Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
Gymnasiepanik!!!! hjälp
Skapad av pussgurka123, 2020-01-13 17:33 i Skola & Jobb
12 138
12 inlägg
3 poäng
tjenaaa, det är ju snart dax att välja val inför gymnasiet å jag går då i nian just nu. Jag funderar verkligen på att välja natur, för vill kunna plugga vidare på läkarlinjen efter gymnasietiden. Är väldigt studiemotiverad generellt och har bra betyg. Min fråga är bara är matten på natur så HEMSK som alla målar ut den att vara? Har just nu ett C i matte, och är livrädd för att matten på natur ska vara jätte hemsk!! (Har inga problem men att hänga med på lektioner eller plugga hemma). Är matten JÄTTE SVÅR, eller lär man sig komma in i ”mattetänket” ganska fort? Dela era tankar å upplevelser!!! TACK på förhand, å tror ni natur är en helt omöjlig linje för mig?
Svar till pussgurka123 [Gå till post]:
Tjaaa!
Det är väl bara att testa! Hur ska du annars veta om det går eller inte!
Vill du bli läkare så kommer det innebära mängder med plugg och att då lära sig studera på ett effektivt sätt redan tidigt i gymnasiet är nog avgörande för om du lyckas eller ej.
Tjaaa!
Det är väl bara att testa! Hur ska du annars veta om det går eller inte!
Vill du bli läkare så kommer det innebära mängder med plugg och att då lära sig studera på ett effektivt sätt redan tidigt i gymnasiet är nog avgörande för om du lyckas eller ej.
I feel like a cello, lost somewhere over the rainbow
Svar till pussgurka123 [Gå till post]:
Jag har ALDRIG begripit naturare.
Är personligen en tekniker och kan säga att intranätet och khan accademy har tagit mig igenom universitetet.
Jag pluggade upp mitt betyg från ett D till ett A sista terminen i nian tack vare att allting plötsligt "klickade" (vi fick en ny lärare).
Jag tog mig igenom alla mattekurserna på gymnasiet med ett lägstabetyget "C".
Även det p.g.a. min fantastiska lärare.
Jag gillar mattematik, för det handlar inte så mycket som att lära sig "utantill" kunskaper utan mer om att pränta in det i ryggmärgen.
Jag rekomenderar att du verkligen söker finna tillfredställelsen i att lösa problem (problemlösning) som matte kan ge.
Alternativt lura kroppen och hjärnan med belöningar av olika dopaminhöjande slag (socker, 10 min youtube, 10 armhävningar, onani (alltid gjort mina tråkigaste läxor framför tv eller youtube för att inte somna)).
Begär ALLTID ett "minimumkrav" av uppgifter och ett "rekomenderade" lista av uppgifter.
Svensk gymnasiemattematik är så standardiserad att du bör kunna hitta detta på internet.
Men de flesta lärare ger ut en "kursplan" där man får uppgifter man skall kunna klara av med det man gått igenom på föreläsningarna.
Jag har nästan alltid legat en vecka i förväg varje söndag eftersom det som sagt ger mig tillfredställelse.
TLDR:
Matte handlar 90% om en bra lärare och de övriga 10% om man inte har en bra lärare om att:
1: Lär din hjärna och ryggmärg att matte är roligt.
2: Hitta en föreläsare på internet som är bättre än din lärare.
https://www.youtube.com/channel/UCtO4NICCeSilv22kR-ph37g/playlists
Här är en som folk påstår är bra, och verkar tala svenska
Jag har ALDRIG begripit naturare.
Är personligen en tekniker och kan säga att intranätet och khan accademy har tagit mig igenom universitetet.
Jag pluggade upp mitt betyg från ett D till ett A sista terminen i nian tack vare att allting plötsligt "klickade" (vi fick en ny lärare).
Jag tog mig igenom alla mattekurserna på gymnasiet med ett lägstabetyget "C".
Även det p.g.a. min fantastiska lärare.
Jag gillar mattematik, för det handlar inte så mycket som att lära sig "utantill" kunskaper utan mer om att pränta in det i ryggmärgen.
Jag rekomenderar att du verkligen söker finna tillfredställelsen i att lösa problem (problemlösning) som matte kan ge.
