När man är i ca 16 - 17 års åldern, och börjar med pojkvänner/flickvänner så har ju föräldrarna en väldigt stor inverkan på hur länge förhållandet kommer vara och vad det är för slags förhållande. Tycker jag.
Jag ska förklara det med ett exempel. Mina föräldrar är väldigt negativa till det här med att jag ska ha pojkvän, även fast det faktiskt blir vanligare i min ålder (16). Jag kommer ihåg när jag hade kille senast så fick jag inte ta hem honom och jag fick bara vara med/hos honom väldigt korta studer. Ungefär runt 2 timmar. Det förhållandet funkade inte helt enkelt, då vi inte kom någonstans. Även fast jag hade känslor för honom så blev det jättetråkigt eftersom att det inte gick att hitta på något.
Min kompis har nu inlett sin första kärlek. Hennes föräldrar är hur positiva som helst till det och låter dom sova över på helger och vardagar (fast den ena bor i ena änden av stan + går i skolan 20 min bussfärd därifrån). Pojkvänenn käkar tillsammans med familjen och följer med på familjeutflyckter. Helt enkelt, ett seriöst och bra förhållande. Dom har varit tillsammans i 5 månader nu och förhållandet har fungerat lika bra sen dag 1.
Hur får man då ens föräldrar att agera lika bra? Jag har nu blivit kär i en kille som jag vill spendera mycket tid med fram över och det kommer ju inte fungera om mina föräldrar beter sig som dom gör.
Vad tycker ni om detta? Hur stor påverkan har föräldrarna i deras barns förhållanden? Hur kan man göra för att få dem att ändra åsikt? Ja, ordet är fritt!
Eminem <3
