Hej.
Nu är det så att jag haft en rätt så tuff uppväxt. Mycket alkohol inblandat. Min storebror började med droger när han var 16 år, han hoppade av nian. Vi har haft det rätt så tufft ekonomiskt men ändå fått det och gå runt.
Min storebror har alltid varit min förebild, den personen jag vänder mig till om jag har problem eller vill prata med någon. Han har nu varit drogfri i lite över två år. Han pratar med psykologer, terapether dagligen och har nu flyttat hemifrån sen två år tillbaka.
Alkoholen finns fortfarande kvar hos mina föräldrar, dom har t.om börjat dricka på vardagar från vecka till vecka. Jag tror det beror på att min pappa som är en enda som jobbar. Han använder alkoholen som att få bort stress osv.
Enda sen jag började sjuan har jag haft den där klumpen i magen som inte vill försvinna. Stress, ångest. Den där känslan att det inte går. Jag har haft sömnproblem sen jag gått i sjuan, får inte mer än 3-4h sömn/ natt. Vilket gett dålig närvaro i skolan vilket har påverkat mina studier.
Jag är nu strax 17 år gammal, jag går första året på gymnasiet på ett program jag tycker om. Men jag har fortfarande den där klumpen i magen och jag tycker det blivit värre sen jag började gymnasiet. Jag har sovit värre och jag mår inte bra psykiskt alls, jag har läst lite om ångest och depression senaste dagarna och alla tecken stämmer in. Men jag är fortfarande osäker. Hur kan man fastställa att det är tillräckligt seriöst att man söker hjälp hos en läkare? Få medicin osv.
Medicin är något jag tänkt jättemycket på senaste veckan, jag vill verkligen börja ta anti-depressiva och sömntabletter och få ordning på skolan. Hur tar jag den diskussionen med mina föräldrar? Borde jag börja med mina syskon eller hur gör man?
Tacksam för hjälp, skriv gärna om era egna erfarenheter.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!