Jag är en ganska vanlig grabb, och som rubriken säger fyller jag snart 17. Men jag har ett problem som blir allt större för varje år, ett problem som konstant blockerar min väg mot lyckan.
Mitt problem är att jag ännu inte nått puberteten. Jag har inget hår där nere eller under armarna, min röst låter ännu som en liten pojke, och på musiklektionerna låter jag mest som som en kastratsångare.
Allt började i mellanstadiet, när jag var ca 13 år. En efter en av killarna i min klass visade tecken på maskulinisering (är det ett riktigt ord?). Deras röster sjönk som stenar i vatten, deras manliga bihang började bli större och få mer hår. Dessutom blev tjejer deras nya favoritsamtalsämne, vilket ledde till en del pinsamma situationer då jag fortfarande ville prata om Lego.
Jag kände mig mer och mer som om jag inte hörde hemma bland mina allt maskulinare vänner, och började känna mig utanför.
Mina föräldrar och skolsyster sa att det inte finns något naturligt (eller hälsosamt) sätt att påskynda min utveckling, det är något som kommer av sig själv med tiden.
Jag väntade månad efter månad, år efter år på att min kropp äntligen skulle ta språnget från barn till man, men idag, nästa 4 år senare har inget hänt.
Det är så skämmigt att vara den enda killen på min skola som ännu inte nått puberteten :( Jag går än idag bland mina kamrater som den enda killen som inte har pubeshår eller mansröst, och jag vill inte duscha efter gympan av rädsla för att folk ska kommentera min hårlösa kropp.
Är jag onormal på något sätt?
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
