osams
F
33
Hjälte
22 inlägg
2012-02-02 18:09
Jag har bristningar på låren. De föddes när jag gick från att vara en liten sticka till att faktiskt få några slags kurvor någon gång under puberteten. Förut så tyckte jag att det var superfult men nu bryr jag mig inte. De är ju en del av mig och speglar bara hur mitt liv har sett ut. Likadant tänker jag när jag ser någon annan med bristningar/ärr/rynkor, allt är bara bevis på förändringar i våra liv och det i sig är ju enligt mig väldigt vackert.
Det är ingen idé att inte vara kompis med ens kropp, man måste ju tyvärr leva med det faktum att man är gjord av organiskt material och på grund av det en ganska obestående varelse.
We are Sex Bob-Omb and we are here to make you think about death and get sad and stuff