Den här tjejen och jag har nyligen börjats ses några få gånger på klubbar på helgerna i stan. I början hälsade vi typ bara på varandra om vi skulle råka stöta på varandra sen började vi prata mer och mer.
Hon är för nuvarande upptagen med en annan kille som hon har varit med enda sen vi slutade grundskolan.
Sen en gång på klubben märker jag att hon flörtar med mig, lite kroppskontakt lite blickar och så. Men som sagt hon är upptagen så jag tog inte de flörtarna till nästa nivå utan jag bara låssades som jag inte fatta vad hon gjorde.
Sen såg jag inte henne på ett tag, det tog nån månad sen sågs vi igen på en hemma fest denna gången. På nått sätt hamnade vi i ett rum bara hon och jag, vi stod rätt så nära varandra och hon kollade mig rakt i ögonen medans vi pratade med varandra. Jag kunde nästan se i hennes ögon att precis som jag så har hon inte glömt bort mig, eller den kemin vi har som vi alltid har haft. Men hon visade inget så jag vågade varken säga eller göra något.
Efter den festen har vi nästan inte setts alls, hon har skrivit till mig då och då men inget som har varit något speciellt.
Jag sitter fast i mina tankar om henne. Ska jag försöka mig på något även fast hon fortfarande har kille? ska jag fråga om hon känner som jag känner? ska jag försöka träffa henne på klubbar igen och prata med henne där? Det känns som jag inte kan komma vidare i mitt liv innan jag vet hur hon känner. Känner hon inte som mig så kan jag gå vidare och ta mig igenom det. Men just nu kan jag inte bara anta att hon inte känner som jag för någonstans i mitt hjärta finns det hopp om att hon känner som jag känner. Men jag tänker inte sitta och vänta på att hon och hennes kille kommer göra slut, för tänk om de aldrig gör det? de har ändå varit tillsammans i typ tre år nu eller något.
Jag vet att det rätta är att bara skita i henne men jag kan inte.
Känner mig depressed, gör ingenting om dagarna. Träffar polare, fuzar, kommer hem sent och tillbringar mina nätter med att lyssna på Will He - joji och bara tänker på vaf jag ska göra, för fan vad jag saknar henne. vi kunde haft allt tillsammans.
Förlåt för lång och tråkig historia, vart ba tvungen att skriva vad jag känner någonstans, kan inte berätta det för någon polare eller så för alla känner henne och hennes kille. Jag är fast med mig själv och mina tankar.
Ingen (sad)tatus