Alternativt lura kroppen och hjärnan med belöningar av olika dopaminhöjande slag (socker, 10 min youtube, 10 armhävningar, onani (alltid gjort mina tråkigaste läxor framför tv eller youtube för att inte somna)).
Begär ALLTID ett "minimumkrav" av uppgifter och ett "rekomenderade" lista av uppgifter.
Svensk gymnasiemattematik är så standardiserad att du bör kunna hitta detta på internet.
Men de flesta lärare ger ut en "kursplan" där man får uppgifter man skall kunna klara av med det man gått igenom på föreläsningarna.
Jag har nästan alltid legat en vecka i förväg varje söndag eftersom det som sagt ger mig tillfredställelse.
TLDR:
Matte handlar 90% om en bra lärare och de övriga 10% om man inte har en bra lärare om att:
1: Lär din hjärna och ryggmärg att matte är roligt.
2: Hitta en föreläsare på internet som är bättre än din lärare.
https://www.youtube.com/channel/UCtO4NICCeSilv22kR-ph37g/playlists
Här är en som folk påstår är bra, och verkar tala svenska
Tillägg av TLTGja 2020-01-14 08:42
PS:
Jag är väldigt dopaminstyrd, jag hoppas att du inte känner behov av mina tips utan faktiskt kan plugga även det du finner tråkigt.
Men se möjligheterna och lösningarna till omöjligheterna och problemen är mitt tips för livet i allmänhet.
PS:
Jag är väldigt dopaminstyrd, jag hoppas att du inte känner behov av mina tips utan faktiskt kan plugga även det du finner tråkigt.
Men se möjligheterna och lösningarna till omöjligheterna och problemen är mitt tips för livet i allmänhet.
The leetest herperderper
Har inte själv gått natur men från vad jag hört så verkar det som att tempot är det jobbiga. Man läser alltså mycket matte på kort tid för att hinna med alla kurser. Är du studiemotiverad och känner att du vill gå linjen men att det bara är matten som stoppar dig, så kör på! Skulle det bli svårt så finns det ju oftast bra hjälpresurser som bl.a. räknestugor/läxhjälp.
Det är inte lätt när det är svårt
Svar till Amanda0043 [Gå till post]:
Jag läste samma matte som naturarna.
På samma lektionstider.
Dock kuggade jag kemi 1 och är glad att jag inte behövde varken den, kemi 2 eller ens biologi 1 och 2.
Jag läste samma matte som naturarna.
På samma lektionstider.
Dock kuggade jag kemi 1 och är glad att jag inte behövde varken den, kemi 2 eller ens biologi 1 och 2.
Tillägg av TLTGja 2020-01-14 15:20
PS:
Det finns såvitt jag vet sällan några "räknestugor".
Om man ser de som "räknestugor" och inte obligatoriska så tror jag man har ett problem redan där.
Visst finns det kanske en för alla matteleverna.
Men föreståndaren på dom är oftast inte kunnig inom den högre mattematiken eller har fullt upp med att hjälpa en ekonom som har svårt att räkna 1+1.
Det viktigaste är snarare att hitta dom största nördarna som liksom du har ett enormt matte och pluggintresse (typ det enda vi snackade om på raster var matteproblem)
PS:
Det finns såvitt jag vet sällan några "räknestugor".
Om man ser de som "räknestugor" och inte obligatoriska så tror jag man har ett problem redan där.
Visst finns det kanske en för alla matteleverna.
Men föreståndaren på dom är oftast inte kunnig inom den högre mattematiken eller har fullt upp med att hjälpa en ekonom som har svårt att räkna 1+1.
Det viktigaste är snarare att hitta dom största nördarna som liksom du har ett enormt matte och pluggintresse (typ det enda vi snackade om på raster var matteproblem)
The leetest herperderper
Svar till pussgurka123 [Gå till post]:
Vill säga att du aldrig kommer "komma in i mattetänket" rent spontant, eller ens igenom att lära dig olika mattematiska benämningar (jag hatar namn (vilket var 10% av anledningen till att jag kuggade kemi)).
Du kommer däremot komma in i tänket om du lägger tid på att träna och praktisera det.
Du kommer dock få tid att förstå det du lär dig.
Första halvåret är typ bara ren repetition från högstadiet.
