vad omdömena blir sen, "hon är jätteduktig men måste prata och ta för sig mer". Jag jobbar bra när jag är ensam, men jag har svårt för att prata med andra. Jag har absolut inte svårt för att samarbeta, men många kanske tror att jag har det.
Svar till drAAnexle [Gå till post]:
Nej jag tycker inte heller att hon har rätt att hota mig. Det är inte bara på ett skojsamt sätt som hon säger det, utan hon menar det. Kanske inte blodigt allvar, jag vet inte men hon skulle mycket väl kunna hindra mig att träffa honom.
Nej jag tycker inte heller att hon har rätt att hota mig. Det är inte bara på ett skojsamt sätt som hon säger det, utan hon menar det. Kanske inte blodigt allvar, jag vet inte men hon skulle mycket väl kunna hindra mig att träffa honom.
Svar till MisterD [Gå till post]:
Jo det har. Han är egentligen lite raka motsaten till mig. Honom har jag inga problem att prata med när vi är själva, men det är om att det inte går att prata när det är flera runtomkring. Så är det i alla situationer med alla. Vet inte varför.
Jo det har. Han är egentligen lite raka motsaten till mig. Honom har jag inga problem att prata med när vi är själva, men det är om att det inte går att prata när det är flera runtomkring. Så är det i alla situationer med alla. Vet inte varför.
Svar till ada [Gå till post]:
Jag är mer orolig att inte komma på något alls att säga. Jag vet att man kan prata om precis allt; väder, filmer osv, men det går oftast inte ändå. Dessutom blir jag pressad när mamma hotar mig.
Jag är mer orolig att inte komma på något alls att säga. Jag vet att man kan prata om precis allt; väder, filmer osv, men det går oftast inte ändå. Dessutom blir jag pressad när mamma hotar mig.
Svar till ensam [Gå till post]:
Ett tips är ju att nu under sommarlovet så kanske du går fram till någon random och frågar efter klockan eller kanske vägen till något ställe?
För då lär du dig att prata med främlingar och sedan kanske blygheten släpper och du blir mer säker bland folk, även fast de är falska?
Ett tips är ju att nu under sommarlovet så kanske du går fram till någon random och frågar efter klockan eller kanske vägen till något ställe?
För då lär du dig att prata med främlingar och sedan kanske blygheten släpper och du blir mer säker bland folk, även fast de är falska?
Ingen status
Svar till Kissimurra [Gå till post]:
Tror tyvärr inte att det skulle hjälpa mig så mycket. Jag har inga problem att fråga okända om vägen om jag till exempel är ute och åker tåg ensam. Det går jättebra.
Tror tyvärr inte att det skulle hjälpa mig så mycket. Jag har inga problem att fråga okända om vägen om jag till exempel är ute och åker tåg ensam. Det går jättebra.
Svar till Dagus [Gå till post]:
men tänk på att hennes manna får sparka ut henne om hon vill det.
så hon kanske måste lyda sin mamma för att få stanna.
men tänk på att hennes manna får sparka ut henne om hon vill det.
så hon kanske måste lyda sin mamma för att få stanna.
⎝⏠⏝⏠⎠
Svar till ensam [Gå till post]:
Jag är precis likadan. Jag har inget emot att faktiskt göra saker med andra, saken är den att pratet känns bara så himla överflödigt. Speciellt när man faktiskt egentligen inte är ett dugg intresserad.
Men lev på som vanligt då och låt andra kalla dig tystlåten.
Jag är precis likadan. Jag har inget emot att faktiskt göra saker med andra, saken är den att pratet känns bara så himla överflödigt. Speciellt när man faktiskt egentligen inte är ett dugg intresserad.
Men lev på som vanligt då och låt andra kalla dig tystlåten.
I'm practically floating in English.
Forum » Livet » Kärlek & Relationer » Tystlåten
Ansvariga ordningsvakter:
RoadGunner
Användare som läser i den här tråden just nu
1 utloggadSkriv ett nytt inlägg
Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!