Det började då jag och min bror var små, minns inte riktigt hur gamla vi var men vi var inte stora, min bror eller jag fyllde år, jag kommer inte ihåg vem men i allafall så kom ju moster och kusinen therese och mormor (morfar är död) Men det var två personer som inte kom, farmor och farfar.. Dem orkade inte, Men istället orkade dem fara söderut till våran tremänning och gratta han på hans namnsdag istället för sina egna barnbarn då dem fyller år. Pappa blev ju så klart arg och ifråga satte dem varför dem gjorde så?
Dem hade ingenting att komma med, Sen dess har jag inte sätt dem, Eller jo.. en gång på ikea, dem hälsade inte. Dem kom året efter det och la hundra kronor i postlådan och en rosaporslin elefant och kullagulla böcker som var begagnade när jag och min bror fyllde år.
När jag gick i femman kanske, hade jag kommit hem från skolan på min födelsedag ser hur farmor och farfar kommer med bilden, och tänker äntligen Äntligen får jag träffa dem igen, jag ser hur dem saknar ner jag stannar dem tar upp ett kuvert och lägger det i postlådan, jag får tårar i ögonen, dem stannar inte.
min värd var helt förstörd, varför kommer dem inte, varför hälsar dem inte? vad har jag gjort så att dem inte älskar mig?
jag har inte träffat dem sen dess, jag kommer knappt ihåg vad dem heter jag vet bara att dem bor i typ 3 km uti oss och dem orkar inte komma förbi och säga hej.
Men igår fick jag nog, okej om dem inte kommer på min födelsedag eller skickar nå kort som grattis , men min bror fyller förfan 18 år, och det ända han får är ett kort i brevlådan där det står, grattis / farmor och farfar,min bror rev sönder kortet. "vafan ska dem ta kontakt nu för, och dem kunde ju förfan ge min nått ist för att skicka ett kort" dem är för fega för att ens komma och lägga ett brev i postlådan, utan dem skickade det med posten och dem hade inte ens koll på vilken dag han fyllde år. SJUKT!
mormor som alltid brukade komma för då man fyllde år kom inte i år, inte på min eller min bror.
och då moster kom en dag senare då blev min bror less, han skällde ut hon. "varför ska du komma alls?varför ska hela släkten bete sig som dem gör?"
Dem ska vara vuxna förebilder, men ist beter dem sig som små barn.
Jag känner mig helt tom utan släkt, varje gång jag fyller år blir jag deppad. Jag sitter där med mamma och pappa och min bror väntar på att någon från släkten ska komma, men kommer dem? nej. varje år samma sak, blir lika ledsen varje gång. Och nu känner jag bara ilska mot min farmor och farfar jag vill säga upp kontakten med dem, jag vill skrika ut min ilska allt dem har orsakat!
Vad ska jag göra för att få dem förstå? jag är 16 år. Jag klarar inte av vad som helst. Hur kan man göra någonting sådant mot sina barnbarn..
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
