2009-06-11 23:29
asså....ta det lungt nu, får inga panikångest attacker.
när mina föräldrar skilde sig (för ca4 mån. sen) så blev jag först ganska deprimerad. jag undrade hela tiden varför de skulle skjilja sig, men de hade inte bråkat, och de var inte osams (de är fortfarande väldigt bra vänner).
kom ihåg att DET ÄR INTE DITT FEL!!! du får INTE tro att det är ditt fel-NÅGONSIN!! det där är något dom har bestämt att de vill genomföra, så låt det bli deras problem(det där lät lite fel, men jag hoppas at du förstår vad jag menar). Du får inte gå och hoppas på att de ska bli tillsammans igen, för det kommer bara att göra det värre:/ Försök att tänka positivt(lätt att säga för mig, ,,vet) men tänk på att du nu får två rum t.ex...osv. det går inte att gräva ner sig i allt som har varit och förändrats...det blir inte bättre av det.
jag har alltid gillat att rita, och jag har alldrig gråtit särskilt mkt. (gjorde det inte heller när mnina föräldrar sa att det skulle skilja sig.)
Hitta ett sätt att uttrycka din ilska/sorg i. jag ritar/målar som sagt väldigt mkt, poch hur jag mår kan man se genom att titta på mina teckningar.
just nu mår jag ganska bra...bor varannan vecka ungefär. jag komme rtt komma in i en deprissionspeiod snart igen(känner det på mig), men än så länge är jag glad ;I
Lycka till, och det kommer att lösa sig på ngt sätt, det så gott som lovar jag :)
vill du prata så är min gästbok öppen för msn :)
T-34/86 <3
