Det är helt sjukt att ett sms som ska komma upp på displayen inte dyker upp, kan trigga panikångest.. skulle börja gå till sängs efter filmen och funderade på tandborstningen, jag glömde min tandborste hos föräldrarna och dumt nog har jag inte hämtat mina saker från min ex-tjejen trots det tog slut för några veckor sedan, så jag slängde iväg ett sms om hon kunde ge mig dem imorgon och det skulle gå att ordna, när jag kände att psyket höll för en kort konversation så passade jag på att fråga ifall hon ville ha asken, till ringen jag gav till henne. inget svar.
*BAM* - panikångest
.. ah, ringen.. Precis innan det tog slut, köpte jag henne en silverring, ungefär sex månadshyror dyr, tillverkad i tyskland.. När hon fick den behandlade hon den som någon billig grej man hittar på HM eller på nån annan skitaffär i Sverige.. Ringen är inte menad att bäras som vanligt och asken är viktig att spara men hon tralla hem glatt och lämnade asken kvar hos mig. Sedan dess har den varit kvar här.
.. fortfarande inget svar efter en timma, hon undviker situationen och ett ja eller nej svar tror jag hade räckt, visserligen gör det mig inget ifall hon skulle föreslå att ge tillbaka ringen. För ibland känns det som att den där ringen borde hamna hos en som förtjänar den, någon av mina tjejkompisar som orkar stå ut med mig eller en tjej före jag behandlade som dåligt i relationen och verkligen förstått nu efteråt vilken skitstövel jag var mot henne, denna ring måste nog gå till någon av dem.
På psyket idag hade de tydligen svårt att sätta en direkt diagnos på mig efter madrs och cprs-s-a men de har tydligen konstaterat att jag lider av en svår depression *hurray för svensk läkarvård*
och jag ska väl snart börja äta anti-depressiva mediciner och lära mig hantera panikångest, första lektionen idag var bra användning för denna kväll.. andas djupt och lugnt.. själv känner jag mig inte deprimerad men jag vill bli av med denna känsla i bröstet som får kroppen att skaka, trycker i bröstet, skriket, paniken och tårar man vill fälla men inget kommer.
jag kan inte fatta att man är så känslig, emotionell, över något så väsentligt som ett sms och vem mår sämst av själva sms-konversationen? hon eller jag? eller mår vi båda skitdåligt över situationen? varför svarar hon inte?
.. kommentera hur ni vill, dela med er med vad ni vill.
mmja