Därefter blir det bara roligare och mer och mer användbar matte (dock vet jag inte vad en läkare skall med matten till, men det är ju bra om man skall studera avancerad statestik (och ArtificiellIntelligens som växer sig allt starkare inom t.ex. cancermedecin kräver avancerad mattematik))
Vill säga att du aldrig kommer "komma in i mattetänket" rent spontant, eller ens igenom att lära dig olika mattematiska benämningar (jag hatar namn (vilket var 10% av anledningen till att jag kuggade kemi)).
Du kommer däremot komma in i tänket om du lägger tid på att träna och praktisera det.
Du kommer dock få tid att förstå det du lär dig.
Första halvåret är typ bara ren repetition från högstadiet.
Därefter blir det bara roligare och mer och mer användbar matte (dock vet jag inte vad en läkare skall med matten till, men det är ju bra om man skall studera avancerad statestik (och ArtificiellIntelligens som växer sig allt starkare inom t.ex. cancermedecin kräver avancerad mattematik))
The leetest herperderper
Svar till TLTGja [Gå till post]:
I båda grundskolan och gymnasiet hos oss så fanns det alltid räknestugor minst två gånger per vecka, men det varierar väl. De har aldrig varit obligatoriska heller. TS kan nog ta reda på sånt när denne går på öppet hus. Men som sagt, bara ett förslag. Och man behöver inte vara en "mattenörd" för att klara natur. Det som krävs är disciplin och motivation.
I båda grundskolan och gymnasiet hos oss så fanns det alltid räknestugor minst två gånger per vecka, men det varierar väl. De har aldrig varit obligatoriska heller. TS kan nog ta reda på sånt när denne går på öppet hus. Men som sagt, bara ett förslag. Och man behöver inte vara en "mattenörd" för att klara natur. Det som krävs är disciplin och motivation.
Det är inte lätt när det är svårt
Som tidigare sagt - den största skillnaden mellan matten på naturlinjen kontra matten på högstadiet är att det går lite snabbare. Man får även ett lite större ansvar att se till att man hänger med i tempot och blir inte riktigt lika barnvaknad genom allting som det kan ha varit under grundskolan. Det här innebär väl mer eller mindre att du måste försöka lyssna på genomgångarna i skolan, räkna när ni ska räkna och eventuellt kan behöva läsa delar av teorin från boken själv. Du förväntas också ha någorlunda disciplin att ta hem och läsa/räkna ikapp när du hamnar efter.
Självklart blir matten lite svårare allt eftersom man fortsätter läsa den på en högre och högre nivå, i mer och mer avancerade kurser, men jag skulle inte säga att hoppet mellan högstadiet och natur är 'jättehögt'. Räknar du några timmar matte hemma till och från så kommer inte matten vara så mycket svårare att lära sig och klara av än matten från grundskolan. Det mesta handlar om att få in en studiedisciplin och att våga be läraren om hjälp när man inte förstår.
Självklart blir matten lite svårare allt eftersom man fortsätter läsa den på en högre och högre nivå, i mer och mer avancerade kurser, men jag skulle inte säga att hoppet mellan högstadiet och natur är 'jättehögt'. Räknar du några timmar matte hemma till och från så kommer inte matten vara så mycket svårare att lära sig och klara av än matten från grundskolan. Det mesta handlar om att få in en studiedisciplin och att våga be läraren om hjälp när man inte förstår.
Even boys have something to say if you listen long enough
Svar till Amanda0043 [Gå till post]:
Detsamma för mig antar jag, jag klarade väl bara inte av att vara runt människor som inte kunde förstå mattematik och därför inte gick på de "allmäna" räknestugorna.
Eller vi kanske hade programspecifika räknestugor på gymnasiet och anledningen till att jag inte minns dem var att de var väldigt givande (de möjliggjorde att jag slapp spendera lika mycket tid på fritiden).
Man behöver självklart inte vara en mattenörd.
Men jag förstår inte föraktet, matte är helt essentiellt om du vill nå framgång med mindre möda, då är det lika bra att skaffa sig intresset.
Detsamma för mig antar jag, jag klarade väl bara inte av att vara runt människor som inte kunde förstå mattematik och därför inte gick på de "allmäna" räknestugorna.
Eller vi kanske hade programspecifika räknestugor på gymnasiet och anledningen till att jag inte minns dem var att de var väldigt givande (de möjliggjorde att jag slapp spendera lika mycket tid på fritiden).
Man behöver självklart inte vara en mattenörd.
