Den här frågan kommer från en anonym medlem och är besvarad av våra kunniga sexperter.
Besök Sex och Sinne här om du vill ställa en fråga anonymt också!
Jag är en total noob när det kommer till kärlek och förälskelser. Jag vet inte hur jag ska hantera min förmodligen första förälskelse, om det är rätt definition. Jag vill också få fram att jag inte är dum. Döm mig inte som en fjantig fjortis som har ett nytt kärleksbekymmer varje vecka.Besök Sex och Sinne här om du vill ställa en fråga anonymt också!
Så här ligger det till:
Jag är en tjej på arton år som går andra året på gymnasiet. När jag gick första året fick jag veckan innan sommarlovet upp ögonen för en tjej som stormade in i klassrummet mitt under en lektion. Jag hade sett henne i korridoren tidigare under året men aldrig riktigt lagt märke till henne, men just veckan innan hon skulle ta studenten så blev jag självklart stormförtjust.
Jag har aldrig varit intresserad av varken tjejer eller killar tidigare. Alltid vetat jag är bisexuell, men aldrig ingått eller velat ha något förhållande. Aldrig ens varit i närheten av något sådant. En riktig noob med andra ord. Jag vet inte varför jag föll för henne, det är bara något med hennes ansikte som är så otroligt attraherande och hennes, egentligen vardagliga, men i mina ögon vackra bruna, långa hår. Men jag visste/ vet inte om hennes sexuella läggning. Antar att hon är straight. Så jag stalkade henne på facebook och ju längre tid på sommarlovet som gick ju mindre tänkte jag på henne. Kollade hennes fb ibland bara.
Men så i fredags var hon tillbaka på skolan och vikarierade för min svensklärare vars mans syster skulle föda barn. Blev jättechockad att se henne där. Lektionen började och vi skulle bara jobba på med våra analyser och i vanlig ordning tar jag upp mobilen och spelar lite. Sen kommer hon fram och frågar om allt går bra. Hon ler och inser att jag håller på med mobilen, sen frågar hon om det är svårt och om jag vill ha hjälp. Jag sa nej och det var det. Nu kan jag inte sluta tänka på henne... Vet inte vad jag ska göra. Vågar inte ta kontakt och vill helst bara gå vidare.
Till saker hör också att jag ska flytta iväg med min pappa och börja på en ny skola till hösten och kommer bara vara här hos mamma vissa helger och på loven. Blir nästan jättedeppig när jag inser att jag inte kommer gå kvar på skolan (som jag annars hatar) nästa år och ha chansen att få se henne, om så bara i två sekunder i korridoren. Även fast det inte ens är säkert att hon kommer jobba på skolan då. Jag ser henne aldrig där nu nästan, bara ytterst sällan när det är jätteviktigt att få tag på vikarie antar jag.
Men det jag vill ha råd och hjälp med är vad jag ska göra? Ska jag försöka gå vidare och hur i såna fall? Har noll erfarenhet. Jag antar att det inte är någon idé att... Jag vet inte, ta kontakt. Jag är alldeles för feg. Osäker både i mig själv men också på hennes läggning och så.
Det enda jag gör nu är att jag skriver om vad som hände i fredags i typ berättelseform på mobilen. Bearbetar det lite antar jag. Ger mig själv tillgång och chans att uppleva det igen men också skapa mitt eget slut. (det låter kanske bisarrt, men jag har alltid tagit mig igenom jobbiga saker genom skrivningen) Men när det gäller just den här situationen vet jag inte om jag hjälper eller stjälper mig själv. Vad tror ni?
Är det förresten en förälskelse måntro?
Tack på förhand!