Svar till vampire-girl [
Gå till post]:
Grattis, du verkar ha insett att det är mer till kärlek än bara fysisk attraktion. Folk är väldigt duktiga på att misstolka fysisk attraktion som kärlek och det är ett otroligt bra sätt att bli bränd på.
Du skriver denna text med lite av en översittarroll, lite som om du satt dig själv på ett högre piedestal och anser dig vara bättre än den här killen, att du "spelar i en högre liga" än honom. Jag antar dock att detta var mer för att förklara sitsen du är i gentemot dina kompisar och hur de ser på saker och ting.
jag är så jävla stolt så jag kan inte försätta mig i en situation där jag kanske blir nekad tyvärr.
Hur tror du att det känns för oss killar? Jag skulle nästan säga att det är värre för en kille att ta initiativ än det är för en tjej. Killar har igenom hela sin uppväxt uppmanats och lärt sig hålla sina känslor för sig själva. Att gå fram till en tjej, att ta initiativet, visa att man faktiskt är intresserad av henne och därigenom göra sig sårbar går emot allt man tidigare lärt sig, allt man tidigare gjort och varenda cell i kroppen stretar emot. En blyg och tillbakadragen kille kommer med största sannolikhet inte att klara av att faktiskt tvinga ur sig sina känslor, vare sig han har dem eller ej.
Med det sagt, det är alltid svårt att blotta sina känslor. Jag har svårt att prata känslor ens med mina kompisar. Jag har några tjejkompisar som är relativt duktiga på att pressa ur mig saker jag har på hjärtat och för det är jag evigt tacksam, men att göra detta mot någon annan, det är nästan otänkbart svårt. Det spelar ingen roll hur många gånger man går fram och tar det initiativet, det är alltid lika läskigt. Jag är lika livrädd för det idag som jag var första gången jag stod där och den rädslan kommer nog aldrig att försvinna. Det är lite som att gå all in i poker, det är en obekväm sits att vara i. Desto värre förälskad man är i personen, desto större känns risken, men den kan betala av sig och gör man inget så händer ingenting alls. Känslan av att sitta passiv, att inte våga agera och sedan se allt rinna ut i sanden är rätt hemsk, men vi har nog alla varit där minst en gång.
Det tog mig väldigt lång tid att faktiskt våga erkänna mina känslor för en tjej, jag såg många tillfällen och drömmar rinna ut i sanden. Det är så lätt att avfärda deras små hintar och försök att flörta, anta att de bara är vänliga och att de är såhär mot alla. Det är så mycket enklare, så mycket "säkrare" att inte göra någonting alls. Jag har själv suttit där, vägrat plocka upp signaler och varit otroligt velig över huruvida personen är intresserad av mig eller ej. För en blyg kille med dålig självkänsla är det väldigt svårt och det var inte förrän jag kom över min blyghet och självkänsla som jag faktiskt vågade ta mig i kragen och skaffa mig min första flickvän.
Du säger att du är "för stolt", att det är omöjligt, att du är inkapabel att ta det initiativet, hur tror du det känns för honom? Du säger redan från början att han enligt dina vänner spelar i en lägre liga, hur modig och självsäker måste då inte han vara för att faktiskt våga vara den som faktiskt tar initiativ?
jag tror inte på status etc så jag ser det inte som att jag är "för bra" för honom även fast dom jag pratat med sagt de... Jag gillar honom och då spelar det ingen roll om han är ful som stryk eller tråkig som en kratta.För dig nej, men han kan mycket väl ha känslor för dig, känslor som han själv inte tror skulle kunna vara besvarade. Om killen nu är blyg och med största sannolikhet har relativt dålig självkänsla, hur tror du då att han ska kunna ta initiativ med någon som spelar i en helt annan liga än honom själv? Vill du att någonting ska hända mellan er kommer du vara tvungen att hjälpa honom på traven och då menar jag inte att du tittar på honom 3 gånger under en skoldag och kallar det "att flirta". Försök att le mer runt honom, försök att involvera honom i saker. Försök att få med honom på aktiviteter utanför skolan, inte nödvändigtvis enbart med honom. Få honom att trivas med dig och visa honom att du trivs med honom. När ni väl är där, då kanske ni törs hitta på saker själva.
Nu är det inte säsong för det, men sena grillkvällar på sommaren är helt perfekta för detta. Man drar ihop några kompisar, drar till en strand och gör upp en eld. Man grillar korv, spelar musik och umgås som en grupp, men allt eftersom kvällen fortgår kan man försöka prata lite ifred, gå lite avsides och umgås tillsammans utan att alla andra är med.
I alla fall, vill du att någonting ska hända måste du se till att faktiskt göra något. Känslorna har börjat bubbla och du är osäker på om du och A kommer att matcha. Det finns bara ett sätt att ta reda på det, sitter du passiv och väntar får du förmodligen aldrig veta svaret.
