Skumma gärna. Märkte att det blev lite långt men det behövs om ni vill hjälpa lite till. Försökte att inte demonisera henne, men ni får ta det med en nypa salt om ni förstår min sinnesstämning.
Jag träffade en tjej för cirka tre år sedan. Vi blev riktigt bra vänner efter första året, och blev gjorde ett förhållande officiellt före jul förra året. Det var ett distansförhållande där vi pratade eller gjorde saker var och varannan dag, och vi träffades regelbundet. Vi hade planer att flytta ihop efter nyår.
Sen i september efter att vi träffats unvek hon mig i en vecka. När jag väl konfronterade henne sa hon att hon ville göra slut men att vi fortfarande kan vara bästa vänner. För att jag inte kommer på nog mycket "stora" saker vi kan göra tillsammans. Och att jag inte var nog mycket romantisk som att erbjuda mig att ta hennes väskor när jag möter henne då hon kommer. Hon sa att hon fortfarande älskar mig men att hon vill göra slut i alla fall. Jag blev jätteförvirrad varför hon inte sagt något FÖRE det kom till den punkten att hon ville göra slut.
Jag tyckte det var väldigt underliga saker att göra slut med någon över, speciellt när jag faktiskt erbjudit mig att ta hennes väskor och andra såna saker. Eftersom det hon sa inte var sant, och att hon mätte mig till en högre standard än sig själv så sa jag att det hon säger inte stämmer. Då blev det bråk, och till slut blockerade hon mig. Jag tog upp det igen senare eftersom jag var djupt sårad av att först bli dumpad och sen bli tillsagd att mina idéer inte var lika bra som hennes. Hon räknade dessutom ett tillfälle som jag kommit på, som hennes eget. Jag försökte förmedla att det viktiga är att vi gör det tillsammans, men tydligen behövdes mer att komma på saker tillsammans. Genom hela förhållandet har vi antingen kommit på saker tillammans eller från varsitt håll, så jag tyckte det var konstigt och elakt. Hon ansåg att det enda jag ville när jag pratade med henne var att få rätt, inte att visa min sida av det. Eftersom hon inte tyckte att vi kom någonstans så blockerade hon mig igen. Jag kanske inte hanterade det på bästa sättet, men jag kallade henne aldrig några dumma saker eller så. Bara ifrågasatte det hon sagt om vårt förhållande.
En vecka efter det kontaktade jag henne igen via en annan app för att lägga ner stridsyxan. Tror det var då hon sa att hon inte ser mig i sin framtid men att vi kan vänner. Efter det har jag inte gått till henne för svar, eftersom hon inte verkar vilja ha något med mig att göra. Hur man kan säga åt någon att man älskar den för att endast ignorera den förstår jag mig inte på. Allt detta hände inom loppet av tre veckor från att hon börjat undvika mig. Vi pratar inte längre för att jag inte tar kontakt med henne. Hon skyller att hon inte vill vara vänner längre pga allt "drama" när jag ifrågasatte henne. Efter tre år vänder hon sig alltså tvärt och vill inte veta av mig. Visst, jag kan prata med henne, men det känns mer som en status quo á la kalla kriget än att vi faktiskt kan vara med varandra igen.
Två månader senare känner jag mig fortfarande som skit. Visst, jag tänker inte på det när jag distraherar mig, men om gör något som att städa eller göra skolarbete tänker jag bara på henne och det som hände. Ibland vaknar jag ledsen.. Funderar bara på varför, eftersom hennes handlingar talar emot hennes ord.
Vad tror ni hamstrar om vad som hände mellan oss, och hur lång tid det kommer göra ont?
Ingen status