Men jag förstår inte föraktet, matte är helt essentiellt om du vill nå framgång med mindre möda, då är det lika bra att skaffa sig intresset.
Svar till godis-apa [Gå till post]:
Jag tror anledningen till att jag klarat både gymnasie och högskola trotts att inga andra studerar på de sätt som passar mig är att jag är medveten om vad som krävs för att jag skall lära mig något (syfte och intresse) och därigenom inte är rädd för att kommunicera detta till lärare eller kursansvarig.
T.ex. när föreläsaren förklarar saker på ett väldigt opedagogiskt sätt och jag ser paniken i alla andras ögon så är jag oftast den enda bland 200 studenter som vågar säga: "Hur menar du att vi skall förstå detta utan mer förkunskaper?"
Jag tror anledningen till att jag klarat både gymnasie och högskola trotts att inga andra studerar på de sätt som passar mig är att jag är medveten om vad som krävs för att jag skall lära mig något (syfte och intresse) och därigenom inte är rädd för att kommunicera detta till lärare eller kursansvarig.
T.ex. när föreläsaren förklarar saker på ett väldigt opedagogiskt sätt och jag ser paniken i alla andras ögon så är jag oftast den enda bland 200 studenter som vågar säga: "Hur menar du att vi skall förstå detta utan mer förkunskaper?"
Svar till pussgurka123 [Gå till post]:
Mitt tips är väll:
Var inte rädd att fråga och be om hjälp, väldigt få saker löser sig själva här i livet.
Mitt tips är väll:
Var inte rädd att fråga och be om hjälp, väldigt få saker löser sig själva här i livet.
Jag är nog för hungrig för att skriva utan att väcka fientliga inställningar.
Men jag vill bara säga vad jag önskar att jag hade hört när jag var 15-16
The leetest herperderper
Svar till pussgurka123 [Gå till post]:
Efter som jag nu går mitt sista år på natur kan jag gå igenom snabbt vad de olika kurserna är och hur jobbiga det är.
Till att börja tempot. Jag hade mattelektioner 4 gånger i veckan, att ha ett någorlunda intresse är därmed ett plus. Tycker alla pratar om vilket högt tempo det är men har aldrig känt att det har varit särskilt jobbigt. Du kommer in i det snabbt och om du bara jobbar flitigt på lektionera håller du dig i fas.
Matte 1c tyckte jag var en förlängning av högstadiematten, inte särskilt svårt alls.
Matte 2c skiljer sig lite mer då det är mycket grafer (har jag för mig), ny sorts matte jämfört med tidigare och något klurigare. Hade lite problem här till en början.
Sen är matte 3c och 4 ännu mer djupgående och givetvis svårare. Gick ut med helt okej betyg men kunde nog fått A om det inte vore för min lathet.
Kortfattat tror jag nästan ALLA klarar naturmatten om man har ett intresse, vilja och är redo att fråga om hjälp av antingen sin lärare, sina vänner eller typ ens päron etc.
Efter som jag nu går mitt sista år på natur kan jag gå igenom snabbt vad de olika kurserna är och hur jobbiga det är.
Till att börja tempot. Jag hade mattelektioner 4 gånger i veckan, att ha ett någorlunda intresse är därmed ett plus. Tycker alla pratar om vilket högt tempo det är men har aldrig känt att det har varit särskilt jobbigt. Du kommer in i det snabbt och om du bara jobbar flitigt på lektionera håller du dig i fas.
Matte 1c tyckte jag var en förlängning av högstadiematten, inte särskilt svårt alls.
Matte 2c skiljer sig lite mer då det är mycket grafer (har jag för mig), ny sorts matte jämfört med tidigare och något klurigare. Hade lite problem här till en början.
Sen är matte 3c och 4 ännu mer djupgående och givetvis svårare. Gick ut med helt okej betyg men kunde nog fått A om det inte vore för min lathet.
Kortfattat tror jag nästan ALLA klarar naturmatten om man har ett intresse, vilja och är redo att fråga om hjälp av antingen sin lärare, sina vänner eller typ ens päron etc.
Forum » Livet » Skola & Jobb » Gymnasiepanik!!!! hjälp
Ansvariga ordningsvakter:
Användare som läser i den här tråden just nu
1 utloggadSkriv ett nytt inlägg
Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!